Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårdkarlar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
.182
SKireliUpinge.
SEusinaraliauaen.
få förena sig med de Zinzendorfiske bröderne i
gudstjensten, besvarades med nej. Betänkandet
härom säger, att Herrnbntarne ej antaga andra
bekännelseböcker än deras sångbok, hvilken påstås
vara full af mörka och tvetydiga talesätt, samt
att de göra mycket väsende af det s. k. inre
ordet. Tonen var i Sverige länge emot
Zinzendor-fianerne, och pastor Reckman förklarade offentligt
det vara alldeles handgripligt, "att deras sekt vore
behäftad med fanatisk vidskepelse och galenskap."
Äfven beskärmade ban sig mycket öfver, att
dags-verkare, timmermän och andra ringare personer
beklädde ansenliga embeten uti deras kyrka.
Mycken förvridning och stor ondska framlyste dock
oftast utur de allmänna omdömena. Allt detta
hindrade emellertid icke, att ju den Zinzendorfiska
församlingen efterhand fick i Sverige många
vänner. tdea fidei fratrum, författad af den berömde
brödrabiskopen Spangenberg, utkom i Svensk
öfversättning, och ölvertygade många tviflare, att
Herrnhutarnes lära är likstämmig med den
Evangeliska. Likväl hafva de i Sverige aldrig baft
någon egentlig församling; de åtnjuta icke alla
kyrkliga friheter, och få icke genom sina prester
låta förrätta några ky rkobandlingar. För öfrigt
bar antalet af deras fordna motståndare blifvit
an-senligen förminskad!, i den mån man om deras
församling baft skäl att fatta förmånligare begrepp.
Zinzendortianerne öfverdrefvo pietismens sats: "att
kristendomen ej är en vetenskap." Ehuru
brödra-församlingens lärobegrepp, serdeles i början,
innefattade åtskilligt med Guds rena ord ej
förenligt; ehuru många dess bruk, likasom
katbol-ska kyrkans, blott åsyftade att underbjelpa den
sinnliga andakten; ebnrn den i allmänhet bygger
för mycket på svekfulla känslor: bör man dock
fritt erkänna, att denna kyrkoförfattning, med alla
sina brister, bar mången sida, som bör högt
värderas, äfvensom dess ifver för missionsverket eger
en verldshistorisk märkvärdighet. Kyrkotukten
iakttages der med mera noggrannhet, än som är
möjligt i större samfund. En stilla ordningsanda,
idoghet och endrägt råder ibland detta folk, och
verkligen har denna församling varit, äfvensom den
ännu är en tillflykt för många menniskor, hvilka,
bedröfvade öfver den allmänna kallsinnigheten emot
kristendomen, vilja ostörda lefva i sin tro; men
för friare personer, som känna behofvet af
forskning, kan denna inrättning ej synnerligen passa.
Ett visst andligt tvång, ett visst herravälde öfver
samvetena, derstädes infördt af välmening eller
nödvändighet, är något, som ej hvar och en kan
underkasta sig. En upplys|are kristen skulle
derföre på mångfaldigt sätt der kränkas genom
kortsynte ledares andliga förmynderskap, helst
otål-sambet emot olika tänkande är ett ibland
brödra-församlingens mest framstående fel.
Xirekttpinice» annex till Halmstads socken af
Luggude bärad i Malmöbus län, är beläget mil
O.N.O. från Landskrona. Jordmånen, bestående af
lera och lermylla, är ganska bördig, och surskog
samt torfmossar saknas ej. Förnämsta godset är
Zireköpinye frulte-säleri, om 3} mantal, tillhörigt
friherre v. Schwerin. En del af socknen sträcker
sig äfven in i Rönnebergs härad. Socknen
innehåller 23£ mtl. med 614 inbyggare inom en
areal af 4,420 tunnland, hvaraf 3 äro sjöar och kärr.
ZobtenberBM stas, som hölls den 20 Maj 1642,
vanns af Torstenson, hvilken der slog och
tillfångatog den kejserlige generalen hertig Frans Albert
af Sachsen-Lauenburg, tillika med 87 officerare och
1,100 man. Dessutom eröfrades en mängd fanor
och standarer. Kort efter slaget dog hertig Frans
Albert af sina der erhållna sår. Denna drabbning
är uti historien inera känd under namn af slaget
vid Schweidnitz.
SBot, Anders Andersnon, som lefde pä Gustaf
II Adolfs och drottning Christinas tid, och sjelf
kallade sig "Lagläsare merändels i Jönköpings län,"
har författat Ken Fattoi]sa eller Täyönxkritiu.h. som
är ett af de bättre skaldestycken från detta
århundrade, utmärkt af en rask anda, samt ej utan
poetisk förtjenst. Hvarje af de fyraradiga, ej
alltid strängt rimmade stroferna börjar med en
bokstaf af namnet Gu»laini* Adolphus. Hvilka viilra
verk denna Zot för öfrigt kan hafva åstadkommit,
är numera obekant.
KiimiiHriilinuiieu, en liten stad vid Zusainbackeo
i Häjern, blef vittne till en af Svenskarnes sista
bragder nnder Tyska trettioåriga kriget, då
Wrangel och Turenne der besegrade kejserlige och
Bajerske generalen Melander. När de förre om
aftonen den 6 Maj 1648 nalkades Zusmarsbausen,
sågo de på afstånd Melanders bela bär lägrad pä
en höjd. Som de voro för svage att angripa,
drogo de sig genast hastigt tillbaka för att ej blifva
bemärkte; men skickade också i detsamma
befallning till den öfriga hären att så fort som möjligt
skynda till stället, hvilket ocksä skedde. Trossen
lemnades efter och alla trupperna uppbröto frän
Lauingen, gingo i sträcktåg bela natten igenom,
samt anlände kl. 2 på morgonen inemot
Zusmars-hausen. I dagningen gick hela bären rakt emot
fienden; Wrangel och Turenne med rytteriet i
spetsen. Melander, ehuru okunnig om siua
motståndares företag, hade likväl brutit upp, lur alt
fortsätta sitt återtåg. De bajerska trupperna
voro redan afgångna och de kejserliga stodo
färdiga alt följa, dä Wrangel och Turenne kommo till
stället, samt, utan att afvakta understöd af sitt
fotfolk, begynte aogripa. Det var Gustaf Kurck
med 800 valde ryttare som ledde anfallet; men
1,400 man af kejserliga fotfolket under
Monteco-culi, stående emellan skogar och träsk,
försvarade sig både länge och tappert. Först sedan
Königsmarck började kringgå sidan, veko de något
tillbaka, men fattade ånyo stånd och kunde irke
fördrifvas ur sin ställning förrän flera Svenska och
Franska fotregementen tillkommit. Just sotn
Mon-tecuculi för andra gången nödgades draga sig
tillbaka, kom Melander från förtrupperna med
betydlig förstärkning. De kejserlige stannade då för
tredje gången och började ånyo försvara sig, men
genast i början af denna tredje skärmytsling fick
Melander en kula genom bögra skuldran, lian
kunde nu ej mera sitta till häst; men, ehuru malt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
