- Project Runeberg -  Om skriftliga bevis såsom civilprocessuelt institut /
117

(1887) [MARC] Author: Ernst Trygger
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

117

i

tionen der Beweistauglichkeit der Urkunden; wéder besitzen die
öffentlichén Urkunden ein Pius gegenüber den Privaturkunden,
noch kommen sonstige Unterscheidungen in Betracht. Jede
Ur-kunde überliefert die in ihr enthaltene Willenserklärung dem
Richter zu unmittelbarer Wahrnehmung und ist deshalb
Beweis-mittel für sie vom Ståndpunkt der Partei und Erkenntnissmittel
för den Richter. Die urkundliche Niederschrift odér Niederlegung
hat die Willenserklärung verkörpert, sie dauernd für Jeden
er-kennbar gemacht, der die Urkunde liest.»

Otvifvelaktigt är, att en bestämmelse, sådan som den af
Wendt föreslagna, kan vara väl egnad att uttala den äkta
handlingens formela beviskraft. Det synes oss dock, som om
Wendt icke tillräckligt betonat, att det likväl är en skilnad
emellan, att en handling är äkta d. v. s. i dess nuvarande
gestalt härleder sig från utfärdaren, och att densamma bevisar
afr-eifvandet af den i densamma innehållna förklaringen. Man kan

D —

för visso skrifva en handling, som innehåller en förklaring, utan
att ha för afsigt att dermed afgifva denna förklaring. Handlingen
kan vara ett utkast, den kan vara ofullbordad, för att ej tala om,
att man kan öfva sig i skönskrifning. Att så icke är förhållandet,
är det tydligen dens sak att bevisa, som åberopar sig på
handlingen. Oftast får den bevisskyldige detta bevis, så att säga, på
köpet, då han bevisar äktheten. Då denna emellertid
ådagalägges genom jemförelse och granskning af handstilen eller då
motparten erkänner, att han skrifvit eller undertecknat handlingen,
är förhållandet ett annat. Påstår han dervid, att något af
ofvannämnda fall eller något annat dylikt varit tillstädes, står den, som
åberopar handlingen, inför en bevisskyldighet, som ingalunda är lätt
fullgjord. En uttrycklig bestämmelse, hvarigenom en innehafvare af
en handling skyddas mot att genom ett dylikt tillvägagående från
motpartens sida gå miste om fördelen af handlingens användande
såsom bevismedel, är derför af behofvet påkallad. Och enligt
Fittings ’) mening är det just afsigten med stadgandet i § 381
’) »Zur Auslegung der Reichs-Civilprocessordnung» i Archiv für die
civi-listische Praxis N. F. XI s. 434 f.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:17:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skriftliga/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free