Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Emm-ån ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gageitrüui.
VngaltöM.
425
prebende. Är 1743 blef han förste tbeol.
professor och domprost, samt tre år senare biskop i
Lunds stift. Han afled d. 16 Maj 1777. Af bans
15 barn, hvilka upphöjdes i adligt stånd, blefvo tre
söner bekanta, nemligen: (»UNtaf, född 1738, död
1813, såsom bergsråd, riksvärdie vid kongl.
myntet och ledamot af vetenskaps-akademien, känd
genom åtskilliga skrifter i sin vetenskap; Joliau,
född år 1743, död 1807, var
protokolls-sekreterare i krigs-expeditionen; men hans bana
stängdes genom hans inveckling i den komplott, som
bådo Gustaf Ill:s mord till följd, samt ändtligen
KngeiitrUiu, Lara von, född i Stockholm d.
24 Dec. år 1751. Utan att vara begåfvad med
några öfverlägsna själsegenskaper, hör han till
antalet af de personer, som vinna märkvärdighet
derigenom, att de blifvit af händelserna förda in i de
stora ärendernas verkstad samt der varit, om ej en
af drilfjedrarna, likväl ett af de synliga verktygen.
Han ägde ett redligt, öppet sinne, ett fosterländskt
tänkesätt och ett välvilligt hjerta. Sådana äro hans
anspråk på uppmärksamhet och ett namn hos
efterverlden, hvartill, såsom serskildta befordringsmedel,
kommo hans väl icke egentligen sköna, men manliga
utseende och hans imponerande personlighet,
egenskaper, hvilka Gustaf III också anmärkte såsom
rekommenderande för Engeström, då han år 1782
afsände honom i egenskap af cbargée d aflaires till
Wien. (E. hade, genom elt tidigt inträde i
kabinettet för utrikes brefvexlingen, banat sig vägen
till diplomatiska värf och inhemtat den öfning, som
dervid erfordrades.) År 1787 afgick han till
Warschau, der han likväl ej förr än följande året
erhöll något offentligt uppdrag, hvars beskaffenhet
väl tros hafva varit af stor vigl; men aldrig
blifvit närmare kändt. Under förmyndar-regeringen
tjenstgjorde han en tid såsom hof-kansler och
ansågs för en man af mycken betydenhet; men lärer
icke lärfgc hafva bibehållit sig i Reuterholms
ynnest, hvarföre han aflägsnades på en beskickning
till England. Från 1798 till år 1803 var ban
envoyé vid Preussiska hofvet. Återkommen
derifrån, lefde han utan någon offentlig befattning till
år 1809, då ban, förut känd och värderad af
hertig Carl, kallades till kansli-president efter
friherre Ehrenheim. Engeström var visserligen icke
vuxen de brydsamma omständigheter, hvarunder
ban emottagit denna post, och hvilka erfordrat vida
högre krafter; men ingen af hans kolleger var det
mera än ban, och Svenska statsskeppet fördes
således af händelsernas ström, ulan att kunna styras
deri eller göra den motstånd. Hans redlighet och
patriotism måste likväl alltid erkännas, och ban
tvekade icke att uttala sin öfvertygelse, äfven om
denna befanns i strid med en mägligare. Såsom
utrikes stats-minister — ty mot denna benämning
ntbyttes den fordna blygsamma titeln at
kanslipresident — har han lånat sitt namn åt alla de
märkliga tilldragelser, som utgöra Sveriges
politiska historia intill år 1824, då han nedlade alla
sina befattningar, för att åtfölja sin fru till dess
slott, Jankowitz, nära Posen i Preussiska Polen,
der han äfven afled d. 19 Aug. 1826 i sitt 75
lefnadsår. Vid afskedstagande erhöll han i
pension den i vårt land ovanliga summan af 10,000
R:dr B:ko, hvaraf 4,000 skulle, efter hans död,
tillfalla hans fru, en grefvinna Chlapowska.
Vigtiga uppdrag och yttre utmärkelser hopade sig på
honom, och han erhöll icke allenast alla sådana,
som i Sverige kunna vinnas: grefve-värdighet och
serafimer-orden, utan äfven flera utländska
prydnader. Såsom kansler för Lunds akademi röjde
han mycket nit för vetenskaperna och deras
idkare, och saknade ej insigt vid bedömmandet af
deras förtjenst, ehuru hans goda hjerta beskylldes
för att någon gång hafva missledt hans omdöme, så
att han befordrat personer, med förbigående af andra
mera förtjente. Han älskade emellertid lärdom och
vitterhet, samlade böcker och konstsaker, och var
en af Sveriges få mecenater under senare tider.
KngeitrOmsha bibliotheket, beläget vid
Rhen-feldtsgatan å Södermalm i Stockholm, var
ursprungligen samladt af stats-sekreteraren Benzelstjerna,
hvilken vid sin död lemnade det som fideikomiss
åt sin systerson, sedermera stats-ministern grefve
vou Engeström. Vid testators frånfälle, bestod det
af 10,000 volymer, och ökades af grefve v.
Engeström med 6,000, samt har efter hans död
ytterligare blifvit förstärkt. Dessutom finnas här
handskrifter, ritningar, kopparstick och kartor,
målningar, mynt och antiqviteter till ett icke
obetydligt antal, så att mynten ensaml utgöra
omkring 6,000 stycken. Anliqviteterna beslå af
sten-vapen, porträtter på glas, en Egyptisk idol, o.
s. v. Målningarna äro 46 till antalet, till en del
familjeporträtter, de öfriga stycken af utmärkte
mästare; af sådana finnas äfven handteckningar i en
portfölj, t. ex. af Rubens, Vanloo, Sergel, m. fl.
Bland handskrifterna äro 130 äldre permebref och
omkring 1,200 handlingar tillhörande senare tider.
Grefve v. Engeström tillsatte en bibliothekarie,
anslog till samlingarnas underhållande medel af
egendomens afkastning, uppdrog öfverinseendet
öfver bibliotheket åt stats-ministern för utrikes
ärenderna, ordföranden för riddarbus-direktionen
och pastor primarius, samt föreskref att
bibliotheket skulle hållas öppet vissa dagar i veckan, och
böcker derutur äfven få utlånas, genom hvilket
allt han onekligen förvärfvat sig en stor förtjenst
om fäderneslandet och dess litteratur.
KngfallM koppargrufvor, i Björsäters socken af
Östergöthland. Efter dessa nu ödelagda grufvor
synes varphögar; smältverken hafva varit ej långt
från kyrkan, der en bäck framrinner.
■CnglikbenniiigN Jernbruk. Se: Engelsbergs.
KngMtrUin, Jon, född på Kärnebo i Fliseryds
socken af Kalmar län d. 7 April år 1794,
medi-cinæ-licentiat och bataljons-läkare vid Wermlands
regemente, hvarifrån han tog afsked år 1825, för
att flytta till sin födelsebygd, der han delat sin
tid mellan landthushållningen och vitterbeten.
Uppträdde för första gången som författare år 1821,
med en samling: Nordiska dikter af Eiwin, hvartill
sedan kommit skådespelen: Erik Segersäll, lljalmar
ock Ingeborg samt Styrbjörn, romanerna:
Förbunds-bröderne och Nybyggaren, tvenne Resor genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
