Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Springskatten ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tlHuile.
Stedingk.
•f ständerna allena, i kraft af deras urgamla rätt
alt beskatta Svenska folket, och kunna äfven af
ständerna borttagas. De ordinarie inkomsterna äro
slående frän riksdag till riksdag och kunna blott
upphäfvas af konung och ständer gemensamt. Så
bar åtminstone förhållandet varit, ehuruväl
konungens rätt alt dela beslutande makten med
ständerna i detta fall understundom blifvit bestridd.
Siats-inkomsterna disponeras af konungen, dock endast
efter stater, dem ständerna upprättat. Ständerna
icke blott bestämma inkomsterna och deras
anskaffande genom beskattning, utan äfven deras
fördelning till bestridande af statsutgifterna. (Se för
öfrigt Stal, Slatsreyleriny.)
Staude, Cliristiau von ( föddes i Stralsund d.
26 Febr. 1662. Blef, efter fullbordade studier
och gjorda utrikes resor, år 1689
presidents-sekreterare i kansliet, ifrån hvilken befattning ban
1703 tog afsked. Adlades 1705 och kallades 1714
till kansliråd saml åter 1719 genom en förnyad
fullmakt; men undanbad sig denna heder, för att
i ro och under lärda sysselsättningar fä tillbringa
sina dagar på sin egendom |rosersberg, der ban
äfven afled d. 2 Jan. 1723. Han ar mest utmärkt
såsom en af de lyckligaste Latinske poeter i
senare tider, hvarom äfven hans så kallade Ulium
Rotenberyense, en ännu till större delen otryckt
skrift, bär vittne. Hans lik fördes till Stralsund,
der öfver bans stoft i S:l Nicolai kyrka finnes ett
sinnrikt epitafium, af bonom sjelf författadt.
Stauden, Claudius von. son af kaptenen
Johan Staut och fru Gertrud Gezelia, biskopen
Johannes Gezelii den äldres dotter, föddes 1684.
Blef efter flera sjöresor, så väl inrikes som
utrikes, år 1702, underofficer vid amiralitetet.
Befordrades redan 1711 till öfverstlöjtnant vid
amiralitetet och blef 1717 skeppskapten. År 1733
utnämndes ban till amiralitets-kapten, och blef
samma år adlad. Befordrades vidare 1743 till
kommendör vid amiralitetet och blef 1748 R. af S. O.
Slutligen blef ban scboutbyoacht, eller vice
amiral, 1749, och dog såsom sådan i Carlskrona d.
23 Maj 1753.
Stearinljus. Den första stearinljusfahrik i
fäderneslandet anlades år 1839 af L. J. Hjerta och Job.
Micbelsson vid Liljeholmen nära Stockholm; men
sedermera hafva flera dylika fabriker blifvit
anlagde i Sverige.
Stedingk, Curt llogislnus Ludvig
Kristoffer von, en son af majoren Kristoffer Adam von
Stedingk och fru Christina Charlotta Schwerin,
föddes i Pommern d. 26 Okt. 1746 samt
härstammade frän en gammal adlig ätt, som omkring
slutet af 1200-talet inflyttat ifrån Westphalen till
Pommern. Då Sverige uppträdde emot Preussen
uti det stora Tyska sjuåriga kriget, ingick den
ännu knappt trettonårige Stedingk såsom fänrik
vid kronprinsens, sedermera konungens, eget
värfvade regemente, och efter krigets slut begaf han
sig lill Stockholm, för att i sin faders namn
begära någon ersättning för den skada familjens
gods i Pommern lidit under kriget, men hvilket
icke lyckades. Nu infördes ban vid hofvet och
deltog i den med honom jemnårige kronprinsen*
och hans bröders lekar. Under läseterminer!!*
1763 och 1764 vistades ban för öfrigt i Upsala,
fortsättande sina studier. Ar 1766 erböll han
tillstånd att ingå i Fransk krigstjenst, då ban blef
underlöjtnant vid regementet Royal Suedois,
hvarefter ban 1770 befordrades till kapten, och 1773
till kapten-major, sedan ban året förut bemma
utnämnts till kapten vid konungens eget värfvade
regemente. Under tiden bade en egen händelse
timat, som troligen gjort ej så litet angenämt
intryck på konungen. I början af Augusti månad
läste Stedingk uti en tidning, som då för tiden
utgafs i Trier af den bekante Trenk, att
konungen i Sverige bade medelst en revolution störtat
rådets och ständernas makt, samt antagit enväldet.
När oflicerärne vid det då i Strassburg förlagda
regementet Royal Suedois läste berättelsen i
tidningen om denna händelse, som likväl ännu icke
timat, samlades de bos Stedingk, hvilken pä
deras begäran uppsatte en lyckönskningsskrift,
hvilken genast afsändes till Sverige, och kom
konungen tillhanda just på sjelfva revolutionsdagen, sä
att den första offentliga lyckönskan Gustaf 111
efler fullbordadt värf fick emottaga, kom från de
Svenske officerarne i Strassburg. Ar 1776
utnämndes Sledingk till öfverstlöjtnant och I 778
till öfverste å la suite i Frankrike, medan ban i
Sverige 1777 utnämndes till kammarherre bos
konungen och korporal vid kongl, lifdrabant-korpsen,
samt 1783 till cbef för Karelske dragonerne.
Sålunda gick bans befordran ungefär parallelt i
tvenne särskilda riken, så att ban i det ena var
öfverste för ett infanteri-regemente, i det andra på
samma gång för ett kavalleri-regemente, också
delade ban den tiden sitt vistande emellau
Stockholm och Paris. I Frankrike bodde ban hos
grefve von Fersen, som införde honom i drottning
Marié Antoinettes lilla förtroliga krets, och
derifrån meddelade ban, under flitig brefvexling med
Gustaf III, denne tidt och ofta nyheter från
Franska hofvet. Då Frankrike uppträdde, för att bistå
de Nordamerikanska kolonierna i deras frihetskamp
emot England, fick Stedingk befälet öfver en
in-fanteri-brigad och steg med den om bord 1779,
för att öfverfara till Amerika, under grefve
d’E-staings öfverbefäl. Först tvang man
Engelsmännen att upphäfva belägringen af Newyork;
derefter seglade man till Westindien, intog ön S:t
Vincent samt landsteg på ön Granada. Han förde
befälet öfver den mellersta af de tre kolonnerna,
hvaruti den 1,300 man starka landstigningsbären
var fördelad. Anfallet riktades mot en på en hög
och brant klippa belägen fästning, hvilken,
omgifven af tredubbla förskansningar och öfverst
späckad med ett batteri af fein 36-pundiga kanoner,
beherrskade staden och bela redden. Fransmännen
uppklättrade, emellanåt tagande händerna till hjelp,
pä branta stigar, som slingrade sig mellan
klyftorna; kulor, bomber och granater regnade öfver
de förvägne, dels nedifrån skansarna vid hamnen,
dels från öfre fästningen; bela berget tycktes slå
i låga. Fransmännen fortsatto sin väg, utan alt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
