Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Flensburg, Nils - Flink, Gustaf - Flintberg, Jacob Albrecht - Flintenberg, Johan David - Floderus, släkt - 1. Floderus, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Flink
534
Floderus
"Studier öfver den fornindiska
tem-pusläran" (1888) inskränkte sig F:s
vetenskapliga produktion till mindre
avhandl., av vilka särskilt "Studien
auf dem Gebiete der indogermanischen
Wurzelbildung" (1897) förtjänar
framhållas. — I Lunds akademiska
liv intog F. en framskjuten ställning,
och 1912—18 var ban Akademiska
fören :s ordf. Han var en uppburen
högtidstalare och författade även flera
kantater och andra
tillfällighetsdikter, vilka han delvis samlade i
"Sånger och minnen" (1915). — Gift 1903
med Petra Anette Vogt. A. A.
Flink, Gustaf, mineralog, f. 18
jan. 1849 i Ås skn, Skarab. län, † 11
jan. 1931 i Älvsjö, Stockholm.
Föräldrar: soldaten Anders F. och
Maja-Stina Loo. — Sedan F. 1866—69
genomgått folkskoleseminariet i
Göteborg, var lian lärare i Kristinehamn
1870—71 och vid Stockholms
folkskolor 1871—1904. Efter att först ha
studerat språk blev lian 1881 elev vid
Stockholms högskola och utbildade
sig där, sedan han efter ett par år
kommit under prof. W. C. Bröggers
ledning, snabbt till en skicklig
mineralog, som mycket snart blev
internat. känd. Tack vare F:s
utomordentligt goda öga för mineralen och deras
kristallografiska förhållanden
kröntes hans samlingsresor till in- och
utländska mineralfyndorter med stor
framgång. Island besökte han 1883
och 1893 samt Ural tio gånger under
åren 1889—1905 och ännu en gång
1916. Av den danska
grönlandskommissionen fick han 1897 i uppdrag
att företa en mineralogisk resa till
Grönland, varvid lian upptäckte den
märkliga mineralfyndorten
Narsar-suk. Många av sina resor bekostade
F. själv, och bortsett från tiden 1906
—16, då han var assistent vid
Riks-mus^ mineralogiska avd.,
möjliggjordes lians vetenskapliga arbete
därigenom, att ban även verkade som
mineralhandlare. Sedan F. lämnat
Riksmus., fortsatte han sina
vetenskapliga undersökningar vid Stockholms
högskola. År 1900 blev han fil.
hedersdr vid Uppsala univ. — F. har i
hög grad ökat kännedomen om sv. och
även grönländska mineral, och det
antal nya mineral, som upptäckts av
honom, är stort. Alldeles särskilt
voro Långbans och övriga
värmlandsgruvors mineral föremål för hans
intresse, och på Stockholms högskola
och Riksmus. samt vid Harvard
uni-versity i Förenta staterna finnas
omfattande samlingar av
långbansmine-ral, som han sammanbragt. F: s
vetenskapliga produktion är övervägande
deskriptiv. Bland hans talrika
skrifter märkas "Undersökning af en serie
diopsidvarieteter från Nordmarken"
Gustaf Flink.
(1885), "Ön the minerals from
Nar-sarsuk ön the Firth of Tunugdliarfik
in Southern Greenland" (1901) och
"Bidrag till Sveriges mineralogi" (1
—4, 1908—17). Efter F. är
mangan-arseniatet flinkit uppkallat. — Gift
1885 med Gertrud Pettersson.
—-Litt.: biografi av G. Aminoff i Geol.
fören: s förhandl. 1932. N. Zn.
Flintberg, Jacob Albrecht,
ämbetsman, f. 1751 (döpt 7 mars
s. å.) i Stockholm, † 19 mars 1804
därstädes. Föräldrar:
överdirektören Carl Magnus F. och Ingrid
Margareta Bauman. — F. inskrevs
1766 vid Uppsala univ., blev 1767
kanslist i hospitalsdirektionen och
1768 e. o. kanslist i
Kommerskollegium. Inom detta verk avancerade han
1771 till kopist, 1776 till kanslist och
1790 till v. advokat fiskal. F. fick 1801
lagmans titel och blev 1803
kommerseråd över stat. På grundval av
lagar och författningar utgav han
flera arbeten om handeln och
näringarna, bl. a. "Borgerliga förmoner och
skyldigheter" (1:1, 1786) och
"Bruksidkare®, städers och borgerskaps ömse
förmoner och skyldigheter" (1—2,
1788—89). Av största värde är den
av F. sammanställda, delvis postumt
utgivna författningssamlingen
"Lag-farenhets-Bibliotek" (1—6, 1796—
1807). — Gift med Maria Elisabeth
Asping. B. B—é.
