Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nils Börjesson - Nils Clausson - Nils Dobblare, krigshövitsman, se Dobblare - Nils Eskilsson - Nils Gustavsson, riksråd, se Rossviksätten - Nils Hermansson, biskop, se Nicolaus Hermanni - Nils Håkansson - Nils Jönsson, riksföreståndare, se Oxenstierna, s. 677 - Nils Kettilsson - Nils Kristiernsson, riksråd, se Vasaätten - Nils König, biskop, se König - Nils Ludvig, pseud. för Olsson, Nils Ludvig, s. 648 - Nils Markusson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nils Clausson
431
Nils Markusson
tre presidenter, samtidigt som lian
handhade rättskipningen i Sävedals
härad. Stödd på den sv. folkgruppen
inom Göteborgs vid denna tid
internationellt brokiga befolkning och från
början en drivande kraft i
förvaltningen gjorde han staden betydande tjänr
ster och förde dess talan vid riksdagen
1627 och utskottsmötena 1634 och
1635. I sitt samarbete med de styrande
utländska elementen uppträdde lian
på ett sådant sätt, att stadens
burg-greve icke utan skäl betecknade honom
"’icke som en president över borgare
utan som en obeskedlig fogde över
bönder". N:s maktlystnad och
benägenhet att låta egen vinning gå före
allmännyttan utlöste slutligen en så
häftig reaktion, att han 1636 nödgades
lämna ledningen av stadens styrelse.
Han ägnade sig därefter enbart åt
handel. Om hans efterkommande se
Drakenberg, bd 2 s. 275. — Gift 1) 1590
med Sara Jönsdotter, † 1602; 2) 1603
med Brita Tlioresdotter. C.-F. C.
Nils Clausson (två sparrar),
riksråd, † 1505. Föräldrar: den danske
riddaren Claus Nilsson till Eliinge i
Skåne och Karin Stensdotter (Bielke).
— N:s moder, som var halvsyster till
konung Karl Knutsson, blev tidigt
änka och bosatte sig då på sin gård
Vik i Uppland, där N. uppfostrades.
Sedan Kristian I 1457 berövat Karl
Knutsson den sv. kungakronan, tog
han Eliinge från N., som då ännu "låg
i linda". Dennes hela politiska
inriktning blev bestämd därav; trots sin
danska börd stod han trofast på
konung Karls och senare på sin kusin
Sten Sture d. ä:s sida. N. blev 1473
hövitsman på Älvsborg men måste 1497
underkasta sig konung Hans och
från-trädde då befälet. Något år senare fick
han i stället i förläning Stegeholms
slott. Den 1 aug. 1501 deltog N. i
Sturepartiets Vadstenakonfederation i
syfte att störta den danska regimen i
Sverige. Vintern 1501—02 biträdde
han vid belägringen av Stockholms
slott och medverkade vid
kapitulationen i maj 1502. I febr. 1503 inföll Sten
Sture i Blekinge, och N. blev för en
kortare tid hövitsman i Lyckeå län.
I den ryktbara Kalmardomen av 1 juli
1505 lät konung Hans avkunna dom
in contumaciam för majestätsbrott
över flera sv. herrar, bland dem N.
Denne avled kort därefter. — Gift
1477 med Margareta, dotter till danske
riddaren Lauge Broek. — Litt.: C. G.
Styffe, "Bidrag till Skandinaviens
historia" (4, 1875); G. Carlsson,
"Hemming Gadh" (1915); S. Kraft,
"Senare medeltiden. II. Tidsskedet
1448—1520" ("Sveriges historia till
våra dagar", 3: 2, 1944). S. Kft.
Nils Dobblare, krigshövitsman, se
Dobblarc.
Nils Eskilsson, tapetvävare,
verksam på 1500-talet, † efter 1569. —
Nils guldvävare, som N. ävenledes
kallades, synes lia fått sin utbildning
under ledning av de företrädesvis
nederländska konstvävare, som Gustav
Vasa inkallade. År 1550 sändes han av
konungen med andra svenskar till
Antwerpen för att utöka sina
kunskaper. Efter hemkomsten utförde N. bl. a.
den ännu bevarade tapeten "Kristus
uppenbarar sig för Maria" (1554,
Stat. hist. mus.). År 1558 blev han
ledare för den på hertig Eriks slott i
Kalmar inrättade tapetverkstaden ocli
behöll denna befattning även sedan
verkstaden 1561 flyttats till
Stockholm. Han företog under denna tid
flera resor till kontinenten. — I
Vasatidens dekorativa konstutövning
intager N. en framträdande ]ilats som
den betydelsefullaste inhemske
skaparen av de vidlyftiga
tapetkompositioner, som utgjorde de k. slottens
förnämsta interiörprydnader. Utom det
ovan anförda arbetet antages N. ha
utfört tapeter med framställningar ur
Johannes Magnus’ legendariska
kungahistoria. Förlagorna till dessa ritades
av Erik XIV:s målare Domenicus ver
Wilt (1561—69). Endast en av dessa
har bevarats i sin helhet. Liksom
konstnären där fått arbeta efter en
främmande invention, uppvisar hans
konst överhuvud föga självständighet
gentemot de tongivande europeiska
tapetindustriernas vedertagna
kompo-sitionsschemata. M. L—n.
