Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det stora arvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
unga monster av ädelhet, poetiska ideal och höga tankar. Men
där andra elever i Bromma läroverk spelade poker om pengar
spelade vi poker och tärning om inte bara pengar, radioapparater,
grammofoner och cyklar utan om böcker. Våren 1942 vann jag
D. H. Lawrence, ”Lady Chatterley’s lover” från Dag Lindberg.
Det var femte tryckningen av Paris-upplagan. Jag vann också
bland annat Vilhelm Ekelund, ”Grekisk bukett”. Men jag
förlorade en hel del också som jag sedan fick skaffa in på nytt. Inte
bara Norstedts snygga upplaga från år 1927 av Alexandie Dumas
”De tre musketörerna” i halvfranskt band utan också alla fyra
banden av den oavslutade Sprengel-utgåvan av Rousseaus
”Bekännelser”. Alva Myrdal beslagtog omedelbart ”Lady
Chatterley’s lover” när hon såg den i min bokhylla då strax innan hon
reste till Storbritannien för att fortsätta till Förenta staterna där
hon och Gunnar bodde under kriget.
– Den är alltför fin litteratur för att småpojkar skall läsa den
som pornografi, sade hon.
Jag tog rätt på den dagen efter från arkivet där hon gömt
undan den men höll den därefter undanstoppad bland ”Cocktail”
och annat som det var fel att de vuxna skulle få se. Ty jag var
alls inte fin. Jag var fjorton på det femtonde och var helt besatt
av precis ett sådant fantasiliv som hon fruktade att småpojkar
kunde få. Ty vad hon inte förstod var att jag alls inte läst
Lawrence som pornografi. Det är fortfarande för mig lika svårt som
det vore att bli erotiskt upphetsad av att läsa Sven Lindqvist.
Som pornografi hade jag då läst Frank Harris, ”My life and
loves”. Den var ju både spännande som en indianbok och
intellektuellt intressant och därtill ordentligt pornografisk. Och
jag hade i ”das Erbe” inte bara läst E.T.A. Hoffmanns ”Kater
Murr” utan även ”Schwester Monika erzählt und erfährt” som
kanske var skriven av honom. Det var särskilt samman med
Sten Ljung jag då genom antikvariat och i hans fars bibliotek
utforskade hela denna den andra radens litteratur. Läsandet hade
för oss öppnat också den dörren ut. Där de andra i klassen
berättade Bellman-historier läste vi som försvarade ”das Erbe” ”Die
reizenden Verkäuferinnen oder Julchens und Jettchens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
