Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gate, Simon - Gathenhielm, ätt - Gathenhielm, Lars - Gauffin, släkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gathenhielm
19
Gauffin
kvinnor i Kat. mus. Från omkr. 1930
sökte G. en ny stil för sina
praktpjäser, och med avstående från all
dekorering utnyttjade han
glasmassans egna, rena formvärden i det
hytt-arbetade glaset. Jämte
praktpjäserna skapade G. alltifrån sin första
tid vid Orrefors en rad serviser och
bruksföremål för serietillverkning
enligt parollen "vackrare vardagsvara".
Han fick särskilt på senare år
tillfälle att arbeta även utanför
glasindustrin. Efter ett av honom
utarbetat förslag har koret i kyrksalen i
Domnarvets församlingshem
utsmyckats (1936); av G:s hand äro den
stora Kristusbilden i glasmosaik där
samt relieferna i sandblästrad och
slipad Gustamarmor på
predikstolen, dopfunten, altarbordet och
altarringen. Han utförde vidare ett slipat
och blästrat glasfönster i
Kvibergs-lcapellet i Göteborg (1936), en relief
i Gustamarmor för Uråsa kyrka i
Småland (1941) och kartongerna till
den målade stuckdekoren på
altarväg-gen i Lidingö-Breviks kyrka.
Stilistiskt arbetade han i dessa och liknande
kompositioner med en medveten
arkai-sering. Under sina sista år återgick
han till måleriet, och främst utförde
han porträtt, bl. a. av Gerda
Lunde-quist och justitierådet J. Hellner,
men även altarmålningar, bl. a. för
Bergunda kyrka i Småland 1942 samt
Hälleberga kyrka i samma landskap
1943. Han deltog i de flesta
viktigare konstindustriutställningarna i
in- och utlandet under det senaste
kvartseklet. Vid Parisutställningen
1925 erhöll lian grand prix. En
översikt över hans verksamhet utom det
konstindustriella området lämnade
en utställning, som lian tills, med E.
Hald höll i Växjö 1941. G. är repr.
i de flesta större museer och samlingar
i Sverige och utlandet. Han erhöll
Litteris et artibus 1942. — Gift 1)
1909—29 med Ellen Olsson; 2) 1929—
39 med Hilda Florence Margret
Keil-ler. — Litt.: E. Wettergren, "L’art
décoratif möderne en Suède" (1925;
tysk och engelsk uppl. 1926); H. Seitz,
"Glaset förr och nu" (1933);
"Modernt sv.glas" (1943). —En son till G.
är Bengt G. (f. 1909), arkitekt i
Stockholm sedan 1934. Han var sv.
mästare i höjdhopp 1931 och 1932. Th. N.
Gathenhielm, ätt, enligt
traditionen härstammande från prästen Börje
i Frillesås i Halland, far till
skepparen Anders Börjesson, som under
1600-talets förra hälft flyttade till
Vässingsö i Onsala skn i Halland.
En sonson till denne, skeppsredaren
Anders Börjesson (f. 1647, † 1710),
flyttade därifrån till frälsehemmanet
Gatan i Onsala, där han anlade
skeppsbyggeri, segelmakeri, tobaks-
spinneri och repslagarbana. Han
antog efter gården släktnamnet Gathe
och ägnade sig på äldre dagar
huvudsakligen åt rederirörelse. En son till
honom, Christian (Christen) Gathe (f.
1682, † 1722), var verksam först som
kofferdikapten, sedan som kapare ocli
slutligen som officer i flottan, där
han nådde kommendörs grad. Han
adlades 1716 tills, med sin yngre bror,
kommendören ocli kaparredaren Lars
Gathe (se nedan), med namnet G. Med
den sistnämndes son, sekr. Anders
G. (f. 1714, † 1768), utdog ätten på
svärdssidan. — Litt.: G. Unger i Vår
bygd, Hallands liembvgdsförb:s
årsskrift, 1938.
Gathenhielm, Lars, före
adlandet Gathe, sjöofficer, kaparredare, f.
30 nov. 1689 på frälsehemmanet Gatan
i Onsala skn, Hall. län, † 25 april
171S i Göteborg. Föräldrar:
skeppsredaren Anders Börjesson Gathe och
Christina Larsdotter. ■—- G. inskrevs
vid Göteborgs gymnasium 1706 men
bodde för övrigt hemma hos sin far och
torde ha varit verksam i dennes
rederi. Sedan Danmark 1709 återinträtt
bland Sveriges fiender, intresserade
sig G. med från början god vinst i
det inledda kaparkriget, ägde helt
eller delvis flera skepp och gick själv
till sjöss som kaparkapten 1711. S. å.
bosatte han sig i Göteborg.
