Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lots tjänade Sammel bra. Ej heller skröt han
öfver-drifvet, när han framhöll sig själf som den ypperste
i skärgården, om det gällde att hålla i ett roder.
I det stycket var Sammel verkligen för mer än andra,
och det fanns flera än han själf, som erkände det.
Men att supa, som Sammel gjorde, kostar
pengar, och därför fick Sammel det heller aldrig
så bra som kamraterna. Hans stuga blef aldrig
tillbyggd hvarken med glasveranda eller med flera
rum, och några sommargäster fick han inte heller.
Stugan var, som den varit, rymde ett kök och en
liten kammare innanför. Där var varmt om
sommaren och kallt om vintern. Ty vidare tätad eller
omsedd blef den aldrig, det räckte inte ens de
goda lotspengarna till. Utifrån såg den dessutom
sned ut och vind, ty grunden hade satt sig, och
taket var sjunket på nordsidan.
Allt detta, som var galet och mera till, såg
hustrun. Men ändå ville hon aldrig låtsa om det.
Ty hon kunde inte annat än erkänna för sig själf,
att Sammel var bättre nu, än innan han börjat
supa. Han skakade af sig sin vildhet utomhus,
och i hemmet var han foglig och snäll både mot
henne och barnen. »Det går så med karlarna, när
de har ondt samvete,» tänkte Hilma. Därför var
hon nöjd åt Sammels onda samvete. Ty det tog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
