- Project Runeberg -  Svenskt konversationslexikon / Fjerde delen. T - Ö /
177

(1845-1851) Author: P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uller ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Upsala erkebiskopar.

Upsala erkebiskopar. 177

son Långe, och afled kort efter dennes nederlag
vid Sparrsätra 1234. Jarler inrällade Sigtuna
kloster, och i bans tid bolls det ryktbara
Skenoinge möte, som stadgade prestväldet i Sverige.
Hao dog 1255. Laurentius, förut
Franciskaner-monk i Enköping, död 1267. Fulko, befryndad
med FolUungaätlen, en rik ørb myndig man, bade
stort anseende. I bans tid flyttades
erkebiskopssätet till Nya Upsala. Ilan afled 1276. Jacobus
Israelit, en frände till den beliga Brigitta, afsade
sig erkebiskopsvärdigbeten redan 12st och dog
1286. Magnus llosun, en rik och högättad man,
lät aldrig inviga sig. Under bonom upprättades
Upsala domkapitel. Ilan dog 1289. Johannes,
förut en dominikanermunk frän Poblen, sedan
biskop i Abo, dog pä en resa till Frankrike 1291.
Nicolaus Atlonis, född i Upsala och der den
förste decanus, afled är 1305. Nicolaus Kethlsson,
af den Danska adliga Uvideätten, förut biskop i
Westerås; tillfångatogs tillika med konung Birger
vid Håtunaleken; utgaf en stadga, att alla, som
ej i rattan- tid erlade tionde, skulle uteslutas från
Herrans nattvard och från rättigheten att
begrafvas i vigd jord; dog 1314. Olavus den Vise, en
frände till Uplands lagman Birger Pehrsson till
Finsta, var förut kanik; dog 1334. Petrus
Phi-lipl’i, förut dominikanermunk i Sigtuna, dog 1341.
Hemming, af Sparre-ätlen, förut domprost i
Westerås, berömd för stor lärdom och rättrådighet,
lät döpa Lappar och Finnar ända upp till Torneå,
dog 1351. Petrus Thot kelsson, förut biskop i
Linköping, led många förtretligheter för sin
tillgifvenhet mot konung Magnus Eriksson; dog 1366.
Birger Joransson, en frände till den heliga
Brigitta, förut domprost i Upsala, dog 1383.
Henrik Kartsson, förut kyrkoherde i Upland, af
förnäm och rik slägt, läg i strid först med konung
Albrekt och sedan med drottning Margaretha;
började allmänt kristna Lapparne; använde sin
rikedom att lägga under erkebiskopsstolen en mängd
landlgods; dog 1408. Johannes Jerechini, af Dansk
härkomst, förut prost i Westerås, tillsattes mot
domkapitlets vilja af kooung Erik af Pommern,
hvars kansler ban någon tid varit; försnillade stoia
summor af domkyrkans skatter, anklagades för
lösaktighet, menederi, väld m. m.; rymde 1419;
kom slutligen till Island, der ban blef biskop i
Skulbold och mördades 1442 för sitt dåliga
lefverne. Johannes Håkansson, af
Silfversparre-ät-ten, förut munk i Wadstena, valdes 1421 och
dog af spetälska 1431. Olavus Laurenlii, född i
Upland, magister och domprost, valdes 1431 af
domkapitlet, men förkastades af Erik XIII, som
ville tillsätta en annan erkebiskop; måste derföre
flykta och besökte kyrkomötet i Basel; invigde
Upsala domkyrka 1435 och afled 1438, såsom det
tros, af förgift. Nicolaus Itagvaldi, af Liljeätten,
förut biskop i Wexiö, i hvilken egenskap ban
bi-vistat kyrkomötet i Basel; fick 1440 Almarestäk
till erkebiskopsslott, hvilket ban lät starkt
befästa; afled 1448. Jöns Bengtsson Oxenstjerna titi
Salestad, magister och domprost i Upsala, lät
högtidligen inviga sig af fyra biskopar; erhöll 1455

