Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Ödets växlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 234 -
på en lusttur, råkade ut för storm och ha blivit drivna
i land här. För att övertyga er örn sanningen härav,
behagade ni blott se, att våra pistoler äro försedda
med kronostämpel, och att vi icke äro fattiga, kan
ni se av detta guld.
Gascon framtog sina dubloner, och Jack gjorde
detsamma med den anmärkningen:
- Jag trodde, att vi blott skulle visa dem vårt
silvermynt, Ned.
- Ert uppförande vid detta tillfälle och ert skick,
svarade signoren, bevisa tillräckligt; men om ni
också voro simpla bönder, har jag dock er att tacka för
mitt liv, och ni kunna fritt befalla över mig. Säg,
varmed kan jag vara er till tjänst.
- Med att giva oss något att äta; därefter skola
vi kanske göra ytterligare bruk av ert vänliga anbud.
- Ni måste naturligtvis vara högeligen
förundrade över det, som hänt här, och nyfikna att få veta
anledningen därtill. Ni hava rätt att få upplysning
därom och skola också få det, då ni blivit utvilade;
emellertid vill jag presentera mig för er som don
Rebiera di Silva.
- Det var tusan så mycket bättre, om han
presenterade en frukost för oss, sade Jack, som till följd
av sin kunskap i spanskan fattat slutet av den gamle
signorens ord.
- Det tycker också jag, genmälte Gascon, men
vi måste vänta litet; jag hörde honom tillsäga
damerna att skaffa in något.
- Er vän talar ej italienska? frågade don Rebiera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
