Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Skeppskocken - X. Resan - XI. Vad jag hörde i äppeltunnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sakta för sig själv, det enda ljud, som hördes, med undantag
av havets piskande mot bogen och kring sidorna.
Jag hoppade så lång jag var i äppeltunnan och fann, att
knappt ett äpple var kvar; men under det jag sitter där i
mörkret och, påverkad av vattnets ljud och fartygets
vaggning, antingen fallit i sömn eller var nära att göra det,
kommer en tung karl och slår sig ned med en riktig duns
alldeles intill. Tunnan skakade, då han lutade sina axlar
mot den, och jag tänkte just hoppa upp, då mannen började
tala. Det var Silvers röst, och innan jag hört ett dussin ord,
skulle jag inte för allt i världen velat visa mig, utan låg där
darrande och lyssnande i den yttersta fruktan och
nyfikenhet; ty av dessa få ord förstod jag, att alla hederliga
mäns liv ombord berodde av mig ensam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
