- Project Runeberg -  Om skriftliga bevis såsom civilprocessuelt institut /
105

(1887) [MARC] Author: Ernst Trygger
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

105-

bomärke under handlingen, det anses, som om hans
namnteckning der vore till finnandes 1). Derest bomärket ej är på nu
angifna sätt bestyrkt, blir följden dock icke den, att handlingen blir
ogiltig såsom bevismedel, utan endast den, att densamma, hvad
äkthetsfrågan angår, blir att bedöma såsom en icke underskrifven
handling.

Hvad nu beträffar sättet att styrka en privat handlings
äkthet, beviset må gälla handlingen i dess helhet eller underskriften,
så hafva vi redan förut angifvit, att härtill kunna användas alla
i lagen erkända bevismedel, samt att domaren efter fri
öfvertygelse afgör, när äktheten är bevisad. Men ehuru således
såväl de användbara bevismedlen som domarens
pröfningsrätt icke äro underkastade någon begränsning, är det i alla fall
icke utan intresse att särskildt fästa uppmärksamheten på vissa
sätt, hvarpå äktheten kan ådagaläggas. Lagstiftaren har sjelf
gifvit en anvisning härom i den i det föregående anförda
bestämmelsen i § 24 Utsökningsbalken. Der nämnes först, att utfärdaren
inför domstol eller öfverexekutor erkänt fordringshandlingen.
Dervid göres ingen skilnad på, om detta erkännande gifvits under
rättegång eller om det särskildt afgifvits för att för framtiden
konstatera äktheten l). Denna omständighet, att vid
lagsökningsförfarandet hvarje erkännande af den i § 24 nämnda beskaffenhet
anses såsom fullt bevis för äktheten, är emellertid ej af afgörande
betydelse för domarens ställning i det ordinära civila förfarandet.
Visserligen kunde det synas, som om stadgandet i 17 kap. 36 §
Rättegångsbalken att »känd sak är så god som vittnad», så snart
saken vidgåtts »inför rätta», borde föranleda dertill, att i all-

’) Jfr C. P. O. § 405, Wilmowski-Levy a. a. I s. 664. Med afseende på
fransk rätt Zachabiå, »Handbnch des französischen Civilrechts», Heidelberg
1886, IV s. 545.

’) Vid domstol sker detta på det sätt, att utfärdaren ber att få
handlingen till framtida säkerhet införd i rättens protokoll, hvarom den förses
med anteckning. Huruvida öfverexekutor är skyldig att bifalla en begäran
om en handlings intagande i dess protokoll på nu angifna sätt, är
tvifvelaktigt. Möjligen förutsätter § 24 ütsökningslagen, att en dylik skyldighet
hvilar på öfverexekutor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:17:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skriftliga/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free