Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Lewenhaupt, Adam Ludvig - 7. Lewenhaupt, Gustaf Fredrik - 8. Lewenhaupt, Carl Gustaf - 9. Lewenhaupt, Charles Emil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lewenhaupt
543
Lewenhaupt
aldrig kunnat blifva större om han
hade vågat dhet yttersta".
Otvivelaktigt är, att L. ej var vuxen den
vanskliga situationen oeh att han ej
förmådde upprätthålla sin auktoritet. —
L. hade under sin tjänstgöring i
främmande arméer lärt känna den
metodiska nederländska krigskonsten med
dess stela lineära taktik, oeh lian
synes ha starkt fångats av dess
principer. Han tycks därför aldrig ha
varit någon anhängare till Karl XII:s
modernare oeh på överraskningar rika
krigskonst. Själv var han grundlig
oeh omsorgsfull, då det gällde att
planlägga en operation, och han
fullföljde den med försiktighet men inte
med den snabbhet och energi, som
utmärkte konungen. Under
fångenskapen i Ryssland skrev L. en redogörelse
för sina fälttåg. Den har fått
karaktären av en bitter försvarsskrift och
får som historisk källa användas med
stor försiktighet. Själv framstår han
i den som pessimistisk och lättretlig,
och lian tycker sig omgiven av
fiender ocli avundsmän. Sedan Piper
avlidit och Rehnsköld utväxlats, var
L. den främste av de fångna sv.
krigarna, och han nedlade ett stort
arbete på att hålla dem samman
och att underlätta deras tillvaro.
Ulrika Eleonora utnämnde honom 1718
till riksråd. L:s stoft hemfördes
till Sverige och begravdes i
Riddarholmskyrkan. — Gift 1690 med sin
kusin grevinnan Brita Dorotea
Lewenhaupt. — Litt.: Större delen av
L:s försvarsskrift utgavs 1757 av
hans svärson C. G. Boije under den
betecknande titeln "Enwäldets
skadeliga påfölgder och aggets bittra
frug-ter .. .". Slutet av skriften liar
publicerats av A. Quennerstedt i
"Karolinska krigares dagböcker" (2, 1903);
C. Hallendorff, "Karl XII och L. år
1708" (1902); A. Stille, "Carl XII:s
fälttågsplaner 1707—1709" (1908);
H. E. Uddgren, "Karolinen A. L. L."
(1, 1919); E. Carlsson, "Karl XII och
kapitulationen vid Perevolotjna" (i
Karol. förb:s årsbok 1940). W. L.
7. Lewenhaupt, Gustaf
Fredrik, greve, krigare, politiker, f.
sannolikt omkr. 1660, † 10 febr. 1723.
Bror till L. 6. — L. inskrevs vid univ.
i Lund 1671 och studerade sedermera
även i Uppsala och Rostock, där lian
disputerade 1682. År 1684 deltog han
i svågern Conrad Gyllenstiernas
ambassad till Moskva. Efter återkomsten
till Sverige gifte sig L. utan
konungens tillstånd med sin kusin och måste
därför lämna landet. Han gick först
i fransk krigstjänst 16S7 och
uppsatte sedan ett eget reg., med vilket
lian 1691—97 i republiken Venedigs
tjänst deltog i kriget mot turkarna.
Vid hans avsked tillerkände republi-
ken honom en årlig pension. År 1698
fick han återvända till Sverige, där
han blev överste 1701, generalmajor
1710 och generallöjtnant 1719. Han
deltog med utmärkelse i slagen vid
Hälsingborg och Gadebusch. Vid
riksdagen 1713—14 var L. en av de
ivrigaste anhängarna till planen att
under Karl XII:s frånvaro i Turkiet
göra hans syster Ulrika Eleonora till
regent, och han sökte göra propaganda
för saken i bondeståndet. Under
utformningen av frihetstidens statsskick
arbetade han för bevarandet av en
stark konungamakt, och han sökte
återigen vinna bönderna för sin
ståndpunkt. Därunder blev han anklagad
för konspirationer mot ständerna;
han dog emellertid, innan någon dom
hunnit falla. — Gift 16S6 med sin
kusin grevinnan Anna Catharina
Lewenhaupt. W. L.