Flintenberg, Johan David,
historiker, f. 3 maj 1762 i Stockholm,
† 13 maj 1819 därstädes. Föräldrar:
kryddkrämaren Jöns F. ocli
Margaretha Biuur. — F. inskrevs vid
Uppsala univ. 1777, blev fil. mag. 1785 och
förordnades till docent i
lärdomshistoria 1786. Han var 1790—92
amanuens vid Uppsala univ.-bibl., blev
1792 sekr. vid K. mus. i Stockholm
och 1793 sekr. vid Vitt, akad.,
riksantikvarie och garde des médailles
vid K. mus. Av sjuklighet tvingades
F. att lämna dessa befattningar 1795.
Från 1805 tjänstgjorde lian som
rektor vid Stockholms katedralskola. F.
vann 1787 Vitt. akad:s pris för
arbetet "Afhandling om Hansestädernas
handel med Sverige" (i Vitt. akad:s
hanxLl, 1790) och författade dessutom
bl. a. "Anmärkningar om utländske
specerier, nyttjade i Sverige uti 16:e
seklet" (1808). — Gift med Anna
Cecilia (Ann-Cilia) Almquist. B. B—é.
Floderus, släkt, vars äldste kände
stamfar, bonden Knut i Floryd,
Malmbäcks skn, Jönköp. län, levde i början
av 1600-talet. Hans sonsons son Per,
kyrkoherde och prost i Skatelöv,
Småland (f. 1683,† 1741), antog efter
släktens ursprungliga stamort Floryd
(Floderyd) omkr. 1703 släktnamnet F.
Dennes son, filologen Johan F. (F. 1),
blev far till prosten i Rasbokil i
Uppland teol. dr Mattias F. (f. 1766, †
1822; om denne se Personhist. tidskr.
1922) och assessorn Per F. (f. 1768, †
1840), vilka blevo stamfäder för
släktens tvenne grenar. Till den äldre av
dessa höra Mattias F:s sonsöner,
bröderna a) stadsläkaren i Nora kir. mag.
Björn Mattias F. (f. 1830, † 1882),
far till zoologen, skolmannen och
genealogen Matts F. (F. 4), och b)
skolmannen Manfred F. (F. 2), far till
läkaren och botanisten Björn F. (F.
3). Son till F. 4 är e. o. andre
antikvarien fil. lic. Per Erik Gustav F. (f.
1902), som utgivit flera arbeten om
det medeltida Sigtuna och ordnat
stadens museum, Sigtuna fornhem. —
Litt.: M. Floderus, "Släkten F. genom
11 generationer" (stencilerad uppl.,
1936).
1. Floderus, Johan,
språkforskare, universitetslärare, f. 6 okt. 1721 i
Växjö, † 28 april 1789 i Uppsala.
Föräldrar: kyrkoherden Per F. och
Helena Catharina Cavallia. —• Från
gymnasiet i Växjö kom F. 1738 som
student till Uppsala, där lian 1743
promoverades till magister. Därefter
tjänstgjorde lian som informator för
ärkebiskopen Magnus Beronius’ son.
År 1752 utnämndes F. till docent i
grekiska litteraturen, 1757 blev lian
akad.-adjunkt och 1762 prof. i
grekiska samt 1779 dessutom prästvigd,
kyrkoherde i Gamla Uppsala och prost.
Han blev 1773 led. av
bibelkommissionen. Våren 1770 och hösten 1778
var han univ:s rektor. — F. hade
namn om sig att vara en framstående
lärd, och i synnerhet hade han stort
anseende som latinsk vältalare. Han
var en skicklig och nitisk lärare, som
1752—88 presiderade för icke mindre
än 153 disp. Bland hans tryckta
arbeten märkas "Excercitationes
philo-logicæ in Matthæi evangelium ejusque
metaphrasin suecanam" (1763—71)
och "Versio suecana selectorum ex
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
