Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nicolaus Stephani - Nicolovius, pseud. för Lovén, Nils - Niehoff, Dina, opera- och konsertsångerska, se Edling - Nielsen, Hilding - Nieroth, ätter - 1. Nieroth, Carl - 2. Nieroth, Baltzar August Carl von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nicolovius
429
Nieroth
1595. - - År 1563 utnämndes N. till
superintendent över det s. å. av
svenskarna ockuperade Jämtland. Då detta
landskap 1570 återgick till Danmark
och genom Stettinfreden gjordes
oberoende av sv. kyrklig myndighet, blev
N. domprost i Växjö. Som sådan
representerade han sin stiftschef
Nicolaus Canuti på det viktiga kyrkomötet
i Uppsala 1572, där Laurentius Petris
kyrkoordning antogs. Denna hade en
ivrig anhängare i N., vars åskådning
starkt präglats av Melanchtons
tradi-tionalistiska teologi. Under biskopens
ålderdom var N. i praktiken
stiftschef och utnämndes 1585 av Johan III
till biskop i stiftet. Många år höll N.
troget fast vid liturgin, och då
her-tigdömets präster förkastade
densamma, tog Växjö prästerskap med N. i
spetsen skarpt avstånd från dem och
betygade sin trohet mot konungen.
Under intryck av intensiv
antilitur-gisk agitation ändrade växjöklerus
till sist ståndpunkt, och efter ett
prästmöte i maj 1592 sände N. och
hans prästerskap en skrivelse till
konungen med anhållan om att slippa
liturgin och med förslag om ett
na-tionalkoncilium för beslut om lära
och ceremonier. Skrivelsen, som
lämnades till konungen, när denne låg på
sitt yttersta, blev signalen till ett
allmänt avfall från liturgin. N., som av
åldersskäl avsattes redan på Uppsala
möte 1593, avgick dock först på
Söderköpings riksdag i okt. 1595. I ett
bevarat herdabrev 1595 har N. utförligt
undervisat om elevationen och andra
ceremonier, som nu avskaffades enligt
Uppsalamötets beslut. Oaktat sitt
lojala stöd åt reformen ger N. där
uttryck för en pietetsfull inställning i
överensstämmelse med Laurentius
Petris förkunnelse. — Gift, hustruns
namn okänt. O. H.
Nicolovius, pseud. för Lovén, Nils.
N iehoff, D i n a, opera- och
konsertsångerska, se Edling.
Nielsen, Nils Hilding,
skeppsbyggare, varvschef, f. IS nov. 1S99 i
Göteborg. Föräldrar: köpmannen Niels
Andreas N. och Lydia
Hammarlund. — N. avlade studentex. i
Stockholm 19IS och utexaminerades från
Tekn. högskolans avd. för
skeppsbyggnadskonst 1923. Efter praktik i
Förenta staterna 1923—25 blev ban extra
mariningenjör sistn. år och
tjänstgjorde sedan ett par år som ingenjör
vid flottans varv i Karlskrona samt i
Marinförvaltningen 1927. Sistn. år
utnämndes lian till mariningenjör av
andra graden i reserven och 1938 till
mariningenjör av första graden i
reserven. N. hade 1927—30 anställning
vid ab. Vattenbyggnadsbyråns kontor
i London. Han kom därpå till ab.
Lindholmens varv i Göteborg, där han 1930
blev disponentassistent, följ. år
ritkontorschef och 1934 överingenjör och
platschef samt 1935—44 var verkst.
dir. Sedan 1944 är lian verkst. dir. i
ab. öresundsvarvet i Landskrona. —
Gift 1931 med Karin Mariana Linnéa
Arvidson. N. Lll.
Nieroth, friherrliga och grevliga
ätter, ursprungligen härstammande
från Tyskland. Ätten inkom till
Estland troligen med Johan von
Nuwe-rode, som 1486 var Tyska ordens fogde
i Jerwen. Ättens äldste med visshet
kände stamfar, Peter N. till Koddil i
Eappels skn, Estland, levde under
1500-talets förra hälft. Sonsons söner
till honom voro bröderna Reinhold N.
