Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Skeppskocken - X. Resan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin egen hustru, sir. Men», kunde han tillägga, »allt vad jag
säger är, att vi inte äro hemma ännu, och jag tycker inte
om den här kryssningen.»
Vid dessa ord snodde mr Trelawney om på klacken och
gick fram och tillbaka på däck med näsan i vädret.
»Aldrig så litet till av den där karlen», kunde han säga,
»och jag skulle explodera!»
Vi hade några gånger svårt väder, men Hispaniola fick
därigenom endast tillfälle att visa sina goda egenskaper.
Alla man ombord syntes belåtna, och de skulle ha varit
omöjliga att tillfredsställa, om de icke varit nöjda, ty min
tro är, att aldrig någon besättning blivit så bortskämd, sedan
salig Noa i tiden gick till sjöss. Dubbel grogg utdelades vid
minsta anledning, till exempel om mr Trelawney hörde, att
någon av besättningen hade sin födelsedag, och en tunna
med äpplen stod alltid uppslagen midskepps, för vem helst
som hade lust att förse sig.
»Har aldrig hört, att det haft något gott med sig», sade
kaptenen till d:r Livesay. »Skäm bort skansgastar, och de
bli djävlar. Det är min tro.»
Men som man skall få se, hade ändå äppeltunnan något
gott med sig, ty hade icke den varit, skulle vi alla utan minsta
varning kanske ha fallit offer för ett gement förräderi.
Det tillgick på följande sätt.
Vi hade gått upp mot passaderna för att komma i vind för
ön, som var vårt mål — jag har ej tillåtelse att vara
tydligare — och vi höllo nu ned mot den med skarp utkik dag
och natt. Enligt de noggrannaste beräkningar borde det
ha varit sista dygnet av vår resa, och vi väntade, att denna
natt eller senast före middagen följande dag sikta
Skattkammarön. Vi styrde S. S. V. och hade en stadig bris tvärs
och lugn sjö. Hispaniola rullade jämnt, då och då
doppande sitt bogspröt, så att skummet yrde. Alla klutar
drogo, och alla voro vid bästa lynne vid tanken på att nu
vara så nära slutet av första delen av vårt äventyr.
Nåväl, strax efter solnedgången, då jag gjort undan mitt
arbete för dagen och var på väg till min koj, föll det mig
in, att ett äpple skulle smaka bra. Jag sprang fram på däck.
Hela vakten var för över på utkik efter ön. Mannen vid
ratten hade sin uppmärksamhet fäst på seglen och visslade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
