Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Pasch, Johan - 3. Pasch, Lorens, d. y.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pasch
36
Pasch
Johan Pasch. Mälning (detalj) av A. Koslin
175G (Konstakademien).
därstädes. Bror till P. 1. — B. var i
lära hos fadern till 1724, då lian
ut-skrevs som gesäll. Efter faderns död
1727 förestod lian dennes verkstad till
1732. Sistn. år begav lian sig till
Holland och därifrån till Paris, varest
lian gjorde sig förtrogen med den nya
smaken, rokokon, sådan den
gestaltades av Boucher, Oppenort och
Meis-sonnier. Efter återkomsten till
Stockholm 1735 tog han del av Taravals
undervisning vid den nyinrättade
Bitareakad. S. å. knöts han genom
Tessin och Hårleman till slottsbygget.
Han blev hovmålare 1748 och
hovintendent 1758. Han företog 1740 en
resa till Paris och 1755, på drottning
Lovisa Ulrikas bekostnad, en
långfärd över Berlin, Wien, Venedig,
Florens, Bom till Neapel och åter över
Baris, Nederländerna ocli Danmark
tills, med J. E. Behn, som författade
en beskrivning över resan. — P. kom
att göra en insats på det dekorativa
området vid slottsbygget, vilken tål en
jämförelse med flertalet av de
inkallade franska konstnärernas. "Hans
arbeten lysa överallt i slottet" (J. E.
Behn). Bl. a. fullbordade han
plafonden i slottskapellet efter Taravals
död. Hans verksamhet blev mycket
omfattande och bidrog mer än de
flesta samtida sv. konstnärernas till
att sätta rokokons prägel på den
inhemska miljön. Han ornerade allt
från hovets karosser till urmakarnas
klockfoder i denna stil, smyckade
kungliga lustslott som Ulriksdal och
Drottningholm, adliga herresäten som
Läckö och Hörle bruk och borgerliga
Stockholmshem med tapeter och
över-stycken samt utförde fonder och
kulisser för Bollhusteatern och
Drottningholmsteatern. Till hans
förnämsta arbeten hör utsmyckningen av
Tessins palats i Stockholm. Denna
vidsträckta verksamhet kunde givet-
vis inte ombesörjas av P. ensam. I
lians verkstad, som mottog även de
enklaste yrkesuppdrag, arbetade en
rad lärlingar, bland vilka några sedan
gjorde sig ett namn som konstnärer,
t. ex. G. Hesselius, J. Hoffman ocli
J. Säfvenbom. P:s förhållande till
målarämbetet blev på denna grund
spänt. Han ville räknas som
frimästare i likhet med de inkallade
fransmännen och därigenom bli befriad
från de kontributioner och pålagor,
som utgingo bland yrkesmålarna,
samtidigt som lian ville behålla rätten
att utbilda mästare ocli
överhuvudtaget utöva yrket i hela dess
omfattning. Striden blev långvarig men
slutade med P:s seger i det han 174!)
befriades från de borgerliga
utskylder-na, allt genom gunstigt bistånd från
sina gynnare Tessin och Hårleman.
— P. var en välbärgad man och ägde
utom ett hus i staden även den lilla
egendomen Lögeboda vid Brunnsviken,
som sedan under namnet Bellevue
blivit välkänd i Stockholms
konstannaler. — Gift 1737 med Anna Stina
Fristedt. Th. N.
3. Pasch, Lorens, d. y., målare,
f. 6 juni 1733 i Stockholm, † 29 april
1805 därstädes. Son till P. 1. — P.
började studera i Stockholm under
faderns ledning. Denne ville
emellertid, att sonen skulle bli präst, och lian
sändes sexton år gammal till Uppsala
univ., där lian dock endast stannade
en termin. Konstnärsanlagen segrade,
och försedd med rekommendationsbrev
från farbrodern Johan P. (P. 2) till
Pilo i Köpenhamn begynte P. 1752
studera vid danska konstakad., där
han redan efter två år hedrades med
en första medalj för teckning. Hans
lärare voro förutom Pilo den franske
skulptören Saly och kopparstickaren
Preisler. Hösten 1758 begav sig P. på
egna hopsparade medel till Paris för
att studera historiemåleri. Han blev
där elev på konstakad. s. å. och stod
under Boslins beskydd. P. lyckades
aldrig bli medl. av akad. men erhöll
1761 jämte Gustaf Hesselius tillstånd
att under två år bevista
teckningsskolans lektioner. Han fick arbeta i
målarna J.-B.-M. Bierres och J.-B.
