- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 6. P-Sheldon /
604

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Schönbeck, Henrik - 2. Schönbeck, John Mathias - 3. Schönbeck, Christian - 1. Schönberg, Anders - 2. Schönberg, Anders

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Schönbeck

604

Schönberg

bl. a. om intelligens, goda kunskaper,
gott minne och en omättlig
vetgirighet men först och främst om ett
betydande intresse för det pikanta och
skandalbetonade. Hans
meddelsamhet därvidlag är stundom så ogenerad,
att dröjsmålet med memoarernas
publicering var väl motiverat.
Skildringens tillförlitlighet kan på åtskilliga
punkter dras i tvivelsmål. S:s
omfattande korrespondens och egenhändiga
anteckningar bevaras i K. bibi.
■—-Gift 1833 med Agnes Thuresson. ■—
Litt.: E. Thermænius, "Prosten S. och
hans memoarer" (i Sv. tidskr. 1928).

T. P.

2. Schönbeck, J olin Mathias,
tjänsteman, f. 25 april 1816 i
Riseberga skn, Kristianst. län, † 2 okt.
1873 i Chicago. Bror till S. 1. — S.
ägnade sig först åt brukshantering
men emigrerade 1847 till Förenta
staterna. Han bosatte sig i Chicago, där
han under resten av sitt liv var
tjänsteman vid ett
fastighetsmäklarekontor. — S. tillhörde den lilla grupp
skandinaver, som 1849 slöt sig
samman och bildade S:t Ansgarii förs. i
Chicago. Där blev han den ledande
kraften och var 185S—73 kyrkorådets
sekr. Med stor energi och
initiativrikedom värnade och främjade lian de
skandinaviska emigranternas
intressen. Under den stora branden i
Chicago 1871 utförde S. ett uppoffrande
räddningsarbete. Han tillhörde 1857
grundarna av Svea Sällskapet (Svea
Society) i Chicago och var mot slutet
av sitt liv dess ordf. — Gift 1850 med
Johanna Bergwall. Abg.

3. Schönbeck, Christian Caspar,
advokat, politiker, f. 8 maj 1841 i
Hässlunda skn, Malmöh. län, † 24
aug. 1908 i Hälsingborg. Son till S. 1.
—- Efter studier för informatorer i
hemmet inskrevs S. vid Lunds univ.
1859 men övergick snart till Tekn.
inst. i Stockholm och Alnarps
lant-bruksinst., varifrån han
utexaminerades 1S64. Åren 1865—75 och 1876
—80 var han inspektor och förvaltare
på olika större gårdar i s. och mell.
Sverige; 1875—76 tjänstgjorde han
som lärare vid Nordvästra Skånes
folkhögskola i Svalöv. Han var även
mycket anlitad som
auktionsförrät-tare och rättegångsombud och slog sig
till sist ned som praktiserande
advokat i Hälsingborg 1887. Där blandade
han sig i de kommunala striderna och
väckte uppmärksamhet genom att
överklaga en rad av
stadsfullmäktiges beslut rörande renhållnings- och
sundhetsväsendet. Åren 1894—96
representerade han stadens vänsterparti
i Andra K., där han väckte ett
flertal motioner med socialreformatorisk
syftning; bl. a. framlade han förslag
om "barnbidrag", d. v. s. understöd

Christian Schönbeck.

till medellösa änkor med minderåriga
barn. — S. utmärkte sig för en
synnerligen radikal åskådning, var
pacifist och omfattade ett
kompromisslöst jämlikhetsideal. Som advokat
biträdde han ofta medellösa utan
ersättning. Inbunden och grubblande till
sitt väsen berövade han sig själv livet,
sedan han i testamente förordnat om
sin gravsättning bland församlingens
fattiga. — Gift 1873 med Karolina
Brigitta (Brita) Hultberg. S. Sw.

