- Project Runeberg -  Statens järnvägar 1856-1906. Historisk-teknisk-ekonomisk beskrifning / Del 2. Bana och byggnader /
216

(1906) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vid flera af de först byggda statsbanorna voro vägbroarnas pelare och
öfverbyggnad af trä, men sedermera började man härtill använda kasserade
räler. En sådan konstruktion visas i fig. 79. Den största vägbron öfver
statens järnvägar uppfördes för Kungsgatans framdragande öfver spåren
mellan centralstationen och norra stationen i Stockholm. Med anledning af
spårsystemets utvidgning och förändring måste emellertid denna bro
ombyggas. hvilket arbete påbörjades år 1905.

Vid en del stationssamhällen, som vid statsbanans anläggning voro
be-byggda hufvudsakligen endast å ena sidan om järnvägen, har
byggnadsverksamheten så småningom blifvit utsträckt äfven å andra sidan af
järnvägen. Den lifligare trafik, som därigenom uppstått å vägöfvergången eller
vägöfvergångarna intill sådan station, har föranledt statens järnvägar att,
merendels med bidrag af kommunen, anlägga gångbro öfver spåren för att
underlätta samfärdseln. För uppgången till dessa, ungefär 5 meter öfver
spåren belägna gångbroar, som alltid utförts af järn, finnas vid hvardera
af dess ändar trappor anordnade. Sådana vägbroar finnas vid Liljeholmen,
Katrineholm, Karlstad och Malmö samt vid Gamla Kungsholmsbrogatan i
Stockholm, den senare uppförd genom stadens försorg. Vägbron öfver
bangården i Malmö, som förmedlar trafiken till och från järnvägens verkstäder
därstädes, tjänar äfven att uppbära en hel del fasta signalinrättningar.

STÄNGSEL.

Statens järnvägars områden inhägnas för att hålla banan såvidt möjligt
fri från intrång äfvensom för att utmärka banans ägogräns. Undantag
härifrån utgöra sådana ställen af banan, där dess naturliga gränser, såsom
vattendrag, branta bergsluttningar och dylikt lämnat tillräckligt skydd.
Men äfven af andra skäl har banan å vissa ställen icke blifvit inhägnad.
Å statsbanan från Luleå till Riksgränsen är stängsel sålunda icke uppsatt
på de långa sträckor densamma genomgår öde fjälltrakter. På den öfrc
delen af denna bana, sträckan Gällivare—Riksgränsen, hafva dock till
renarnas skydd vid lapparnas vår- och höstflyttningar å vissa platser, där
deras stråkvägar korsa banan, anbragts s. k. ledningsstängsel, bestående af
tvenne på hvardera sidan af banan mot denna konvergerande, höga
hägna-der, hvilka vid öfvergången äro afsedda att sammanföra den spridda
renhjorden och hindra densamma att utbreda sig öfver en större sträcka af
banvallen.

Vid de första statsbanorna användes i rätt stor utsträckning gärdesgård
till hägnad, men numera består den till större delen af slanstängsel. Detta
består af tre eller fyra liggande slanor, uppburna af på omkring 3 meters
afstånd från hvarandra i marken nedsatta stolpar. Å norra stambanan har
genom kronoparker dock ofta användts endast två slanor i stängslet.

På senare åren har rätt mycket kommit i bruk att endast anbringa en
slana öfverst till stöd för stolparna och att i stället för de öfriga slanorna
begagna galvaniserad järntråd. Å några sträckor är linjestängslet helt och
hållet af järn. Så är förhållandet utefter en del af sammanbindningsbanan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:10:32 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sj50/2/0250.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free