utaf påfven titel af Sveriges rikes Primas; antogs
1457 till riksföreståndare, då ban kallade sig
Sveriges furste och höfvidsman; förklarade öppet krig
emot konung Carl Knutsson och inkallade konung
Cbrislian I; fängslades slutligen af denne, men
återtog, efter dennes fördrifvande, 1 465
riksstyrelsen, hvilken han dock två år sednare måste
öfverlemna åt Carl Knutsson; flydde dä lill Öland,
der ban dog 1468; Jakob Ut/ixon, af en gammal
Svensk adlig ätt, som förde en gul örnfot i sitt
vapen; magister i Bom, kanik i Upsala, tillsattes
han 1469 af påfven till erkebiskop, i stället för
den af domkapitlet valde Tordo, hvars val
ogillades; inraltade S:t Brigittas fest och utverkade
S:t Katharinas kanonisering; upprättade Upsala
akademi och införde boklryckerikonsten i Sverige.
Afsade sig, för hög ålders skuld,
eikeliiskopsvär-digheten 151 i, och afled 1522 såsom
kartruser-munk i Gripsholms kloster. (justa/ Trolle, af
gammal högadlig ätt, berömd för mycken lärdom; var
domprost i Linköping, då ban 1514 valdes till
erkebiskop. Förelog ett ordentligt uppror emot,
riksföreståndaren Sten Slure d. v., afsattes af
stan-derna 1517 och fick sitt slott Almarestäk förslördt.
Hölls någon tid säsoin fänge på Westerås slott.
Återinsattes till erkebiskop sedan Christian Tyrann
stigit på thronen, krönte denne och tillstyrkte
Stockholms blodbad; måste sedan flykta till
Danmark, der ban 153.4 blef biskop i Odense; deltog
1535 uti slaget vid Oxeberget pä Fyen, der han
illa sårades och tillfångatogs; afled kort derefter
i fängelse uti stort elände. Johannes Magni, af
den gamla adliga Store-ätlcn, berömd för
utomordentlig lärdom, blef den siste kalholske erkebiskop
i Upsala; var förut kanik i Linköping och Skara,
samt valdes 1524; sal te sig emot reformationens
införande, och lemnade derföre fäderneslandet;
uppehöll sig sedan alltid utomlands, hvarunder ban
sammanskref sitt uamnkunniga historiska arbete:
"Svears och fiötbers .krönika"; dog 1544 i Rom
uti stor fattigdom. Laurentius Pelii blef den
förste lutherske erkebiskop, invigd 1531; började
öfversätta den heliga skrift på Svenska, och
visade städse en stor ifver för reformationens
framgång; död 1573. Laurentius Petri Golhus,
berömd för lärdom, förut professor i Upsala,
öfvertalade* att gynna lilburgiens införande, och
utgaf en -messebok, kallad "Röda boken", hvilken
väckte stor förargelse; dog 1579. Andreas
Laurenlii Bothniensis, förut biskop i Wexiö, blef
erkebiskop 1583; ifrade äfven för lilburgien; dog
1591. Abrahami/s Andrew Angermannus, bade
lidit mycken förföljelse under lithurgiska oväsendet;
kallades till erkebiskop på Upsala möte 1593.
Sedan han gjort sig misshaglig för hertig Carl,
blef ban 1599 dömd frän embete|, och dog i usel—
het som fånge 1607. Nicolaus O/avi, förut
professor och domprost i Upsala, valdes 1599 och
dog redan 1600. Olavus Martini, förut
kyrkoherde i Nyköping, valdes till erkebiskop 1602 och
dog 1609. Petrus Kenicius Bothniensis, förut
biskop i Skara; visade synnerlig omsorg om Upsala
akademis förkofran och skolväsendets förbättring.
Del. IV. 23

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 29 20:15:45 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skl/4/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free