Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
visst uppseende inom lärda kretsar. Någon passande anställning lyckades han dock ej
erhålla, utan nödgades för sitt livsuppehälle arbeta som trädgårdsdräng vid Ulriksdal
1798—1801 och därefter i fyra år som skolmästare på samma ställe. Under denna hårda
förnedringsperiod fortfor Tholander likväl att ägna sin fritid åt vetenskapligt arbete.
Härigenom lyckades han bibehålla kontakten med den lärda världen och blev på grund av
gedigna kunskaper i den nordiska forntidens språk och historia kallad till medlem av
"Götiska förbundet" redan vid dess instiftande 1811 samt medarbetade därefter flitigt i
förbundets tidskrift "Iduna". I den av W. F. Palmblad redigerade "Svensk
Litteratur-Tidning", som började utgivas i Uppsala 1813, fick Tholander också flera uppsatser införda,
och 1814 anställdes ban på Nils von Rosensteins rekommendation som redaktör för
domkapitlens handlingar till uppfostringskommittén angående skolornas tillstånd inom de olika
stiften. När hans framtidsutsikter genom denna anställning äntligen börjat ljusna, slutade
han följande år sitt skiftesrika liv. Tholander var mycket begåvad ocli kunskapsrik och
skulle utan tvivel ha gått långt på den vetenskapliga banan, om han icke i ungdomsåren
med bohemartad sorglöshet och till sin egen obotliga skada låtit den blinda slumpen i mångt
och mycket råda över sina handlingar.
Högsta tillsynen över vårt lands fornlämningar och kulturhistoriskt värdefulla
byggnadsminnesmärken var under åren 1803—79 anförtrodd åt infödda smålänningar. Denna
rätt märkliga ämbetssuccession inleddes av Jonas Hallenberg, som föddes 1748 på
Hallands Norrgård, Hallaryds socken, Kronobergs län, 177(5 samt blev fil. mag. och s. å.
docent i historia vid Uppsala universitet. Tre år senare flyttade han till Stockholm, antogs
till e. o. tjänsteman i Riksarkivet, Kungl, biblioteket och Svea hovrätt samt ägnade sig
huvudsakligen åt historisk forskning. Hans förhoppning att 1781 erhålla historieprofessuren i
Uppsala gäckades, men L784 utnämndes ban i stället till rikshistoriograf med underförstått
uppdrag från högsta ort att fortsätta Olof von Dalins "Svea Rikes historia", där dennes
framställning avbrutits vid Karl IX:s död. Hans historiska huvudverk, som dock tyvärr
blev ofullbordat, bär titeln "Svea Rikes Historia under Gustaf Adolph den Stores
regering" och präglas av omutlig sanningskärlek, grundlig forskning och klart
framställningssätt. Bristande uppmuntran från regeringen och allmänhetens sida torde varit förnämsta
orsaken till, att Hallenberg, när femte bandet av detta arbete utkommit 1796, tills vidare
avbröt sina historiska forskningar och i stället ägnade sig åt filologi och numismatik. År
1802 utnämndes han till chef för Kungl, myntkabinettet och följande år till riksantikvarie
och sekreterare i Vitterhetsakademien, erhöll 1812 kanslirådstiteln, adlades 1818 men tog
aldrig introduktion på Riddarhuset och avled i Stockholm 1834.
Hallenbergs efterträdare i ämbetet -Johan Gustaf Liljegren var född 1789 i Fryeleds
församling, Jönköpings län. Han blev student i Lund 1811, kreerades tre år senare till
fil. magister och kallades omedelbart därefter av sin lärare, den berömde fornforskaren
prof. N. H. Sjöborg, till docent i fäderneslandets antikviteter, men lämnade 1818 den
akademiska banan för att tillträda en e. o. amanuensbefattning vid Kungl, biblioteket i
Stockholm. Följande år "benådades" Liljegren med professors namn, bedrev 1819—20
arkivforskningar i Köpenhamn, fick efter hemkomsten uppdrag att avskriva i Kungl,
biblioteket befintliga pergamentsbrev samt blev 1.826 tillförordnad och följande år
befullmäk-tigad riksantikvarie, garde-de-medailles och sekreterare i Vitterhetsakademien.
Kanslirådstiteln erhöll han 1834 ocli utnämndes året därpå till riksarkivarie. En tilltagande
sjuklighet fördystrade hans senare levnadsår och föranledde honom att i ett anfall av melankoli
30 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
