Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Cederschiöld, Gustaf - 8. Cederschiöld, Maria - 9. Cederschiöld, Hugo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Cederschiöld
60
Cederschiöld
Gustaf Cederschiöld.
språk vid Göteborgs högskola 1893;
lian erhöll avsked 1914. År 1902 fick
lian Sv. akad:s k. pris. — Ss.
drsavhandl. utgav C. "Bandamanna
saga" (1874). Därmed hade han börjat
sin betydelsefulla verksamhet som
utgivare av isländska texter. Hans
viktigaste arbete på detta område är
"Fornsögur suörlanda", som med en
innehållsrik inledning utgavs 1884.
Tills, med Hugo Gering och Eugen
Mogk deltog han i utgivningen av den
utmärkta serien "Altnordische
Saga-Bibliothek", vars första häfte utkom
1891. Bland hans smärre skrifter från
denna tid må nämnas hans ypperliga
uppsats "Huru den gamla isländska
litteraturen kommit till oss"
(Nordisk tidskr. 1886) och "Kalfdråpet
och vänpröfningen" (1890), där han
lämnar ett värdefullt och klokt bidrag
till diskussionen och kritiken av de
isländska sagornas trovärdighet. —
Undersökningarna av framför allt
Erikskrönikan och Eufemiavisorna
visa C:s intresse för fornsvenskan. Vid
Göteborgs högskola höll han en serie
föreläsningar över Erikskrönikan, som
även i bokform väckte
uppmärksamhet, "Om Erikskrönikan, ett historiskt
epos från Folkungatiden" (1899). —
C:s verksamhet som medarb. i red. av
Sv. akad: s ordbok bildar utgångspunkt
för flera lexikaliska undersökningar,
ss. "Döda ord" (1893), "Om de senast
framställda fordringarna på en
historisk ordbok" (1894) och "Om
grundtalens lexikaliska behandling" (1897).
Ordboksarbetet förde också in C. på
det område, där han skulle komma att
göra sin värdefullaste insats — den
moderna svenskan. Hans mest berömda
arbete torde vara "Om svenskan som
skriftspråk" (1897), ett innehållsrikt
verk, som med skäl kan sägas vara
både grundläggande och banbrytande.
Hans forskningar inom vårt
nutidsspråk resulterade i ett flertal smär-
re uppsatser, ss. "Om eufemism"
(1896), "Framsteg i språket" (1897)
och "Om kvinnospråk" (1899), vilka
ingå i samlingen "Om kvinnospråk
och andra ämnen" (1900). Till samma
forskningsområde höra "Studier öfver
verbalabstrakterna i nutida svenska"
(1908), "Språk i språket" (1909),
"Om ordlekar och andra uppsatser i
språkliga och historiska ämnen"
(1910), flera av essäerna i "Fresta
duger jämte andra uppsatser" (1914)
och "Framtidssvenska" (1917). — På
sextiofemårsdagen 1914 tillägnades C.
av kolleger och lärjungar en
festskrift, "Svenska studier". — C. liade
också ett levande intresse för
skolan ocli gjorde mycket för att höja
undervisningen i modersmålet. Tills,
med Valborg Olander utgav lian
t. ex. läroboken "Svensk
uppsatsskrifning" (1896), arbetet "Vinkar och råd
om undervisningen i modersmålet"
(1901) samt "Riktlinjer för
modersmålsundervisningen" (1916). Många
av de anvisningar, som C. där ger, ha
senare blivit allmänt följda. — C:s
insatser äro emellertid ej begränsade
till univ. och skola. Hans
författarskap har nått långt utanför dessa
verksamhetsfält. Den bildade
allmänhetens intresse för modersmålet liar
säkert i hög grad stärkts genom C:s
gärning. — Gift 1880 med Lovisa
(Lova) Wilhelmina Widegren. —
Litt.: biografi av E. Olson i Arkiv
för nordisk filologi 1929. S. J.
8. Cederschiöld, Hedvig Maria
Reddiia, skriftställarinna, f. 29 juni
1856 i Stockholm, † 17 okt. 1935
därstädes. Syster till C. 7. — C.
avlade mogenhetsex. 1874 i Stockholm,
var 1877—84 lärarinna vid
Wal-linska skolan ocli inträdde 1884
som medarb. i Aftonbladet, där hon
blev mycket anlitad, icke minst på
grund av sina goda språkkunskaper.
Snart kom hon in på tidn:s
utrikespolitiska avd., där hon, från 1915
tidvis som chef, tjänstgjorde till
1921. — C., som var en av de första
kvinnor, som begagnat sig av den
1870 medgivna rätten för kvinnan att
avlägga mogenhetsex., och tillika var
en av de första kvinnliga
journalisterna i Sverige, verkade hela sitt liv
ivrigt för kvinnans sak. Hon var
medl. av Nya Iduns nämnd 1889—96
och en målmedveten sekr. i Fören. för
gift kvinnas äganderätt 1892—95
samt deltog som sekr. 1900—08 och
v. ordf. 1909—19 i Sv. kvinnors
na-tionalförb. i ett flertal internat,
kvin-nokongresser. 1 kampen för kvinnans
rösträtt gjorde C. uppmärksammade
insatser, vittnande om social kunskap
och humant patos. — C. utgav bl. a.
"Lars Johan Hierta och kvinnans rätt
i samhället" (1901) och biografin "En
Maria Cederschiöld.
banbryterska" (1913) över
ungdomsväninnan och studentkamraten Ellen
Fries. — Ogift. E. Bm.
9. Cederschiöld, Hugo
Montgomery, arméofficer, f. 25 sept. 1S78 i
Stockholm. Son till C. 6. — C. blev
underlöjtnant vid Svea livgarde 1898 och
avancerade där till major 1922 ocli
till överstelöjtnant 1926. Han blev
överste och sekundchef för Livreg:s
grenadjärer 1931, sekundchef för
Svea livgarde 1936, generalmajor i
armén 1937 och kommendant i
Stockholm 1938. S. å. avgick han på grund
av uppnådd pensionsålder från aktiv
stat men blev tjänsteförrättande
inspektör för infanteriet 1940. Han var
kommenderad officer hos hertigen av
Skåne 1903, blev dennes
ordonnansofficer 1904, adjutant lios kronprinsen
1912 och clief för kronprinsens stab
1930. — C:s militära verksamhet liar
framför allt varit ägnad
infanteriutbildnings- och infanteritaktiska
spörsmål. Han var lärare vid
Infanteri-skjutskolan 1919—23 och clief för
skjutskolan för infanteriet och kaval-
Hugo Cederschiöld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
