Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Piper, Carl - 2. Piper, Carl-Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Piper 130 Piper
Carl Piper,
Målning av D. K. Ehrenstrahl (Gripsholm).
rikets förvaltning. År 1673 medföljde
lian som kanslist Gustaf Oxenstiernas
ambassad till Ryssland och blev sekr.
vid det s. å, bildade defensionsverket
över Livland, Estland och
Ingermanland. Under Karl XI:s skånska krig
utsågs lian 1677 till registrator vid
fältkansliet. Fr. o. m. denna tid var
ban nära knuten till Karl XI ocli
förvärvade sig efter hand dennes stora
förtroende. P. utnämndes till sekr.
i Kammarkollegium 1679; 6. å. blev
ban adlad. Hans tjänstgöring i
Kammarkollegium fick sin karaktär av
uppgifter i samband med de
omvälvningar, som reduktionen och
förmyndarräfsten medförde, och kom att
tillhöra den nya krets av lågadliga
ämbetsmän, som Karl XI samlade kring
sig. Utnämnd till statssekr. ocli
kansliråd 1689 kom P. bl. a. att utforma
och uppsätta de kungliga
resolutionerna. —■ P. skall enligt en osäker
tradition lia varit den drivande kraf-
ten vid det oväntade
myndigförklarandet av Karl XII i nov. 1697; detta
bekräftas dock icke av bevarade
officiella handlingar. P:s snabba
upphöjelse omedelbart därefter liar
emellertid tolkats som ett vittnesbörd därom.
I slutet av dec. 1697 utnämndes lian
jämte Thomas Polus till kungligt råd
och statsråd tillika med att lian
behöll sin befattning som statssekr. för
inrikes ärenden. Han blev därmed i
realiteten Karl XII:s förste minister.
På nyåret 1698 upphöjdes han på en
gång till friherre och greve. — Då det
stora nordiska kriget utbröt, blev P.
den ende av rådskretsen, som kom att
följa Karl XII i fält. Som chef för
Kansliet ombesörjde han icke blott de
direkta kansligöromålen utan
utnyttjades även vid underhandlingar med
polska magnater och utländska
sändebud. Sålunda avslöt han bl. a.
frederna med Polen 1705 ocli Sachsen
1706 samt ledde därefter de betydelse-
fulla diplomatiska underhandlingarna
under uppehållet i Altranstädt bl. a.
med Marlborough. Pipers åsikter
ang. krigföringen och det politiska
läget synas närmast ha varit att på
förnuftiga villkor skapa fred i väster
för att därefter angripa tsaren i
östersjöprovinserna. Den motsättning,
som i detta hänseende fanns mellan
P. och den politik, som kom att föras,
förändrade ingenting i hans ställning.
P. åtföljde armén mot Ryssland och
tillfångatogs jämte Kansliet av
ryssarna i slaget vid Poltava i juni 1709.
Vid det stora triumftåget i Moskva
gick lian i spetsen för de sv. fångarna.
Under fångenskapen arbetade ban
energiskt för sina medfångar och
förde bl. a. en vidlyftig korrespondens
med tsaren och Karl XII. P. utsattes
för en växlande behandling av tsaren,
och alla försök att få honom utlöst
strandade. — P. liade 1702 utsetts till
Uppsala univ:s kansler, och, ehuru
borta från Sverige, tillvaratog han
univ:s intressen och berikade det bl. a.
med betydande stipendier. — Genom
sitt giftermål och genom div.
affärstransaktioner (hans motståndare
anklagade honom dessutom för att i stor
utsträckning ha tagit mutor)
samlade P. stora rikedomar,
huvudsakligen placerade i godskomplex. Vid sin
död ägde lian bl. a. Sturefors och
Viggebyholm i Östergötland,
Krageholm, Högestad och Baldringe i Skåne
samt Ängsö i Västmanland. Han
ligger begraven i Ängsö kyrka (stoftet
hemfördes 1718 och gravsattes 1719),
där ett ståtligt gravkor är uppfört.
— "Grefve C. P:s dagbok hållen
under lians fångenskap i Ryssland
1709—1714" jämte "C. P:s ocli Carl
Gustaf Rehnschiölds koncept till
utgående skrivelser under deras
fångenskap i Ryssland 1709—1715" äro tr.
i Hist, bandi. (21: 1—2, 1906—11).
— Gift 1690 med Christina P., f.
Törnflycht (f. 1673, † 1752), som
under greve P:s långa frånvaro ocli efter
hans död skötte och utvidgade lians
egendomar. Hon förvärvade bl. a. 1715
Andrarums alunbruk i Skåne, som
hon drev med framgång, uppförde där
slottet Christinehov ocli gjorde 1747
detta jämte Torups, Högestads och
Baldringe säterier till ett
fideikommiss och Ängsö till ett annat inom
piperska släkten. Sturefors med
Viggebyholm gjorde lion s. å. till
fideikommiss för sin dotterson greve Nils
Adam Bielke (bd 1 s. 308). G. F.
2. Piper, Carl-Fredrik, greve,
ämbetsman, politiker, f. 20 febr. 1700
i Stockholm, † 27 aug. 1770 på
Krageholm i Sövestads skn, Malmöh. län.
Son till P. 1. — Efter studier i
Uppsala företog P. 1716—24 en
studieresa på kontinenten. Därunder ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