8. Lewenhaupt, Carl Gustaf,
greve, krigare, f. 17 maj 1662, † 25
mars 1703 i Hamburg. Son till L. 4.
— L., som 1672 blev student i
Uppsala, reste 1682 utomlands och trädde
följ. år i fransk tjänst som officer vid
Carl von Königsmarcks reg., där lian
kvarstannade till 1688. Genom
förmedling av sin svåger Philip
Christoffer von Königsmarck antogs han 1690
till överste för ett reg. i hannoveransk
tjänst och deltog med detta i
striderna mot Frankrike i Flandern. Som
chef för ett infanterireg. i hertig
Georg Wilhelm av Braunscliweig-Celles
tjänst var lian 1692—93 med i kriget
mot turkarna i Ungern, Efter sin
svågers död 1694 lämnade L. Hannover
och trädde följ. år i sachsisk tjänst,
där han tack vare personliga
förtjänster ocli svågerskapet till Aurora von
Königsmarck nådde höga poster. År
1695 utnämndes han till sachsisk
kammarherre och generalmajor av
kavalleriet med befäl över ett
kyras-siärreg. och sändes följ. år i
diplomatiska uppdrag till Danmark, Sverige
och England. Sedan han 1697 som
envoyé i Hannover lett försäljningen
av kurfurstens anspråk på
hertigdömet Lauenburg, sändes han s. å.
till Polen för att understödja Augusts
tronkandidatur. L., som 1697 blev
geheimeråd, avsändes hösten s. å. i
en ny beskickning till Danmark och
Sverige och hade därvid bl. a. i
uppdrag att erbjuda Sverige
defensivför-bund med Polen. Diskussionerna
därom fortsatte 1699 i Warszawa, där
L. förhandlade med den ditsände sv.
diplomaten M. Vellingk, och avbrötos
först genom Augusts anfall på Riga
följ. år. L., som torde varit ovetande
om anfallsförbundet mot Sverige, hade
1699 utnämnts till
generalkrigskom-missarie, president i
geheimekrigsrå-det samt till chef för Grand-mousque-
Carl G-ustaf Lewenhaupt. Målning (detalj)
tillskriven M. Mijtens d. ä.
tairegardet. Efter krigsutbrottet
förbjöds han att lämna sin
polsk-sachsiska tjänst, befriades visserligen
1701 från chefskapet över
musketörerna men erhöll s. å. fullmakt som
general av infanteriet och fick i dec.
s. å. sin avskedsansökan avslagen. År
1702 flyttade L. till Hamburg,
samtidigt som han genom sin hustru ocli
sin svägerska Aurora von
Königsmarck inför sv. konungen sökte rentvå
sig från beskyllningarna för
landsförräderi. Försöken misslyckades, och 25
april 1703 dömdes han av hovrätten
skyldig att mista liv, ära ocli gods.
Redan månaden förut hade emellertid
L. avlidit. Hans dom upphävdes genom
k. beslut den 31 aug. 1719. — Gift
16S9 med grevinnan Amalia
Vilhelmina von Königsmarck. — Litt.: A.
Lewenhaupt (L. 20), "C. G. L."
(1922). A. Åg.
9. Lewenhaupt, C harlesEmi l,
greve, arméofficer, politiker, f. 28
mars 1691 i Stockholm, † 4 aug. 1743
därstädes. Son till L. 8. —
Uppfostrad i främmande land gick L. vid
sexton års ålder i krigstjänst hos de
allierades armé i Flandern under
spanska tronföljdskriget och deltog
bl. a. i slaget vid Malplaquet. Han
inträdde 1710 i sv. armén, där han
blev överstelöjtnant vid von
Sehwe-rins bremiska dragonreg. s. å. och vid
Marschalcks verdiska dragonreg. 1711.
Med utmärkelse deltog han i slaget
vid Gadebusch 1712. Han blev tills,
med den övriga sv. armén under
Stenbocks överbefäl tagen tillfånga i
Tön-ningen 1713. Frigiven ur fångenskapen
blev han överste för det rügenska
infanterireg. 1715. L. kommenderade
ar-riärgardet vid reträtten över Altefähr
till Stralsund. Han blev vid en
skär-mytsling utanför Stralsund lätt
sårad. Efter återkomsten till Sverige
följde L. som löjtnant för livdraban-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
