- Project Runeberg -  På skogs- och fjällstigar : jaktskildringar från nordligaste Västerbotten och Lappland /
52

(1894) [MARC] Author: Hugo Samzelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

52 P Â S K O G S - O C H F J Ä L L S T I G A R .
att den saken kvittade oss lika. Träsken började nu ulägga"
eller frysa till, och när man kom ut om morgnarna, hörde
man, huru det sprängde i isarne. En dag, det var för öfrigt
sista arbetsdagen, då vi liksom till afsked blefvo grundligt
afbasade af ett hårdt snöväder för sydostlig blast, rakade vi
pâ en älgmark, där vi sågo ett flertal legor, färsk spillning,
bräckta ungtallar, afvridna aspar, fjät i mossan 111. fl. tecken
till att älgarne här brukade vistas. Fällda, vackra horn hade
vi förut fiere gånger funnit. Här i Norrbotten, där älgen
varit totalt fridlyst ända till detta år 1894, har den ökat sig
högst betydligt, fastän rofdjur, tjufskyttar och vidriga natur-
förhållanden stundom lagt åtskilliga hinder i vägen därför.
Dock beror det på, huru tillgången kan komma att ställa sig
från och med inträdet af lagiigen tillstådd jakt — flerstädes
kan nämligen detta fjortondagars skytte bli ödesdigert nog
för stammen, enär djuren åtminstone på vissa håll ständigt
förekomma inom en helt liten, begränsad trakt, där de utan
svårighet kunna igenfinnas och af den oförståndige lätteligen
dödas samt och synnerligen. Tror sig dessutom vederbörande
vara obemärkt och framdeles ej utsatt för upptäckt och efter-
räkning, lära allt årskalfvarne också få stryka med, ty har
än norrbottningen respekt för lagen — hvilket dock först
behöfver bevisas — har han det sannerligen ej för jaktlagen,
det vet jag- af erfarenhet. I detta hänseende är det nämligen
så, att han tycker sig hafva rätt att skjuta eller fånga hvilka
djur som helst när och livar han råkar dem. Först i mån
som ödemarken blir kultiverad bygd, och det går ganska
långsamt minsann, kunna andra åsikter än de anförda hafva
möjlighet att blifva annat än en "orättvis lagparagraf" för
folket, som här liksom eljest tänker på sitt sätt, som andra
inte vilja, kunna eller få förstå. — Under ströftågen sågo vi
naturligtvis också en mängd renar och dessas stämplar stå
tecknade i mossan eller stigarne — spåren erinra ganska
mycket om älgens men äro aldrig så djupa. På senhösten
höllo renarne till i stora flockar kring de skogstorp, dit de
hörde, och där de under vintern skulle få göra bedröflig tjänst
såsom dragdjur framför den med timmerstockar belamrade
körstöttingen.
Ja, då hade vi sålunda slutat sommarkampanjen, vännen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 20 03:55:40 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/skogsfjall/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free