Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bli anständigt. Profitens och de privata kapitalinvesteringarnas
väg - som i Liberia - är farlig och oförnuftig, den försätter Sverige
i utsugarposition. Men ett ömsesidigt planerat, väsentligt och
broderligt bistånd kan vi först lämna när vi har demokratisk kontroll
över kapitalinvesteringar och utrikeshandel. Den får vi inte
förrän vi förmått genomföra en ekonomisk, industriell och
administrativ demokratisering: Socialism.
Clarté nr 2 1961
Vägen till grönsakslandet
eller
Västeuropeiska kvinnor i postkolonial miljö
Den stora norska psykologen och läkaren dr Nic Waal hävdade att
en av de mer tragiska effekterna av samhällssystemet i Västeuropa
och Nordamerika var att kvinnorna kom att uppfatta sin situation
som ett val mellan pseudodebilitet eller frigiditet. Dvs för att nå ett
erkännande av sin kvinnliga funktion fick de ge avkall på sin
mänskliga - detta ledde till oförmåga att uppfylla den kvinnliga
rollen. De dömdes att framleva sina liv i andlig pseudodebilitet
och emotionell misär. Då de nedvärderat sig som människor blev
de också ofvermaghi som kvinnor. (Jag vill understryka att hon
såg detta som en effekt av samhällsstrukturen. Det är icke en
genetiskt betingad olikhet mellan män och kvinnor. Hos männen
tar det sig uttryck i å ena sidan skräck för en andligt och
emotionellt mogen livspartner och å andra sidan otillfredsheten med den
självstympade livspartner de sökt åt sig. Misären är icke blott
kvinnlig, den är mänsklig.)
Nic Waals tanke fascinerade mig. Jag tyckte mig också i våra
länders samhällsbild finna belägg för hennes teori. Men först nu,
efter snart fem år i nio underutvecklade länder är jag övertygad
om hur tragiskt rätt hon hade. Ty här i dessa fattiga länder kan
man bland ”västerlänningarna” studera vissa drag i vår
samhällsbild i renkultur.
Detta är postkoloniala samhällen. Kolonialadministratörerna är
borta, borta är också deras memsahibs. Men detta är också djupt
inegalitära samhällen. Den tusenåriga klyftan mellan hög och låg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
