Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inte är jag mot analys. Bara mot det lilla livets terpielände.
Aftenposten 30-11-82
»Barndom»
”Barndom” är en prosaberättelse. Som sådan ingår den i en del grubb
texter där jag använder egna erfarenheter och egna upplevelser som material.
”Rescontra” kom 1960 och ”Samtida bekännelser av en europeisk
intellektuell” 1964. De var förarbeten till den volym som skrevs på engelska
sommaren 1967 och Kuba: ”Confessions of a disloyal European”. Den
översätts nu till svenska. Tidigare har den kommit på norska. Den rörde
frågan om ansvaret. Två berättelser till är under förberedande. En handlar
om hur det är när världen utanför jaget stiger upp över horisonten.
Förpuberteten och puberteten. I mitt fall krigsåren 1938-1944. En annan om
ef-terkriget. 1944-1956. Perspektivet skiftar i dessa olika berättelser. Men de
hänger samman. Inte bara genom att ha en och samma huvudperson och
delvis berätta samma historier (från olika håll sedda); de ställer också
frågor som hakar i varandra.
De har varit under arbete länge. Den text som jag nu arbetar med och
som kan komma att skrivas ut under närmaste år skrevs i ett första utkast
1944 och i ett andra 1947. Sista gången den texten var på ett förlag för att
refuseras bör ha varit 1949. Då hette den ”Pubertet”. Delar av den
berättelse jag gav ut hösten 1982 ”Barndom” - trycktes i första utkast 1952.
Under dessa år har jag ändrat mig mycket, fått nya erfarenheter. Lärt en
del. Eller hoppas åtminstone ha lärt en del. Men uppgiften har varit
densamma. Jag skriver detta för att förklara något som många tycks ha svårt
att vara överens om. Man har ett begränsat antal idéer. I stort kan man
säga att vuxenlivet består i utvecklandet av den handfull tankar man nått
fram till i puberteten. Det finns sådana som skriver en roman om året. Det
finns sådana som skriver en roman varannan månad. Själv beundrar jag
Simenon. Tillhör den rätt lilla grupp som faktiskt har hela hans produktion
(med blott något undantag) även de ungdomsverk han gav ut under
skiftande pseudonymer. Han är en stor samtida författare. (Och en lysande
reporter för övrigt.) Men egentligen har han skrivit blott fyra, eller på sin
höjd fem romaner. Mångfalden är skenbar. Som i ett kaleidoskop där
bitarna speglas och återspeglas.
Det är inget fel att skriva samma roman om och om igen. Olle Hedberg
gjorde det bra. Balzac gjorde det lysande. Simenon har gjort det bäst i vår
tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