(† 1638) till Koddil samt Köndes i
Tristfers skn, Estland, och
landshövdingen i Keksholms län Magnus N. (†
1641). En sonson till den senare,
Magnus Vilhelm N. (f. omkr. 1663,begravd
1740), upphöjdes 1687, då han var
major vid en värvad bataljon i sv.
tjänst, i friherrligt stånd. Han slöt
sannolikt själv sin friherrliga ätt. —
Ovannämnde Eeinhold N. blev farfar
till krigaren och ämbetsmannen Carl
N. (N. 1). Denne naturaliserades 1693
som sv. adelsman och upphöjdes 1706
i friherrligt och grevligt stånd. Sedan
mitten av 1700-talet ha dessa
ättegrenar icke varit repr. i Sverige men
fortleva måhända i Baltikum. — En
gren av den estländska ätten N., vars
samband med ovannämnda ättegrenar
icke är fullt utrett, inkom med något
av de sv. regementena till Pommern
med ryttmästaren Jakob von N. (†
1699), som möjligen var en sonson till
ovannämnde Eeinhold N. till Koddil
samt Köndes. En sonsons sonson till
Jakob von N., arméofficeren och
ämbetsmannen Baltzar August Carl von
N. (N. 2), adlades 1818 och upphöjdes
s. å. i friherrligt stånd. Ättegrenen
utdog på svärdssidan med hans yngste
son, hovjägmästaren friherre Eugen
August von N. (f. 1813, † 1883).
1. Nieroth, Carl, greve, krigare,
ämbetsman, f. omkr. 1650 i Finland,
f 25 jan. 1712 på Sarvlaks, Pernå skn,
Finland. Föräldrar:
manngerichts-bisittaren Otto N. och Gertrud
Bara-noff. — N. blev 1671 kornett i sv.
armén i Pommern. Han deltog i
fälttåget mot Brandenburg och i kriget
mot Danmark i Skåne. Han blev 1677
ryttmästare vid Livreg. till häst och
1679 löjtnant vid drabanterna. År 1692
utnämndes N. till överstelöjtnant,
introducerades 1693 på sv. riddarhuset,
var 1606—1700 chef för drabanterna
och befordrades sistn. år till
generalmajor av kavalleriet och överste för
Smålands kavallerireg. medföljde
Karl XII på danska och polska
fälttågen och blev generallöjtnant 1704.
År 1705 sändes N. med knappt 2000
Baltzar August Carl von Nieroth. Målning
(detalj) av okänd konstnär omkr. 1840.
man för att trygga konung Stanislaus’
kröning i Warszawa och besegrade i
juli s. å. invid staden en rysk-sachsisk
här på 10 000 man under general von
Paijkull. S. å. blev k. råd och
president i Göta hovrätt. Han upphöjdes
1706 i friherrligt och grevligt stånd.
N. blev 1709 generalguvernör i
Estland och följ. år general-en-chef i
Finland. Där vidtog han genast kraftiga
åtgärder till försvarets stärkande och
gav bl. a. bondeströvkårerna en fast
organisation. Hösten 1711 gjorde lian
ett misslyckat försök att återtaga
Viborg. — N. var en sällsynt dugande
befälhavare, vars kraftfulla hand
märktes överallt i förvaltningen. —
Gift 1686 med friherrinnan Christina
Margareta Horn af Marienborg.
A. Äg.
2. Nieroth, Baltzar August
Carl von, friherre, arméofficer,
ämbetsman, f. 27 dee. 1767 i
Hjär-tums skn, Göteb. län, † 14 okt. 1842 på
sin egendom Hjällö i Södra Fågelås
skn, Skarab. län. Föräldrar:
ryttmästaren Ernst Ludvig Jakob Reinhold
von N. och Maria Margaretha von
Sta-feldt. — N. deltog i sv.-ryska kriget
1788—90, varvid han först var
stabsadjutant hos fältmarskalken Pehr
Scheffer; från 17S9 tjänstgjorde lian
som kapten med en del av sitt reg. på
en örlogseskader. Efter kriget var han
en tid i rysk tjänst, och där blev han
adjutant hos Katarina II:s gunstling,
furst Potemkin. Under det turkiska
kriget utmärkte N. sig i flera fältslag
och belägringar, bl. a. vid Ismail. Efter
hemkomsten till Sverige blev han 1805
v. landshövding i Västernorrl. län och
två år senare ord. innehavare av detta
ämbete, från vilket han tog avsked
1826. Som landshövding fick N.
tillfälle att under krigsåren 1808—09
både visa prov på sina militära
insikter och lägga i dagen sin utpräglade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
