- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 5. Lindorm-O /
41

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lithberg ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Lithou

41

Livijn

Gustaf Lithou. Samtida gravyr.

sticksfabrik med sv. maskiner ocli
sedermera även ett ångsågverk. Han
representerade därjämte ett flertal
sv. och norska assurans- och andra
företag liksom även Sv. exportfören.
L. lyckades också i sin föresats att
bana väg för en sv. export till
Sydafrika. Under sin mer än fyrtioåriga
vistelsé i landet förvärvade han en
betydande förmögenhet och ett mycket
stort anseende; han var medl. av
handelskammaren i Kapstaden och av
Royal Society of South Africa samt
hedersled, av regementet Cape Town
Volunteer Engineers, och han utövade
en storslagen välgörenhet mot
behövande landsmän, med vilka han under
sin afrikatid kom i kontakt. Är 1921
återvände han till Sverige, först till
Kungsbacka och sedermera till
Göteborg, där han donerade betydande
belopp till Handelshögskolan (50 000
kr.), till hjälpkassan för nödställda
köpmän och till andra välgörande
ändamål. — Gift 1) 1891 med Sophia
von Landsberg, † 1905; 2) 1905 med
Elvine Leffler. E. Rn.

Lithou, Gustaf, latinskald, f.
25 mars 1692 i Limingo skn,
Uleåborgs län, Finland, † 2 dec. 1753 i
Stockholm. Föräldrar: kyrkoherden
Gustaf L. och en dotter till
kyrkoherden i Kronoby skn, Vasa län,
Jakob Brenner. — Efter att några
år ha vistats som student i
Uppsala gick L. i krigstjänst 1716,
varifrån ban tog avsked som fänrik 1721.
Han levde sedan i yttersta torftighet
på en liten pension, som tidvis
indrogs, och ägnade sig helt åt diktning
på det latinska språket. Hans mest
kända skaldestycke är ett sorgekväde
över Karl XII:s död, "Panegyris
ex-sequiales", som utkom 1720 och
tillägnades kung Fredrik och ständerna.
År 1734 utgav han ett urval dikter
under titeln "Poëmatum
heroico-miscel-lanorum pars I", vilket till största

delen rymmer tillfällighetspoesi av
skilda slag, bl. a. den ovannämnda.
L. var på sin tid en högt
uppskattad skald; kammarherren Axel
Reuterholm betecknar honom i sin dagbok
från 1738 som samtidens störste
svenske poet. Fru Nordenflycht
översatte 1747 en av L:s dikter, en
lovsång över Stockholm ("Encomium
Stockholmiæ"), och skrev vid L:s död
en panegyrisk dikt till hans minne,
där hon kallar honom "den andra
Maro" (Vergilius). Men L. blev även
utsatt för kritik av sin samtid och
beskylldes bl. a. för plagiat i tidn. "Thet
swenska nitet" av Olof Celsius d. y.,
vilket gav anledning till en
omfattande och häftig litterär strid. För
nutida smak är L:s diktning på grund
av sin lärda retoriska utsmyckning
onjutbar. — Ogift. Å. J.

Lithzéus, Sigrid,
operasånger-Ska (mezzosopran), f. 9 febr. 1895 i
Stockholm, † 14 okt. 1939 därstädes.
Föräldrar: källarmästaren August
Emil Petersson och Alfrida Charlotta
Lithander. — Efter sångstudier för
H. Brag i Stockholm och Karl
Scheide-mantel i Dresden debuterade L. 1927
vid K. teatern som Amneris i "Aida"
och Brangäne i "Tristan och Isoide".
Hon var därefter i flera år engagerad
vid olika tyska operascener, bl. a. i
Berlin och Hamburg, sjöng 1928
Waltrautes parti i "Valkyrian" vid
festspelen i Bayreuth samt uppträdde
bl. a. även i Göteborg. L:s
sammetsmjuka, sällsynt sköna mezzosopran
tycktes predestinera henne till en
vacker konstnärsbana, men hennes
karriär bröts tidigt av ohälsa.
-—-Ogift. P. H. T.

Littmarck, Ottilia Sophia,
skådespelerska, teaterdirektris, f. 22
juni 1834 i Jäders skn, Södermani.
län, † 14 juni 1929 i Söderköping.
Föräldrar: inspektören Johan
Rylander och Sofia Fredrika Törnqvist. —
L. började sin teaterbana hos Anders
Selinder 1857, varefter hon några år
var anställd hos olika sällskap.
Därefter uppträdde hon på bl. a. Sv.
teatern i Helsingfors 1883—84 och
Dramatiska teatern i Stockholm 1889—■
97; åren 1880—S3 och 1898—1900 hade
hon eget sällskap. L. var särskilt
uppskattad för sina komiska roller. Även
i det allvarsamma dramat framträdde
hon med stort bifall, bl. a. som Regina
von Emmeritz. — Gift 1865 med
kapellmästaren och kompositören Carl
Gottfried Reinhold Littmarck. A. L.

Liungman, Waldemar,
folkminnesforskare, se s. 58.

Livijn, Livin, släkt,
härstammande från borgaren i Söderköping,
befallningsmannen på Lilljestad i
Skön-berga skn i Östergötland Jon Månsson.
Bland hans söner, vilka vid sitt in-

Ottilia Littmarck,

träde i Söderköpings skola erhöllo
släktnamnet Livinus, sedermera
ändrat till Livin och L., märkes
kyrkoherden i Säby, prosten Magnus Jonæ
Livinus (f. 1622, † 1681). Denne hade
sönerna kyrkoherden i Linderås,
prosten Jonas Magni Livin (f. 1663, †
1733), kyrkoherden i Norrköping,
prosten Claes Livin (f. 1666, † 1732)
och kyrkoherden i Säby, prosten
Botvid Livin (f. 1681, † ’1757), far till
arméofficeren, jordbrukaren och förf.
Zacharias Livin (L. 1). Från Jonas
Magni och Claes Livin härstamma
släktens nu levande båda grenar. Till
den yngre av dessa hörde den senares
sonson, kyrkoherden i Högby Johan
Alexander L. (f. 1743, † 1802). En
äldre son till denne var ämbetsmannen
och förf. Clas L. (L. 2), farfar till
grosshandlaren i Stockholm Claes
Gustaf L. (f. 1877, † 1948).

1. Livin, Zacharias,
arméofficer, jordbrukare, författare, f. 2 mars
1726 i Säby skn, Jönköp. län, † 4 dec.
17S8 därstädes. Föräldrar: prosten
Botvid L. och Maria Zachrisdotter
Ståhl. — L. blev student i Uppsala
1743. Kort därefter gick han i
militärtjänst ss. fördubblingskorpral vid
dragonerna i Småland, avancerade
1758 till stabskornett vid Sv.
husar-reg. (senare Kronprinsens husarreg.),
var 1768 stabsryttmästare vid reg.,
nu kallat K. husarreg.. och erhöll 1771
avsked som major. Han bosatte sig
därefter i hembygden. L. dog,
sysselsatt med att upprätta en frikår, med
vilken han ville deltaga i Gustav III :s
ryska krig. — Både på fädernet och
mödernet var L. smålänning, och ss.
militär och jordbrukare i Småland
hade han även genom egen erfarenhet
vunnit en intim kännedom om
allmogens liv. Bekant är han genom den
komiska hjältedikten
"Kyrkostöto-schopia Sæbyensis eller Erie Jonssons,
Kyrkoväktares, Brofogdes samt Orgel-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 26 11:48:31 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/5/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free