Sommaren 1713 opererade han, baserad på
franska hamnar för att slippa de sv.
myndigheternas kontroll, i Engelska
kanalen med avstickare upp emot sv.
farvatten, obesvärat utsträckande
kaperiet till att gälla även neutrala
fartyg. Närmare känner man inte
hans öden från den tiden, därför att
lian med en nästan obegränsad
förslagenhet lyckades sopa igen spåren
efter sig. Dock är det obestridligt,
att han under fransk flagg i sv.
farvatten utanför Varberg uppbringade
ett lybskt skepp på väg till Göteborg
med salt och styckegods, som han
möjligen sålde i Calais. Dock
slingrade sig G. från varje ansvar i den
följande rättegången, troligen delvis
genom att dela med sig av vinsten.
Han erhöll 1715 burskap som borgare
i Göteborg. S. å. utfärdades ett nytt
kaparreglemente, som på ett helt
annat sätt än förut lämnade
handelssjöfarten i kaparnas våld. För att
ytterligare stärka sin ställning trädde
G. i förbindelse med guvernören över
Göteb. län, Carl Gustaf Mörner,
genom vars ansträngningar, vilka torde
ha inbringat stora summor i mutor,
G. 1716 uppnådde adelskap och 1717
rang av kommendör. Samtidigt
erhöll lian ett kungligt brev, som
tillerkände honom ett slags överbefäl
över kaperiet från Göteborg,
varjämte Mörner, till ytterligare fördel
för sig själv och G., lyckades
manövrera sig till chefskapet över flottans
göteborgseskader. Åren 1716—18
hade G., själv nedbruten till hälsan
och småningom lam, 9—12 kapare,
hälften till tre fjärdedelar av den
göteborgska kaparflottan, i kontinuerlig
verksamhet och disponerade dessutom
tidvis enheter och manskap ur
örlogsflottan för sitt kaperi eller sjöröveri
i stor stil. Det sträckte sig långt ut i
Nordsjön och in i Engelska kanalen,
där sv. myndigheters kontroll var
omöjlig att upprätthålla, och väckte
en storm av ovilja mot Sverige bland
de sjöfarande i de berörda farvattnen.
Dock var det inte kaperiet utan en
smuggelhistoria 1718, som höll på
att fälla G., vilken likväl dog under
rättegången. Intill dödsögonblicket
lika obesvärad av samvetskval som
vanligt, kunde G. dock åstadkomma,
att målet efter hans död nedlades
utan alltför stort men — inklusive
mutor —■ för det rika stärbhuset. -—
Hatad av samtiden, särskilt i
sjöfartskretsar, blev G. efter döden
föremål för en legendbildning genom
seklerna, som, fastän G. veterligen
aldrig deltagit i strid, kom honom
att framstå i ett romantiskt
skimmer av vilda äventyr som en av vår
historias mest bekanta sjöhjältar. På
en tomt vid nuv. Stigbergstorget i
Göteborg, som G. erhöll i donation
strax före sin död, byggdes, troligen
omkr. 1740, det s. k. Gatlienhielmska
huset. — Gift 1711 med Ingela
Olofsdotter Hammar. — Litt.: B.
Hildebrand i Personhist. tidskr. 1928; G.
Unger i Karol. förb:s årsbok 1938.
O. H., T. D.
Gauffin, släkt av vallonskt
ursprung, vilken spåras vid de
uppländska järnbruken redan före 1650.
Den äldste med säkerhet kände
stamfadern var mästerräckaren vid
Österby bruk i Films skn, Uppsala län,
Thomas G. (f. på 1600-talet, † 1739),
som blev far till hammarsmederna vid
Österby bruk Thomas G. († 1736) och
Pierre Thomasson G. (f. 1707, † 1763).
Sonsons son till hammarsmeden
Thomas G. var apotekaren i Simrishamn,
senare i Kristianstad Gustaf Reinhold
G. (f. 1799, † 1890), som blev far till
apotekaren i Kristianstad, senare i
Norrköping, slutligen verkst. dir.
(1875—1908) för Apotekarnes
mineralvattens ab. i Stockholm Georg
Jacob G. (f. 1834, † 1913); denne var
varmt intresserad för missionen och
tillhörde Evangeliska
fosterlandsstiftelsens styr. 1884—1911. En bror till
Georg Jacob G. var apotekaren i
Kristianstad Lars Carl Axel G. (f. 1841,
† 1916). Han blev i sitt första gifte
far till Anna Carolina G. (f. 1868, †
1934), som var socialt och kristligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
