Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konungen lät genom förböner och böter beveka sig att
åtnöjas med deras förvisning från Sverige, dit de vid lifsstraff
förbjödos att återkomma.
Denna motgång förmådde dock icke afkyla Rinks och
Knipperdollings svärmiska lynne: det dödsstraff, som de i
Stockholm med knapp nöd undgingo, drabbade dem 11 år
senare vid det münsterska messiasrikets förstöring.
§ 88. Gustaf Wasas ställning till den gamla kyrkan.
Ehuru konungen var ytterst försigtig, flitigt brefvexlade
med påfven och icke lade något hinder i vägen för den
gamla ordningens upprätthållande, så skyddade han dock den
nya lärans män och visade tydligt nog, att han gillade deras
mening. Emellertid afvisade han med mycken bestämdhet
den beskyllning, som från flere håll gjordes honom, att han
ville indraga en splitter ny tro i landet. Tvärtom förklarade
han sig ej hafva annat uppsåt, än att kristendomens gamla
lära måtte förkunnas efter den heliga skrifts pröfvosten.
Visserligen var ju detta en temligen otvetydig
bekännelse till Luthers grundsats angående bibelordets normativa
giltighet. Men det oaktadt ville konungen ej vidgå, att han
härigenom bröt med den gamla kyrkan och hennes
åskådningssätt. Snart skulle dock åtskilliga mått och steg i klar
dag framlägga Gustafs reformplaner.
Så togs ett mycket betydelsefullt steg i reformatorisk
rigtning, då konungen om våren 1525 befalde kyrkans män
att föranstalta en svensk öfversättning af nya testamentet.
Ehuru rikets domkapitel och vissa lärde män i klostren,
mellan hvilka arbetet fördelades, ej undandrogo sig att sätta det
i verket, blef dock den beramade öfversättningen aldrig
färdig. I stället utfördes arbetet af reformationens män. Huru
många och hvilka som deri deltagit, är ej med visshet kändt.
Sannolikt var Laurentius Andreæ den egentlige öfversättaren,
ehuru han torde haft de båda bröderna Olaus och
Laurentius Petri till hjelp. Arbetet utkom den 15:de Sept. 1526
och var af oberäknelig vigt för kyrkoförbättringens framgång.
Snart tog konungen ett nytt steg, som temligen tydligt
visade hans intresse för de reformatoriska åsigterna. För att
få slut på ropet om den nya och okristliga lära, som han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 20:08:21 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/skh/0195.html
