Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ehrenskiöld, Nils - Ehrenspetz, Abel - Ehrenspetz, Peter - Ehrensteen, Edvard - Ehrensteen, Carl - Ehrenstrahl, David Klöcker von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilken, i Augusti nämnde år, mötte vid Hangö-udd
den vida öfverlägsna Ryska, bestående af 30
större krigsskepp, 80 galerer och 100 halfgalerer,
med 20,000 man om bord. Den Svenska
utgjorde blott en tredjedel af denna styrka och blef,
efter tre timmars träffning, slagen, hvarvid
Svenska amiralskeppet Elefanten äntrades af tsar Peter
sjelf, hvilken, såsom kontre-amiral, tjente under
Apraxins befäl. Ehrenskiöld blef, jemte sin
besättning, fången och förd till Petersburg, der Peter
uppförde ett litet politiskt skådespel. Han hade
nemligen, för att gifva sina Ryssar något begrepp
om ordning och disciplin, beqvämt sig att tjena
sig upp genom alla grader. Hunnen till
kontre-amiral, begärde han af Senaten att bli
vice-amiral; men fick afslag, i anseende till sin ännu
bristande erfarenhet. Efter segern vid Hangö gick
han likväl, med Ehrenskiöld vid handen, upp i
senaten, och frågade, om han icke nu vore
värdig vice-amirals-platsen, sedan han, i en stor och
blodig drabbning, tagit en så utmärkt sjöman till
fånga? Naturligtvis kunde senaten ej annat än
bevilja denna begäran. Tsaren bemötte sin fånge
ganska väl, gaf honom dyrbara kläder, besökte
honom ofta; men unnade honom likväl icke
friheten förr än efter fredsslutet, då han vid afskedet
skänkte honom sitt rikt briljanterade porträtt.
Hemkommen, befordrades han till amiral och direktör
vid amiralitetet. Han var en grundlig
mathematikus och har under sin fångenskap förfärdigat
åtskilliga instrumenter. Dog ogift i Carlskrona år
1728. — Den andra Ehrenskiöldska ätten utgick,
enligt Stjerneman, med Eriks son, Johan, som
var vice-korporal vid drabanterne och år 1718
strandade med ett fartyg nära Uddevalla, der han
blef mördad af dem, hvilka skulle berga lasten.
Enligt Ennes, skall ätten hafva utslocknat med
den sistnämndes bror, öfverste Carl E., som år
1771 i en ålder af 92 år, dött i Kamschatka,
dit han blifvit förvist, troligen för något under
fångenskapen begånget fel.
Ehrenspetz, Abel, en af Carl XII:s krigare,
hvilken började sin bana såsom ryttare vid
Östgötha kavalleri år 1697. Genom tapperhet tjente
han sig upp till officer, adlades, tillika med sin
farbroder och broder, då de antogo namnet
Ehrenspetz, befordrades till kapiten och blef fången vid
Pultawa. Man vet icke om han frälste sig med
flykten eller utvexlades; men han hemkom år 1710,
blef major vid Uplands regemente och
transporterades derifrån till Östgötha infanteri. Hans
dödsår är obekant. Brodern
Ehrenspetz, Peter, var faktor vid Norrköpings
klädesmanufakturi och måste hafva varit förmögen,
emedan han år 1703 gjort kronan ett förskott af
100,000 daler k:mt. Utom adelskapet belönades
han med direktörs-titel. Död år 1737 vid 61 års
ålder, kanhända af sorg öfver det öde som träffat
hans ende son, e. o. i kongl. kansliet, Peter E.,
hvilken d. 7 Jan. 1736, i Norrköping blef
ihjelstucken af regementsfältskären Baumgart.
Ehrensteen, Edvard, son till kyrkoherden i
Locknevi, Filip Bononius, född år 1620, blef
informator för riks-amiralen Ulfsparres barn och
sedan hofmästare för tvenne baroner Kewenhüller,
med hvilka han fick göra en utländsk resa,
hvaröfver han författat en beskrifning. Hans
kunskaper, den erfarenhet han samlat på sina resor och
de förhållanden, hvari han kom till flera förnäma
slägter, isynnerhet sedan han blifvit förlofvad med
Björnclous svägerska, verkade till hans befordran.
Han anställdes i diplomatiska värf och förordnades
af Carl Gustaf till sekreterare vid en negociation
med Bremen. Sedermera följde han konungen till
Polen, på krigståget till Danmark och var med vid
fredsunderhandlingarna utanför Köpenhamn, hvarom
han berättar åtskilliga anekdoter. Hans lycka var
nu gjord, och han belönades med adelskap och
förläningar, samt skickades att biträda vid de
nyförvärvade landskapernas organiserande. Vid Carl
Gustafs tidiga död uppsatte han dess testamente.
Vid slutet af förmyndar-regeringen skickades han,
jemte Pehr Sparre, till Holland och England, att
erbjuda Sveriges bemedling åt de stridande
magterna. Utnämnd till president i Wismarska
tribunalet kunde han ej emottaga denna befattning, i
anseende till försvagad helsa; men inkallades år
1683 i rådet. Han hade likväl det missödet, att,
vid reduktionen, se sin ambassad-räkning och
erhållna donation nedsatta till hälften. Afled d. 30
Juni 1686. Något snille eller ovanliga talanger
kan man ej tillerkänna E.; men väl lärdom och
arbetsamhet. Hans enka efterlefde honom ännu i
33 år. Deras son
Ehrensteen, Carl, född i Thorn år 1656,
användes äfven i unga åren vid åtskilliga
beskickningar; men blef 1691 häradshöfding i
Södermanland och följande året lagman öfver Skåne och
Blekinge. Dog i sina bästa år 1702.
Ehrenstrahl, David Klöcker von. Han var
född i Hamburg år 1629, och antog, såsom
yngling, tjenst i Svenska kansliet år 1646. Här
sysselsatt att utskrifva adliga diplomer, röjde han
mycken skicklighet i utarbetandet af de
ornamenter, hvarmed sådana måste vara sirade, och
härigenom uppstod hos honom den första tanken, att
lära sig rita. Snart märkte han, att penseln, icke
pennan, vore ämnad för hans hand, och en tafla
af honom, som en Svensk magnat fick tillfälle att
se i Holland, föranledde hans inkallande till
Sverige, hvilket land han, genom sin förut
omnämnda befattning, redan till någon del tillhörde.
Hitkommen, förfärdigade han flera arbeten, hvilka
ådrogo sig allas beundran, särdeles enkedrottningen
Maria Eleonoras. Konstnären ensam delade icke
denna åsigt, och ju mera han framryckte i talang,
desto tydligare insåg han hvad som fattades
honom. Med enkedrottningens tillåtelse företog han
således en resa till Italien, der han uppehöll sig
nära 8 år. Återkommen derifrån år 1661,
utnämndes han till hofmålare, adlades, hvarvid han
till sitt föräldra-namn lade namnet Ehrenstrahl,
under hvilket han allmännast är känd, blef
hofintendent och dog i Stockholm år 1698. Han
begrofs i Stockholms storkyrka, der Carl XII
låtit uppresa en minnesvård öfver honom. E. var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
