Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Palmstedt, Erik - 2. Palmstedt, Carl - Palmstierna, ätt - 1. Palmstierna, Nils
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Palmstedt
2S
Palmstierna
Carl Palmstedt. Målning (detalj) av L.
Hansen 1842 (Chalmers tekniska högskola).
mest känd torde den idylliska
pastoralen "Fiskarstugan" vara. År 1781
blev P. led. av Mus. akad. — Gift 1784
med Hedvig Gustava Rohsahmsson. —•
Litt.: Å. Setterwall, "E. P., 1741—
1803" (1945). Å. S.
2. Palmstedt, Carl, tekniker, f.
9 juni 1785 i Stockholm, † 6 april
1870 därstädes. Son till P. 1. — Efter
undervisning i privata skolor och för
informator studerade P.
naturvetenskap vid univ. i Greifswald 1801—03.
Efter hemkomsten var lian först
affärsman i Stockholm och från 1808
lantbrukare i Södermanland. Han
återflyttade 1816 till Stockholm, där
han började studera fysik och kemi.
Han trädde i förbindelse med Berzelius
och arbetade nära tio år i dennes
laboratorium. Mellan P. och Berzelius
uppstod en varm vänskap; P. åtföljde
sin lärare på in- och utländska resor
och översatte många av hans arbeten
till främmande språk. Samtidigt var
han 1820—25 delägare i och disponent
för en kemisk-tekn. fabrik vid
Gripsholm. År 1828 fick P. av direktionen
för frimurarbarnhuset i Göteborg i
uppdrag att för 109 000 rdr, som
donerats av kanslirådet W. Chalmers
1811, inrätta en slöjdskola i staden.
Han uppgjorde en organisationsplan
till denna och lade därmed grunden
till Chalmersska slöjdskolan (nu
Chalmers tekn. högskola). Åren 1829—52
var P. skolans föreståndare och
undervisade där i fysik och kemi samt
kemisk och mekanisk teknologi. Han
erhöll 1830 prof:s titel. Under P:s
utmärkta ledning utvecklades skolan
stadigt; lärjungeantalet, som först
var tio, hade vid tredje läsårets slut
stigit till sextiotre ocli kort före hans
död till fyrahundratrettio. År 1835 blev
skolan statsunderstödd. — Även på
annat sätt gagnade P. Göteborg; under
koleraepidemin 1834 var han ordf. i
stadens sundhetsnämnd för
bekämpande av sjukdomen. Han
organiserade 1846 Göteborgs slöjdfören. och var
fjorton år sekr. i Göteb. läns
hushållningssällskap. P. ordnade bl. a.
slöjdutställningen i Stockholm 1S47 (den
första i sitt slag) och i Malmö 1849.
— Sedan 1852 åter bosatt i Stockholm
biträdde P. Kommerskollegium med
upplysningar i tekn. och industriella
frågor. Han var jurymän vid
världsutställningarna i Paris 1S55 och i
London 1862 och även led. av sv.
centralkommittén för den sistn. För den
tekn. bildningens höjande verkade P.
dessutom genom att ta initiativ till
inrättande av tekn. skolor bl. a. i
Malmö, Norrköping och Eskilstuna.
Han höll föredrag i olika ämnen och
författade över fyrahundrasextio
skrifter ocli avh., av vilka trehundra
blivit tryckta. Från sina tjugufyra
utlandsresor medförde han trettio
band anteckningar, och han underhöll
en omfattande brevväxling på flera
språk i tekn. vetenskapliga ämnen.
— Även på musikens område var P.
verksam. Bl. a. var han led. av Mus.
akad:s direktion 1857—61, höll
föreläsningar i akustik vid denna akad.
1859—61 och väckte 1856 förslag om
att införa den i Paris antagna
normalstämgaffeln. — P. blev led. av
Lantbruksakad. 1S22, Vet. akad. 183S
och Mus. akad. 1856 samt invaldes i
flera andra in- och utländska lärda
samfund. — Gift 1807 med Eleonora
Catharina Alner. — Litt.: biografi av
C. Rydqvist i Vet. akad:s
lefnads-teckn. (1, 1869—73). M. B.
Palmstierna, ätt från
Södermanland. Äldste kände stamfadern Peder
Pedersson Kula, väpnare och
häradshövding i Selebo härad, Södermani.
län, nämnd 1530—70, hade sonsonen
Daniel Magni, kyrkoherde i Stigtomta
och Nykyrka, samma län († 1647),
som jämte en bror efter prästgården
Skillra i Stigtomta kallade sig
Schil-lerus. Daniel Magni Schillerus’ son,
prof. i Uppsala, drottning Kristinas
privatsekr., häradshövdingen Magnus
Schiller (f. 1614, † 1671), blev far till
lagmannen i Skåne och Blekinge
Magnus Magnusson Schiller (f. 1666, †
1716), som 1692 adlades med namnet
P. Dennes äldste son, riksrådet Nils
P. (P. 1), upphöjdes 1747 i
frilierr-ligt stånd och blev far till översten
och chefen för Västgöta
linjedragon-reg. friherre Måns P. (f. 1753, † 1815).
Söner till denne voro diplomaten,
generallöjtnanten friherre Nils
Fredrik P. (P. 2) och statsrådet friherre
Carl Otto P. (P. 3). Från P. 3
härstamma alla nu levande medl. av
ätten. Hans äldste son var översten
och sekundchefen för Livreg:s
husarkår friherre Henrik Magnus Alexan-
der P. (f. 1821, † 1885). P. 3:s andre
son, diplomaten friherre Carl Fredrik
P. (P. 4), blev far till Agnes P. (P. 7),
socialt verksam, och politikern och
diplomaten friherre Erik P. (P. 8).
Barn till denne äro arkivarien
friherre Carl-Fredrik P. (P. 9) och
Margareta Hanna Maria P.. gift de
Seynes de Maysonade Larlenque (f.
1905, † 1942), vars efterlämnade brev
utgivits av P. 9, "Lågande längtan
bara..." (1945). En yngre son till
P. 3, arméofficeren, ämbetsmannen
och politikern friherre Hjalmar P.
(P. 5), blev far till friherrinnan Ellen
P. (P. 6) ocli översten friherre Knut
Henrik P. (f. 1884), som var
sekundchef för Livreg:s husarer 1937—42
och befälhavare för Skövde
försvarsområde 1942—44.
1. Palmstierna, Nils, friherre,
arméofficer, riksråd, f. 1 nov. 1696 i
Stockholm, † 10 febr. 1766 på Sorby
Nils Palmstierna. Målning (detalj) av O.
Arenius (Lunds universitet).
i Norrbyås skn, Närke. Föräldrar:
lagmannen Magnus Schiller, adlad
/’., och Brita Margareta von Preutz.
— P. inskrevs som student i Lund
1709 samt disputerade där 1711 och i
Uppsala 1715. Han blev volontär vid
Skånska stånddragonerna 1716,
kornett vid Västgöta rytteri 1717,
löjtnant vid östgöta kavallerireg. 1718
och ryttmästare 1723. Efter någon
tid övergick han i fransk tjänst,
avancerade där till överste vid
Langue-docs dragoner och deltog i franska
fälttåg 1733—35. Sistn. år återvände
lian till Sverige. — P. slöt sig tidigt
till hattpartiet och blev en av dess
mest kända män. Vid aktionen mot
Arvid Horn under 1738—39 års
riksdag var han en av de mest verksamma.
Efter Horns störtande framträdde
lian som en av de häftigaste
förespråkarna för ett revansehkrig mot
Byssland. Som medl. av mindre sekreta
deputationen och de spec. utskott, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
