Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sjelfkulturens nödvändighet och inflytande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppå hvad menniskan genom egen viljas kraft förmår till
förbättring och förädling, blott hon allvarligt vill gå framåt; och
detta är hennes pligt såsom menniska och christen: ett behof,
det sjelfva naturen nedlagt i hennes inre blott hon vill aktgifva
derpå.
*
Menniskans naturliga bestämmelse är att fortgå på
framåtskridandets bana, och den uppenbarar sig klarast derigenom, att
hon icke lefver ensamt i det närvarande, utan i minnet af det
förflutna och i hoppet på framtiden. Det förflutna ger henne
begrepp om hvad som varit och ämnen till reflexioner och
jemförelser. Det tillkommande är ett fält för hennes gissningar,
hennes inbillning och hennes förhoppningar. Genom tanken på
det som ligger bakom henne, tvingas hon att fly de fel, som
utmärka det förgångna och genom föreställningen om ett
kommande föres hon till förbättrings sträfvan, och att göra
framtiden lyckligare än det närvarande. Framtiden innefattar för
menniskoanden icke blott vår tid, utan äfven — evigheten.
Den råa menniskan är vanligtvis obekymrad om allt annat
än det närvarande, och denna intresselöshet utmärker henne, till
dess genom någon inverkan utifrån behofvet af förädling vaknar
inom henne. Med detta begär uppstår äfven behofvet att kasta
en blick tillbaka, för att jemföra sitt närvarande tillstånd med
det förflutna. Vid denna återblick väckas de slumrande krafterna,
det vill säga åtrån att öfverträffa det förgångna och förbättra
det tillkommande. Dör hos individen eller nationen
framåtsträfvandets ande, så skall den, nationen eller individen, icke blifva
qvarstående på den punkt af odling den uppnått, utan gå tillbaka
till råhet och själsförslappning. Uti hela universum finnes icke
något som blir stillastående. Öfver allt råder den lagen, att det
som icke går framåt, måste gå tillbaka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:50:58 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sjelfkult/0025.html
