Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Petersson, Knut - Petrus, Lewi - Petræus, Eschillus - Petre, släkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pethrus
90
Petre
Lewi Pethrus.
övertagit ledningen av GHT, liar
dennas anknytning till Folkpartiet
kommit starkare till synes, men
kritiken av den officiella
neutralitetspolitiken har fortsatt, varvid ss. en följd
av utvecklingen motsättningen till
det kommunistiska östblocket
kraftigare betonats. Till vakthållning om
det fria ordet syftar Verdandiskriften
"Pressen och tryckfriheten" (1941).
P. var ordf. i Publicistklubben 1942
—44 samt medl. av 1944 års
sakkunniga för revision av
tryckfrihetsförordningen. — Gift 1922 med Elsa
Hilda Maria Juhlin. S. Sw.
Pethrus, Lew i, till 1907 Petrus
Lewi Johansson, frikyrkoledare, f. 11
mars 1884 i Västra Tunhems skn,
Älvsb. län. Föräldrar:
fabriksarbetaren Johan Johnsson ocli Anna
Kristina Persdotter. — P., vars föräldrar
voro baptister, döptes vid femton års
ålder och var 1902—04 predikant vid
en baptistförs. i Dalsland. Han
studerade vid Betelseminariet i Stockholm
1904—06 och var pastor i Lidköpings
baptistförs. 1906—10. År 1911 blev
han pastor och föreståndare vid
Stockholms sjunde baptistförs.
(Filadelfia-förs.). Under en vistelse i Kristiania
1907 kom P. i kontakt med T. B.
Barratt, pingströrelsens banbrytare i
Norge, och anslöt sig kort därpå till
denna rörelse. Filadelfiaförs., som
godtagit pingströrelsens åskådning,
råkade 1913 i konflikt med
baptisterna rörande nattvardsgången; P.
anslöt sig i motsats till baptisterna till
den öppna kommunionen med
resultat att pingstvännerna uteslötos ur
Sv. baptistsamfundet. Sedan sistn.
år framstår Filadelfia som den sv.
pingströrelsens moderförs. P.
startade 1913 Förlaget Filadelfia ab., vars
styr.-led. lian är sedan dess. År 1916
grundade lian veckotidn. Evangelii
Härold, för vilken ban var red. 1916
-—22 och ansvarig utgivare till 1945.
Han startade 1945 dagstidn. Dagen,
vars huvudred, lian varit sedan sistn.
år med avbrott för en kortare period
1946. På P:s initiativ öppnade
Filadelfiaförs. 1915 en bibelskola för
blivande predikanter ocli 1942 en
folkhögskola, sedan 1943 förlagd till
Kaggeholms slott i Ekerö,
Stockholms län. P. har studerat
pingströrelsen bl. a. i England och Förenta
staterna (under tre längre besök där).
Han liar avstått från rörelsens mest
svärmiska yttringar men har
fasthål-lit vid tungomålstalande och
helbräg-dagörelse samt liar hävdat betydelsen
av de starkt suggererande
gudstjänsterna. Själv liar P. verkat inom
förs. som predikant, bibelskollärare,
förf. ocli organisatör. Trots aggressiva
angrepp och svåra
meningsbrytningar har lian lyckats bevara
sammanhållningen inom Filadelfia tack vare
sin organisatoriska förmåga och sina
egenskaper som religiös folktalare.
’’Han älskar de starka orden. Med
annorlunda tänkande gör ban processen
kort. Den moderna teologin och dess
fördömda rationalism slår han
sönder och samman under församlingens
ljudliga bifall och pris till Gud.
