Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är fortfarande oöverstiglig. Därtill kommer kolonialsystemets
mönster för relationer människor emellan, detta står fortfarande
kvar trots att administratörerna lämnat. I dessa samhällen där de
rikare är rikare än någonting vi kunnat drömma om i ett kargt
Norden och där de fattiga är så fattiga, så många, så nedtrampade
och ännu om sitt människovärde knappt medvetna, i dessa
samhällen inplanteras nu tusentals nya administratörer från våra
länder.
De kommer som affärsmän, som experter och
utvecklingshjäl-pare. En här av administratörer, experter och kontorspersonal. I
ett annat sammanhang kunde diskuteras vilken samhällelig effekt
denna invasion verkligen har - här är jag närmast intresserad av
att studera deras kvinnor. Ty sina kvinnor har de med sig. De
kommer inte hit ned som individer utan som familjer.
De flesta av dessa familjer har i hemländerna tillhört
medelklassen eller ”den nya medelklassen”. Den grupp som omfattar yrken
som spänner från professorer till förmän. I hemländerna har
deras ekonomiska situation vanligtvis inte skilt sig så oerhört från
de yrkeskunniga arbetarnas. Klyftan finns, den är väsentlig, men
den är icke oöverstiglig. Deras kvinnor har ofta haft yrkesarbete,
många har trivts med det, flera har universitetsutbildning, de som
varit hemmafruar har åtminstone haft mat att laga, våningar att
städa och kläder att tvätta.
När de nu kommer ner till fattigdomen förändras deras
livsmiljö i ett slag. Deras bostadsyta ökar med 200-300%. Deras
inkomststandard skjuter upp. De befinner sig högt uppe i
överklassmiljön. De skaffar sig kock och hovmästare, barnsköterska,
sopare, tvättare, skräddare, trädgårdsmästare och chaufför.
Ibland kombineras några av dessa yrken. Vissa familjer håller sig
med kock-hovmästare eller med hovmästare-chaufför. Vanligtvis
har dock varje familj inte mindre än fyra tjänare.
Ofta sägs att denna uppdelning är oundviklig. Den skulle
exempelvis utgöra ett ”indiskt” fenomen. Det är nu inte sant. Det är
ett kolonialt fenomen. Den strikta uppdelningen infördes i Indien
av de brittiska administratörerna - de levde där ut de
slottsherredrömmar de inte kunde tillfredsställa i ett allt mer
industrialiserat England. Det indiska samhällets kastväsende är ett tidigare
fenomen, det skiljer mellan rena och orena, det utskiljer sopare,
rackare, tvättare. Men den normala indiska överklassfamiljen höll
sig icke med ”inomhustjänare” de indiska överklasskvinnorna var
en gång husmödrar. (Att de nu under de senaste femtio åren
alltmer efterliknat det brittiska tjänarsystemet är en annan sak.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
