Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LI LL-ANNA. 205
Elna såg på den lilla med beundran och förvåning;
hon tänkte på hur rädd hon skulle varit, om hon råkat
ut för den där hunden. Och när nu gossarna kommo in
också för att titta på lilla soldatungen, som de redan hört
talas om, så passade Elna på och smyckade ut mötet med
den gråa hunden så målande som möjligt, och hon påstod
att både Erik och Eagnar skulle ha sprungit som harar,
om de varit ute i skogen och fått se något slikt. Och
både Erik och Eagnar påstodo att de inte skulle ha
sprungit, utan de skulle ha gjort som Lill-Anna, och detta
disputerade de om med full hals när brukspatronessan kom
tillbaka och hade brukspatron med sig. Och efter en stund
kommo både guvernanten och förvaltaren och mamsell
Karlson med, och Lill-Anna fick på nytt tala om sitt möte
med hunden, som hon nu efteråt nästan började bli rädd
för en smula, just därför att det talades om den så mycket.
Och när sedan de främmande kommo åkande från
stationen och hade hunnit pälsa af sig, så måste hon tala
om det för dem också, fast hon inom sitt lilla hufvud inte
kundo begripa hvarför man gjorde så mycket väsen för
en grå hund.
3.
Erampå förmiddagen kom verkligen Jonsmor bort till
soldattorpet och hade med sig litet mjölk och en bulle,
och att hon var välkommen, det kunde man väl tänka
sig; i synnerhet var den lilla ifrig att få suga i sig den
uppvärmda mjölken, och hvarken Johan eller de andra
små hade någonting emot att få göra bekantskap med don
nygräddade bullen, fast den inte var af finare sort än
skrädt rågmjöl. Kär Jonsmor hade gifvit de små munnarna
sysselsättning och fått lillan i sömn igen, satte hon sig
pa sängkanten hos Anna och började mera välment än
försiktigt tala om Lill-Annas vandring ner till bruket.
Wmmi
»?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
