Statens järnvägar 1906-1931. Minnesskrift i anledning av de svenska statsbanornas 75-åriga tillvaro / Band 2 - Del 3. Bana och byggnader; Del 4. Maskintjänsten; Del 5. Förrådsväsendet; Del 6. Huvudverkstäderna; Del 7. Elektrifiering och elektrisk drift / 761 (1931) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - System-, överförings- och störningsfrågorna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ningen — transformatorstationerna — är exakt lika, och således
exempelvis 16 000 volt på båda platserna. Detta är dock av naturliga skäl sällan
fallet. Spänningsfall förefinnas nämligen i överföringsledningen och i
transformatorerna i understationerna, varför en viss spänningsskillnad
uppkommer mellan inmatningspunkterna, som ger upphov till
utjämningsströmmar med ty åtföljande ofta mycket betydande
induktionsstörningar i svagströmsledningarna.

620. Principschema, visande den ändrade anordningen av ledningsnätet för malmbanan.

Vid bandelen Kiruna—Riksgränsen tillföres strömmen
kontaktledningen från fyra transformatorstationer, belägna utefter bandelen med
respektive 48, 32 och 29 km inbördes avstånd. Störningsspänningen för
svagströmsledningarna utefter denna bandel uppgingo vid den
ursprungligen använda ledningsanordningen enligt bild 619 till maximalt 500 volt
under normal trafik, och vid kortslutningar förekom ända upp till 2 000
volt. Ett förslag att använda spänningsregulatorer i
transformatorstationerna för undvikande av dessa störningsspänningar kunde ej utnyttjas,
enär det var tydligt, att i erforderlig grad snabb reglering därvid ej skulle
kunna erhållas.

Andra utvägar måste därför sökas, och en sådan visas å bild 620. Denna
anordning av ledningsnätet skiljer sig från den förstnämnda endast däri,
att kontaktledningen är sektionerad ungefär mitt mellan
transformatorstationerna. Kompensation genom matning från två håll i vanlig mening
erhålles därvid sålunda ej, men väl blir härvid förhållandet det, att vissa
störningssträckor verka i en riktning och andra i motsatt, varigenom
kompensation i viss grad erhålles. Vid bandelen Kiruna—Riksgränsen
erhålles härigenom avsevärt förbättrade förhållanden i avseende på
störningsspänningen för svagströmsledningarna. Under normal trafik av
ungefär samma omfattning som förut erhölls sålunda maximalt 300 volt
och vid kortslutning högst 1 400 störningsspänning. Genom denna
uppdelning av ledningsnätet erhålles tydligen också avsevärt bättre
driftsäkerhet, i det en felaktig kontaktledningsdel omedelbart kan
automatiskt avkopplas med mycket enkla anordningar och felets läge sålunda
snabbt lokaliseras. Tydligen ger emellertid ej heller denna anordning
fullt tillfredsställande resultat.

Vid några amerikanska anläggningar har avståndet mellan
transformatorstationerna gjorts endast omkring 16 km, och vidare hava i
stationerna anordnats skilda transformatorer för varje utgående ledning till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>