Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I dåligt sällskap - V. Bekantskapen fortsättes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hf
gamla kapellets söndriga tak, och ibland
berättade vi sagor för henne.
Denna sammanvaro befäste med hvar dag
vänskapen oss emellan, hvilken växte oaktadt
den stora skillnaden i våra karakteren Mot
min våldsamma glädtighet satte Walek sitt
sorgsna allvar och imponerade på mig genom
sin auktoritet och den bestämda ton, med
hvilken han yttrade sig om de äldre. Dessutom
meddelade han mig mycket nytt, som jag förr
icke tänkt på. Då jag märkte, att han talade
om Tiburzij som om en kamrat, frågade jag
honom:
Ar Tiburzij din far?
- Antagligen är han det, svarade han
tankfullt, liksom hade den frågan aldrig förr
uppstigit i hans hufvud.
— Älskar han dig?
— Ja, han älskar mig! — detta yttrade han
i en långt mera bestämd ton — han har
ständigt mycken omsorg om mig, och vet du, det
händer att han kysser mig, och då gråter han.
- Mig älskar han också, och gråter, när
han kysser mig, tillade Marusja med ett
uttryck af barnslig stolthet.
- Men min far, han älskar icke mig,
yttrade jag sorgset. Han kysser mig aldrig ..
Han är icke god.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