1. Schönberg, Angers (Andreas),
skogsman, jägare, f. 27 nov. 16S9 i
Stockholm, † 1 febr. 1759 på Aspnäs
i Östervåla skn, Västmanl. län.
Föräldrar: v. presidenten i Svea hovrätt
Jonas Erdtman, adlad S., och
Catharina Stiernhöök. — S. blev student i
Uppsala 1701 och i Greifswald 170S,
förordnades till lantjägmästare i
Västmanl. län 1712 och blev förste
kapten vid Bergsreg., en av
jägeri-betjäning och bruksfolk m. fi.
nyupp-satt lantvärnskår, 1713. Genom hans
kraftfulla och kloka ingripande
hindrades härjande ryska trupper 1719 att
framtränga bl. a. till Sala
silvergruva. Han fick jägmästares karaktär
1720 och blev för sin rådighet belönad
följ. år, då han (med bibehållande av
lånt j ägmästarbef attningen)
utnämndes till över jägmästare i Gästrikland,
Hälsingland och Härjedalen. S. avgick
från sina tjänster redan 1737 och
erhöll då hovjägmästares namn. Han
ägde Aspnäs i Östervåla skn och
Hammarby i Danmarks skn, båda i
Uppland. Den senare gården sålde han
175S till Linné ("LinnésHammarby").
På Aspnäs ägnade sig S. bl. a. åt att
uppföda vilda fåglar och studera
deras levnadssätt; sina iakttagelser
sände han till Linné. De sista åren av
sitt liv var han sjuklig. — S. var sin
tids kanske främste skogsman i vårt
land; särskilt vårdade han sig nitiskt
om skogshushållningen. Hans stora in-

tresse var dock jakten, och lian blev
vida känd som väldig jägare. Åren
1720—37 ledde han fyrtioen jakter,
särskilt björn- och älgskall, för
konung Fredrik, som kallade honom
"generalen för hjortarne". Hans
jaktskildringar, publicerade i Tidskr. för
jägare och naturforskare 1832—34,
lia värde som tidsdokument. — Som
riksdagsman 1719—38 främjade S.
industri och slöjd. Han tillhörde
bergs- och
kammarekonomideputatio-nerna men tyckes ha stått utanför
partistriderna. Redan 1742 kände och
angav han planen för 1743 års
dala-uppror, som lian sökte förebygga och
dämpa. — Gift 1718 med friherrinnan
Gustafva Johanna von Friesendorff.
— Litt.: C. C. Gjörwell,
"Hot-jägmästaren Herr A. S:s lefverne" (Nya Sv.
Bibliotheket 1762). S. L.

2. Schönberg, Anders,
politiker, historisk författare, f. 6 okt.
1737 på Aspnäs, Östervåla skn,
Västmanl. län, † 6 april 1811 på Åsberg,
österfärnebo skn, Gästrikland. Son till
S. 1. — S., som blev student i
Uppsala 1752, inskrevs efter juridiska
studier som auskultant i Svea hovrätt
1754. Han övergick efter någon tid till
Kanslikollegium, men hans
ämbetsmannabana hämmades av ohälsa,
varjämte politik och vetenskap snart
togo väldet över karriärintresset.
Redan 1759 upphörde hans verksamhet
som ämbetsman i egentlig mening.
Han utnämndes till rikshistoriograf
1761 och till riksheraldiker 1773;
1776 fick lian kansliråds fullmakt. -—
S. bevistade samtliga riksdagar 1760
—78 samt 1792. Enligt egen uppgift
var han partilös till 1765, då han slöt
sig till hattarna, inseende, att han "ej
kunde uträtta något utan att tillhöra
ett parti". Han intresserade sig dock
föga för partipolitiken utan ägnade
sig främst åt statslivets teori. Han
hävdade nödvändigheten av jämvikt
mellan statsmakterna och av
vidsträckta och lagfästa medborgerliga
rättigheter. Följaktligen bekämpade
han riksdagens ingripanden inom
förvaltning och rättskipning. I dessa
frågor publicerade han 1760—71 ett
trettiotal skrifter, som ej voro utan
effekt. S:s ovanliga kunskaper, energi,
skarpsinne och hederlighet gåvo
honom tidigt anseende och inflytande.
Redan 1760 invaldes lian i Stora
de-putationen och författade troligen
dess betänkande om tryckfriheten,
grunden för vår första
tryckfrihetslag 1766; 1765 uppsatte han
instruktionen för sekreta utskottet. Vid
riksdagen 1769 kulminerade S:s
politiska verksamhet. Han var medl. av
handels- och manufakturdeputationen
och av justitiedeputationen samt
utvecklade en intensiv författarverksam-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Aug 24 00:25:30 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/6/0656.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free