- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 4. I-Lindner /
166

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Kantzow, Hans - Kanutus Johannis - Kar de Mumma, pseud. för Zetterström, Erik - Karadja, Mary

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kantzow

166

Karadja

Hans von Kantzow.

4. Kantzow, Hans Gustaf Albert
von, industriman, ingenjör, f. 9 juni
1887 på Alkvätterns bruk i
Bjur-tjärns skn, Örebro län. Föräldrar1:
kaptenen Gustaf Ijudvig K. och
Emma Hilda Julia Sundin. Sonsons son
till K. 3. — K. avlade mogenhetsex. i
Uppsala 1906 och utexaminerades från
Tekn. högskolan 1911. De följ. åren
tillbragte han i utlandet, först som
ritare hos The Welin Davit and
En-gineering Co. Ltd, London, därefter
som volontär vid Peiner Walzwerk,
Hannover, och 1913—14 som kemist
och martiningenjör vid Eisenwerk
Witkowitz i Österrike. År 1914
tillträdde K. befattningen som förste
ingenjör (för martinverk och
masugnar) vid Strömsnäs järnverks ab.
Åren 1918—28 var han disponent och
är sedan sistn. år verkst. dir. vid
Bult-fabriks ab. i Hallstahammar.
Under K:s driftiga och dugliga ledning
har bultfabriken undergått en
genomgripande omdaning och
utvecklats till en modern storindustri.
Tillverkningen har omlagts till mera
utpräglat automatarbete, med successiv
övergång från varmslagning till
kallbearbetning. Jämsides därmed ha
avsevärda om- och tillbyggnader av
fabriksbyggnaderna utförts, och samtidigt
har bolaget igångsatt en intensivare
bearbetning av utländska marknader.
Under K:s ledning har bolaget
förvärvat bl. a. Kamnäs bruk ab. (1943).
— K. är en skicklig och
framgångsrik industri- och affärsman och
framstående även som tekniker. Han har
uppfunnit en ny värmebeständig
stållegering, "kanthal", som på grund av
sin enastående tolerans för höga
temperaturer i förening med stort elektriskt
motstånd blivit världsbekant, I det
1931 för uppfinningens exploaterande
startade ab. Kanthal är K. verkst. dir.
och styr.-led. — K. har tagits i
anspråk som led. av styr. för bl. a. Bult-

fabriks ab. i Hallstahammar, Ramnäs
bruk ab., Wirsbo-Ramnäs kraft ab.,
Halmstads järnverks ab., Eskilstuna
fabriks ab., Sveriges industriförb.,
Sveriges mekaniska verkstäders förb.,
Sveriges allm. exportfören. Sedan
1942 är han v. ordf. i styr. för
Sveriges järn- och
metallmanufaktur-fören., i handelskammaren för Örebro
och Västmanl. län och ordf. i
handelskammarens länsutskott,
Västerås. I Sv. bultkonventionen bekläder
han alltsedan dess tillkomst 1919
ordf.-posten.— K. har därjämte varit
verksam i Hallstahammar bl. a. som
kommunalfullmäktig. Själv
mångsidig idrottsman har han på många sätt
främjat idrottsrörelsen i
Hallstahammar och verkat för tillkomsten av de
för orten ståtliga
idrottsanläggningarna, År 1944 erhöll han Ing. vet.
akad:s guldmedalj. — Gift 1) 1914—
31 med Hertha Hermine Augusta
Christen från Österrike; 2) 1936 med
Anna-Lisa Edlund. J. E. B.

Kanutus Johannis (Knut
Jönsson), franciskanermunk,
klosterföreståndare, f. under förra hälften av
1400-talet i Stockholm, † 28 aug. 1496
i Söderköping. K:s fader är okänd,
modern hette Gertrud och var dotter
till den tyske rådmannen i Stockholm
Henrik Dyngxstad (Dingstede). —
K. immatrikulerades vid Greifswalds
univ. 1467, vistades en tid i
Strassburg, var sedan lektor i Randers
kloster i Danmark och tjänstgjorde tiden
före 1476 som repetitor i Stockholms
franciskanerkloster. Han vann 1476
i Lund den lägsta teologiska graden
och fungerade därefter som bitr.
lärare vid Studium generale i Lund. År
1478 var han lektor i Stockholm. Följ.
år utnämndes han av påven till
inkvi-sitor för Danmark, Sverige och Norge.
År 1482 nämnes han första gången
custos, föreståndare för
franciskaner-ordens ena distrikt i Sverige,
Stockholms custodi, omfattande klostren i
Stockholm, Uppsala. Enköping,
Arboga och Nyköping. Denna befattning
innehade lian även någon tid sedan
han omkr. 1484 blivit gardian
(föreståndare) för stockholmsklostret.
Åren 1488—90 torde K. varit skild
från detta ämbete, vilket han sedan
innehade till 1495, då han flyttade
till Danmark och där slöt sig till
ob-servanterna, en strängare riktning
inom franciskanerorden. Följ. år
flyttade han tillbaka till Sverige och
inträdde i klostret i Söderköping; han
avled strax därefter. — K. är mest
känd som vårdare av
stockholmsklostrets bibi. Han lät inköpa,
renovera och binda ett stort antal
handskrifter, av vilka flera finnas
bevarade, till större delen i Uppsala
univ.-bibl. Samlingen där består hu-

vudsakligen av teologisk litteratur på
latin men innehåller även några
svenskspråkiga handskrifter, bl. a.
en redaktion av de förenade gamla
och nya rimkrönikorna, upptecknade
under senare hälften av 1400-talet.

— Endast ett fåtal litterära
arbeten av K:s egen liand har bevarats
till vår tid, bl. a. en traktat om
Jungfru Marie avlelse, nedskriven 1474 i
Randers, samt en dikt från 1490 till
ärkebiskop Jakob Ulvssons ära. —
Litt.: I. Collijn, "Franciskanernas
bibliotek på Gråmunkeholmen i
Stockholm" (Nord. tidskr. för bok- och
bibl.-väsen, 1917). K. E. L.

Kar de Mumma, pseud. för
Zetterström, Erik.

Karadja, Mary Louise, prinsessa,
författarinna, f. 12 mars 1868 i
Stockholm, † 7 sept. 1943 i Locarno,
Schweiz. Föräldrar: grosshandlaren
("brännvinskungen") Lars Olsson
Smith och Marie Louise Collijn.

— K. erhöll sin skolbildning genom
guvernant i hemmet samt därefter i
pension i Schweiz och i Zanderska
pensionen i Hjulsta vid Enköping.
År 18S7 ingick hon äktenskap med
turkiska sändebudet i Stockholm
prins Jean Karadja, sonson till loan
Karadja, regerande furste över
Vala-kiet. Prinsen var även ackrediterad i
Haag, och de nygifta bosatte sig först
där men inköpte sedan slottet
Bo-vigny i Belgien. Efter makens död
1894 vistades K. ofta på resor. År
1912 flyttade hon till England men
bosatte sig efter första världskrigets
slut i Schweiz, där hon i Locarno vid
Lågo Maggiore ägde den magnifika
Villa Lux. — K. utgav från 1891 en
rad skönlitterära skrifter, delvis med
religiös oeh moraliserande tendens. År
1899 kom hon, enligt vad hon själv
berättat, vid en seans i Stockholm för
första gången i kontakt med
ockultis-men och blev övertygad spiritist.
Hennes produktion efter denna tid står

Mary Karadja.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 18:33:40 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/4/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free