- Project Runeberg -  På skogs- och fjällstigar : jaktskildringar från nordligaste Västerbotten och Lappland /
89

(1894) [MARC] Author: Hugo Samzelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FRÄN KAMPANJERNA VID STOCKELDEN. 89
i skogarna renar, hvilka stå med sänkta horn och lurande
blick — dessa fundera med all säkerhet på att antingen mellan
tänderna eller med fötterna förgöra den oförskämda tvåvingen,
som har sig förbehållet att kunna sätta lika god fart på renen
som oxbrömsen på nötkreaturen. När renarna för mjölkning
uppehålla sig kring lappens sommarviste, låter denne också
för att kunna freda sin kära hjord mosseldar röka inom in-
hägnaden (learde). Ar lappen kär i och mån om att rätt vårda
sina renar — och det må man ju ej förtänka honom, ty de
äro ju hans enda existenskälla — är emellertid nybyggaren
det ej alls: han hatar renen, naturligtvis dock med undantag för
de renar, han själf har. Alltid är det nämligen andras djur
— ty hans egna kunna förstås ej begå något dylikt sattyg —
som rifva ut och förstöra höet på slåtterängarnas hässjor, där
de af djuren omtyckta fräkenarterna och vattenklöfvern nästan
alltid råka finnas. Och då nybyggaren eller den mindre
hemmansega<ren oftast ej har mera hö att glädja sin kreaturs-
besättning med, än livad han kan bärg’a från älfbackar, öar,
upprödjningar efter bäck- och älfstränder samt öfversilnings-
myrar, är det heller ej underligt, om han hatar "stort och
djupt och skönt". Jag nämnde nyss, att i rengärdan vissa
eldar pläga tillrustas af mossa, hvars pyrande rök är egnad
att drifva de efterhängsna bromsarna på flykten. Dessa rökar
afse emellertid — i analogi med bruket att i pörtena låta
dylik mossa röka à la fyrfat från järnpannor på golfvet —
att jämväl hålla de blodtörstiga myggorna aflägsnade. Ty
myggen är en sannskyldig landsplåga i öfre Norrland, där
de vidsträckta myrarne och sankdrogen på ett bedröfligt väl-
villigt sätt gynna deras fortplantning — funnes ej dessa mygg’-
horder, och heller ej på hösten dessa svärmar af knott, hvilka
ställa sig på hufvudet i skinnet och bita som gällde det lifvet,
då vore Norrland ett sannskyldigt paradis om sommaren. Nu
måste man i stället leverera oupphörliga bataljer med dessa
gemena "yrfän", mot hvilka man dock alltid kommer till korta.
Folket här uppe använder antingen alls intet eller ock beck-
olja, förvarad i flaskor vid bälteremmen, såsom preservativ
mot de där snyltgästerna, men "herremän" bruka ogärna denna
odrägliga smörja, som hjälper högst en halftimme och genom
nötning måste bortskaffas från skinnet, utan hafva i stället en s. k.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:15:05 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/skogsfjall/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free