Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ansågs vänster när FiB drogs igång 1971 så kom vi med
ställningstagandet mot den då just framväxande kulturbyråkratin att dra en
mycket skarp gräns.
Själv formulerade jag 14-2-71 frågan på följande sätt:
”Ju mer det sociala och politiska läget i Sverige skärps, ju fastare
kommer byråkratin att söka greppa konsten. Dess ideologer
kommer att tala högre och högre om själ och tvekan och själv och
ensams kärleksliv ... Detta gör det nödvändigt att vi snabbt
formerar oss som publik och bygger upp organisationer utanför
byråkratins kontroll. Endast så kan vi garantera den konstnärliga
friheten. Och denna konstnärliga frihet är nödvändig för folket i dess
kamp.”
Men om man kan säga att de grundlinjer som skulle bli Folket i Bild/
Kulturfronts alltså fanns uppdragna redan i skiftet januari/februari
1971 så kan det vara viktigt att se i vad de ändrades. Naturligtvis
utformades de, slipades och konkretiserades genom långa och
omfattande diskussioner; de kom också att ges en historisk dimension
genom våra gemensamma studier det året. Jag kan t ex hänvisa till den
stora betydelse som Uppsalagruppens arbete med Franz Mehrings
artiklar om den tyska folkteatern fick för vår inriktning. Men endast i
en fråga kom vi från januari till juli 1971 att göra en helomvändning.
Vid årsskiftet 1970/71 hade både jag och Margareta Garpe intensivt
deltagit i striderna på Aftonbladet. De gällde enkelt uttryck frågan om
journalistmakt eller ägarmakt, men ägaren var LO.
Helt klart formulerade jag då vad som nu är lärosats i
journalistutbildning och journalistförbundets fastlagda ståndpunkt: medarbetarna
i LO:s Aftonblad representerade medlemmarnas intresse på ett
direktare sätt än ägarna. Jag hänvisade till den stora malmfältsstrejken och
mycket annat. När man skalar mina argument från den striden så
finner man att detta var kärnan. (I och för sig var detta inte den
konflikt som förde till att jag blev utflyttad från kulturredaktionen och
så småningom från tidningen ... men det är en annan historia.)
Per Eriksson på Byggnadsarbetaren ... som jag respekterade och
som jag ju haft en del att göra med på femtiotalet ... svarade mycket
hårt i en ledare i nr 3 1971:
”Konsekvensen av detta blir emellertid att medlemmarnas egna
valda företrädare inte bör få lov att yttra sig rörande medlemmarnas
tidning.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