Nils Gustavsson, riksråd, se
Boss-viksätten.
Nils Hermansson, biskop, se
Nicolaus Hermanni.
Nils Håkansson, kyrkmålare,
verksam från 1400-talets mitt. — N.
utgick från den särskilt i
Vätterland-skapen blomstrande målarskola, som
konservativt bibehöll den äldre
gotikens dekorationssystem. Han var,
enligt vad han själv i en inskrift
meddelat, från Vadstena, och hans konst
äger många av de drag, som äro
utmärkande för det birgittinskt
inspirerade kyrkomåleriet. Stor betydelse har
konstnären framför allt därigenom, att
han varit verksam även i Sveriges s.
provinser, där han 1459 utförde de
nyligen återupptäckta, signerade
målningarna i Ysane kyrka i Blekinge.
Genom honom och hans medhjälpare
— framför allt den s. k.
Vittskövlemäs-taren —• tillfördes det skånska
kalkmåleriet en rad nya motiv, som satt sin
prägel på ett stort antal sengotiska
kyrkinteriörer i det östskånska
konstområdet. Även målningarna i
Knislinge kyrka (Skåne) antagas ha
tillkommit under N:s personliga
överinseende. Konstnären återvände
sedermera till mell. Sverige, där han ut-
förde de nu försvunna målningarna i
Skalunda kyrka i Västergötland
(signerade 1466). Även de målade
framställningarna i Strö kyrka i samma
landskap uppvisa drag, som stå N:s
stil nära. Betecknande för hans
kompositioner äro de i medaljonger inpassade
figurscenerna och den tunga,
uttrycksfulla figurframställningen. M. L—n.
Nils Jönsson, riksföreståndare, se
Oxenstierna, s. 677.
Nils Kettilsson (Nicolaus
Catil-li), ärkebiskop, † 30 maj 1314 i
Uppsala. — N. var först kanik i
Linköping ocli därefter från 1300 biskop
i Västerås. År 1305 valdes han av
domkapitlet i Uppsala till ärkebiskop.
Valet godkändes år 130S av påven
Clemens V i Avignon. Vid
Håtunaleken 1306 tillfångatogs N. jämte
konung Birger av dennes bröder,
hertigarna Erik och Valdemar, men frigavs
och medverkade förmodligen till
förlikningen mellan bröderna. N.
sympatiserade med konungen, medan
biskoparna i Skara och Linköping stödde
hertigarna. — En för Sverige på denna
tid ovanlig tvist i en trosfråga
inträffade under N:s ärkebiskopstid. Botolf
i Gottröra, troligen en bonde, hade
uttalat sitt förakt för nattvarden. Då
saken hänsköts till N., dömdes Botolf
av denne 1311 som kättare och
avrättades. N. utfärdade år 1313 en stadga
om tionden. Enligt denna skulle den,
som ej betalade tionde, avstängas från
nattvard och vägras prästerlig
begravning. E. ö—n.
Nils Kristiernsson, riksråd, se
Yasaätten.
Nils König, biskop, se König.
Nils Ludvig, pseud. för Olssön,.
Nils Ludvig, s. 648.
Nils Markusson (Nicolaus Marci),
biskop, † 1375 på Bohus. — Genom
den sv.-skånska unionen 1332 blev N.
Magnus Erikssons undersåte. För sina
tjänster som dennes sekr. blev han
kyrkoherde i Malmö, kanik i Lund,
domprost och (1351) biskop i
Linköping. Som politisk intrigör kan N.
anses nästan oöverträffad bland sv.
kyrkomän. Då den unge konung Erik
Magnusson 1356 bröt med sin fader,
hade lian N. till anhängare. Efter
Eriks död understödde N. den yngre
brodern Håkan och synes ha stått
bakom konung Magnus’ fängslande i
Kalmar i nov. 1361. Sedan konungarna
försonats, måste N. 1362 lämna landet
och förklarades av påven förlustig sin
biskopsstol, vilken lämnades åt en
tysk dominikanmunk, Gotskalk
Falkdal. N. gjorde emellertid nu sin stora
insats som konungamakare, i det han
begav sig till Wismar och träffade
åtgärder för den mecklenburgska
regimens upprättande i Sverige. Stödd på
konung Albrekts gunst kunde N. från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
