Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Salverpianus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
496
Selauder,
Seldener.
i början af 1600-talet, men deras villosatser bade
ingen menlig följd, annat an för dem sjelfva,
emedan de af den rådande intoleransen med allt för
mycken strängbet behandlades. Man måste
beklaga, att denna intolerans Ock göra sig gällande
äfven hos den eljest sjelfständigt tänkande Carl XI,
så att ban, på presterskapets begäran, nekade de
Franske reformerte att nedsätta sig i riket, då de
efter Nanteska ediktets oppbäfvande anhöllo derom,
och hvarigenom eljest mycken
penningeförmögen-bet och mycken industri kunnat bit inkomma.
Under bans regering hade De Geer och Claude
Ro-quet i Stockholm inrättat en bönsal, der de höllo
enskilda religionsöfningar; men äfven sådant
förbjöds dem. Pietisteriet, som uppkom i Tyskland
vid slutet af 17:de seklet, fick äfven här sina
anhängare, och isynnerhet på Sickla-ön, nära
Stockholm, höllo dessa enskilda andaktsöfningar, men
hvaremot både de andliga och verldsliga
myndigheterna ifrade; dock utan att sådant fick urarta
till någon svårare förföljelse. Grefve Bonde
säger likväl i sina memoirer, att år 1734 omkring
50 personer af de bättre stånden bemligen
begifvit sig från Stockholm till Köpenhamn, hvarifrån
de ernade sig vidare till Asien eller Amerika, för
alt oppsöka något ställe, der de, ostördare än i
fäderneslandet, kunde få hålla sin gudstjenst. —
Den s. k. Nya Seklen, som bestod af åtskilligt löst
folk, visade sig isynnerhet i Stockholm år 1781,
förebärande, att de drefvos af eu oemotståndlig
inspiration, jrkande, att intet presterskap behöfdes,
äfvensom inga kyrkor, att de utgjorde den
osynliga församlingen, o. s. v. De väckte likväl snart
åtlöje, isynnerhet sedan deras svärmeri eller
spekulation blifvit föremål för skämtet från theatern,
och de försvunno lika hastigt som de kommit. —
På Gustaf III:s födelsedag, d. 24 Jan. 1781,
utfärdades tolerans-plakatet, hvarigenom fremmande
trosförvandter tillätos under vissa villkor nedsätta
sig i riket och der hålla sin gudstjenst. Till följd
deraf begärde en Agneta Levrin, en Blutb, en
Ottosson, Habn, Schenbom och Kleen, att de s. k.
"Främlingarna på jorden" skulle få nedsätta sig på
Skeviks gård på Wermdön, hvilket tilläts dem (se:
Skevikarne), och bergsrådinnan Hjärne fick äfven
tillstånd att pä Lilla Trädgårdsgatan i Stockholm
inrätta en sal, der den Herrnbutbska
Brödraförsam-lingens medlemmar kunde bålla sin gudstjenst. —
Till senare tiders sekterism hör det Norrländska
läseriet, predikosjukan i Småland och Erik
Janssons scbismatiska lära. (Se: Läseriet och
Jansson, Erik.)
Selander, (Inkan, astronom vid kongl,
vetenskaps-akademien, med professors titel, är född i
Widbyggerå d. 20 Mars 1804, der fadern var
gästgifvare. Blef student i Upsala 1821, magister
primus 1827, utnämndes 1828 till astronomie
do-cens vid Upsala akademi; reste såsom Byzantinsk
stipendiat utrikes ären 1830 — 32, genom Finland,
Tyskland och Frankrike. Riksdagsfnllmäglig 1844
— 45, samt ledamot af vetenskaps-akademien, nar
afgifvit: disputationer, uppsatser i
vetenskaps-akademiens handlingar, m. m.
Selandua eller Slelandensia, Petras, en Dansk
från Seland, hvaraf ban antog tillnamnet, blef »f
påfven ntnämnd till biskop i Strengnäs, 1381, i trots
af domkapitlets val, som fallit på kaniken Henrik
Carlsson. De måste likväl lyda påfvens befallning
och bålla till godo med den öfverberde, ban
behagat gifva dem, men som likväl icke qvarstannade
längre än till 1387, då ban flyttades till Arhas
biskopsstift på Jutland.
Sela-fin, en ö i Mälaren nära Strengnäs, 1 | mil
lång och nära 1 mil bred, ligger mellan Prest- och
Björk-fjärdarna och innefattar Öfver- och
Ytter-Selö pastorater. Den är särdeles fruktbar och bar
en nästan sydländsk vegetation. Fornforskaro ha
också derföre velat tyda dess namn till Sàllo, de
lyckligas hem. Hos Sturlesson kallas den Sila;
men Peringsköld, som var född här, håller sig till
det förra namnet. Öns många naturförmåner har
tidigt lockat inbyggare, befolkat den med kämpar
och gjort den historiskt namnkunnig. Om de i
krigen mot Grekerne och Romarne omnämnde
Se-lingerne utgått härifrån, torde likväl böra lemnas
derhän. Visst är att ön bar många
forntidsminnen, bautastenar och ättehögar. Liljegren
uppräknar ej mindre än 16 runstenar. Ryktbaras! är
ön dock genom Ingiald lllrädas svekfulla handling,
då han här inbrände Södermanlandskonungen
Gran-mar. Dennes borg torde ba legat på ett högt
berg, vid hvars fot byn Fjälstad nu ligger. På
bergets topp äro några stenar hoplagda. Man bar
derifrån en vidsträckt utsigt öfver både
Söder-och Westmanland, och straxt der nedanföre äro
tvenne stora ättehögar. På bergets vestra sida
går en ängsväg, mellan tvenne åkergärden, om
ungefär 30 alnars bredd och 300 alnars längd.
Traditionen säger, att det varit en fäktareplats, der
krigarne haft sina lekar och öfningar, och åkrarna
på ömse sidor äro nästan beläckta med stenar,
temligen lika hvarandra och passande till
slong-ning. Invånarne bålla denna bana och dessa
stenar i sådan helgd, att de knappt vidröra dem och
icke ändra deras läge. Midti banan skall ligga
en guldvagn, med hvilken det vanliga försöket gjorts
alt draga upp den af tvenne tvillingsoxar; tnen
såsom vanligt bänder, bade någon af
formaliteterna försummats. Ilär kunde man, då man blef
varse den dyrbara vagnen, icke längre iakttaga
den föreskrifna tystnaden, och genast sjönk
skatten tillbaka i djupet. Nyckeln dertill skall ligga
under en tall i Kraksta hage, och så länge denna
står grön, hvilar vagnen i ostörd ro. Nämnda
tall har också, påstås det, i urminnes lider varit
lika bög. Ilär i grannskapet skall ett stort
fältslag ha stått, men hvilket börjats här och sedan
dragit sig söder ut. De många bautasteoarne på
Åsa backe, nära Nervalla, vederlägga åtminstone
icke denna sägen. På sistnämnda gårds bage
finnes en runsten, hvarpå står risladt: "Sirid låt resa
denna sten åt Sven sin man, som ofta seglat till
Semgallen, styrande krigsskepp framom Domnanäs."
Seldener, Erika, mamsell, omtalas i ßoijes
Mål.-Lex. såsom "född i Westergötbland, skicklig
i konstens utöfning, så väl i teckning som målning."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