Vetenskapen tuktas och upplöses till
rena intet" (Emanuel Linderholm i
"Pingströrelsen i Sverige", 1925). —
År 1948 utbröt en öppen konflikt
mellan P. ocli red. för Evangelii Härold,
Sven Lidman, som i en offentligen
publicerad avskedsansökan riktade
grava anklagelser mot P:s skötsel av
förs:s andliga ocli inte minst
ekonomiska angelägenheter. Efter en häftig
polemik, varvid en minoritet bland
pingstvännerna stödde oppositionen,
uteslöts Lidman ur förs. — P. har
utgivit åtskilliga predikosamlingar
samt dessutom bl. a. "De kristnas
enhet" (1919), "Den andliga sången"
(s. å.), "Besor och rön i Palestina"
(1922), "Pingstväckelsen och
gudomlig lielbrägdagörelse" (1926), "Vår
ställning till andra kristna" (1931),
"Vinden blåser vart den vill" (1936),
"T. B. Barratt. Om lians liv och verk"
(1940) ocli "I dag lek -— i morgon
tårar" (1942). — Gift 1913 med Lydia
Josefina Danielsen från Norge. —
Litt.: N. Hydén, "L. P." (1940). H. U.
Petræus, Esehillus, biskop, f.
1593 i Grums skn, Värml. län, † 27
sept. 1657 sannolikt i Åbo. Son till
kyrkoherden i Filipstad Olavus
Eschil-li P. — P. studerade i Uppsala, blev
magister 1619 och adjunkt vid
filosofiska fakulteten 1624. Långa perioder
under 1620-talet studerade han vid
tyska univ. År 1628 blev lian teol. lek-
tor vid Åbo katedralskola, och lian var
därefter till sin död verksam i
Finland. Sedan skolan ombildats till
gymnasium 1630, befordrades P. till
förste teol. lektor. Han blev domprost
1634 samt förste teol. prof. ocli rektor
vid den nygrundade Åbo akad. 1640.
Åren 1652—57 innehade han
biskopsstolen i Åbo. År 1640 promoverades
lian till teol. dr i Uppsala. -— P. var
en typisk repr. för 1600-talets
teologer. År 1645 utgav han aderton häften
disputationer med titeln "Collegium
phvsicum", ett ex. på teologernas
böjelse för spekulativ
naturvetenskap. Om tidens antikatolska
stämningar vittnar hans disputation i
Uppsala 1628, "De anticliristo magno,
qui est Bomanus Pontifex". P:s
främsta insatser kommo emellertid
att ligga på det praktiska området.
Han lärde sig snabbt behärska det
finska språket, vilket gjorde honom
skickad att deltaga i bl. a. det
bibel-övers.-arbete, som Ericus Erici
påbörjat. För tillkomsten av 1642 års
bibel torde P. ha främsta äran,
liksom ban säkerligen också varit den
drivande kraften i arbetet på den
finska grammatiken "Linguae
fen-nicae brevis institutio" (1649). För
prästerskapets räkning utgav lian
flera textbehandlingar, bland vilka
märkes "Meditationes evangeliorum
dominiearum" (1649—53). Under sin
biskopstid ägnade han särskild
uppmärksamhet åt det kateketiska
arbetet, väl medveten om dettas kulturella
betydelse. — Gift 1) med en dotter till
den holländske adelsmannen Anders
Pomerenning; 2) 1633 med Anna
Kock. — Litt.: V. Perälä, "Eskil
Petræus" (i Nationen och
hembvg-den, 3, 1942). H. G—dh.
Petre, släkt, härstammande från
England. Äldste kände stamfadern
Jolin P. of Torbigon i Devonshire
levde troligen i slutet av 1400-talet.
Hans son Wilhelm P. († 1572) var
statssekr. under konung Henrik VIII: s
regering ocli geheimeråd lios
drottning Elisabeth. Han blev far till
Johan P. (f. omkr. 1520), som 1603
blev baron P. of Writtle. En sonson
till honom var borgmästaren i
Mont-rose i Skottland Georg P. (f. omkr.
1580, † 1627). Bland dennes tre söner,
vilka 1628 eller 1629 inkommo till
Sverige, märkes vngste sonen Robert
P. (f. 1614, † 1690); lian blev 163S
borgare i Stockholm och anlade
Brattfors järnverk i Ockelbo skn,
Gästrikland. Hans yngste son, borgmästaren
i Arboga Johan P. (f. 1661, † 1726),
hade sönerna a) kämnären i
Stockholm Johan Joachim P. (f. 1708, †
1753), som blev farfars far till
borgmästaren i Gävle Janne P. (P. 3),
vars sonson är jägmästaren Allan P.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