Desliayes’ ateljéer, och han rönte även
inflytande av E. Lesueurs konst.
Hans ekonomiska ställning var
emellertid dålig; förgäves sökte lian
understöd från hemlandet, och lian
tvingades småningom överge
historiemåleriet för det mera
inkomstbringande porträttmåleriet. Sin utbildning
fortsatte han under ledning av
Boucher, Louis-Michel Vanloo och Boslin.
Endast tre arbeten från B:s vistelse
i Paris äro bevarade:
"Hovmedaljören D. J. Adzer" (danska konstakad.),
"Köpmannen N. B. Aall" (1763, Ule-
foss, Norge), "Ung okänd konstnär"
(s. å.). Av konstnärens självbiografi
(i Uppsala univ.-bibl.) framgår, att
han även målat ett nu försvunnet
porträtt av sin lärare Boucher. —
År 1763 lyckades P. erhålla ett mindre
understöd hemifrån av
slottsbyggnadsmedel; samtidigt uppmanades
han emellertid att återvända till
Sverige. Följ. år anträdde han hemresan
över Flandern och Holland, där han
åtog sig flera porträttbeställningar,
som drogo ut på tiden. I Haag, där
han en tid uppehöll sig, avbildade
han sv. ministern, baron Creutz, och
under resan genom Tyskland, som
gick över Hamburg och Stralsund,
erhöll P. så många beställningar att
lian först i nov. 1766 återkom till
Stockholm. Bvktet om lians
skicklighet liade fore honom nått hemlandet.
Han blev av J. E. Behn föreställd för
Adolf Fredrik, som beställde sitt
porträtt, och senare fick han måla liela
den kungliga familjen. År 1768 blev
lian led. av Konstakad. och s. å. lärare
i teckning där. Han fick prof:s
fullmakt 1773 och tillträdde 1793
direktörsposten vid Konstakad. Han
utnämndes även till k. hovmålare. P:s
porträtt av drottningen (1767) ocli
konungen (1768) finnas på
Rosers-bergs slott, och flera repliker äro
kända. På Nat. mus. finnes sedan
1933 den i bd 5 mot s. 82 återgivna
praktfulla helfigursbilden av Lovisa
Ulrika, som tidigare hängt i
Eremitaget i Leningrad. Nat. mus. äger även
P:s utmärkta porträtt av prinsessan
Sofia Albertina (omkr. 1768), fru
Wargentin, f. Babe (1769), Daniel af
Thunberg (1772), Gustav III
(knästycke 1777), kommerserådet
Pom-mer-Esche (1778), riksrådet Bunge
(1781) samt den skisserade
"Dansande barn", som troligen tillkom under
1760-talets senare hälft. Från
1770-talet är även en bröstbild av Hedvig
Elisabeth Charlotta liksom de fint
karakteriserade porträtten av
kommerserådet Kock (1772) och
hovmarskalken Gyldenstolpe (Österåkers
kyrka, Södermanland). Kronprins
Gustav Adolf avbildade han i helfigur
1785 (Versailles slott; en skiss i prins
Eugens samling, Waldemarsudde).
Mångfalden av beställningar från
konungahuset gjorde P. till sin tids
kanske mest anlitade porträttör. För
Biddarhusets räkning utförde han en
serie av trettionio
lantmarskalksporträtt, en del i original och andra i fritt
behandlade kopior, vilka alla finnas
kvar. Bent konstnärligt har P. kanske
lyckats bäst med sina mansporträtt,
men även en serie mycket goda bilder
av det gustavianska tidevarvets
kvinnor föreligger. Som prov på manligt
kraftfulla prästporträtt kunna näm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
