Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tornberg, Carl Johannes - Tornblad, Hjalmar - 1. Tornérhielm, Rudolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tornblad
14
Tornérhielm
nade orientalistiken. Intressant är
hans skrift som prorektor 1863,
”Österländska språken som
universitetsstudium”, där han framlägger ett
förslag till de orientaliska studiernas
organisation. T. vänder sig där mot att
språkvetenskapen betraktas såsom en
”lärd lyx”. Han betonar vidare att
det fria studiet av olika vetenskaper
vid de dåtida sv. univ. fått träda
tillbaka för utbildandet av ämbetsmän,
varigenom univ. neddragits till
seminarier. Efter att ha påpekat hur
missgynnad orientalistiken i vårt land är
i jämförelse med utlandet yrkar T. på
att professuren i exegetik inom teol.
fakulteten omdanas till en lärostol i
hebreiska och arameiska, särsk.
syriska. Den redan existerande
lärostolen i österländska språk skulle då
kunna till ämnesområde få arabiskan
och en ny inrättas för de indiska
språken, till vilka tills vidare den
komparativa språkforskningen kunde knytas.
Från lärostolar i egyptologi, sinologi
etc. avstår T. resignerat. Idetta program
ger T. även starka uttryck åt sin
beundran för språket som
”mennisko-snillets högsta produkt” och åt sin
— något överdrivna — tilltro till den
komparativa språkforskningens
möjligheter. T:s betydelse för
orientalistiken i Sverige ligger i att han under
mitten av 1800-talet hållit den
ara-bistiska traditionen levande. — Gift
1840 med Hedvig Angelika Svanberg.
G.Wn
Hjalmar Tornblad.
Tornblad, H j alm ar Benedikt,
hotellman, donator, f. 23 dec. 1867 i
Södra Åby skn, Malmöh. län, t 19 dec.
1937 i Stockholm. Föräldrar:
målaren och klockaren Johan Theodor T.
och Karna Jönsdotter. — Efter
mo-genhetsex. i Malmö 1888 bedrev T.
medicinska studier i Lund men
ingick efter en tid i tullverket, där
han avancerade till kammarskrivare
i Göteborg. Han utförde också bl. a.
kontors- och räkenskapsarbete för
dåv. innehavaren av Grand Hotell
Haglund i Göteborg och kom på så
sätt i kontakt med hotellbranschen.
Kort före sekelskiftet kom han till
Stockholm, där han ägnade sig åt
merkantil verksamhet. År 1898 startade
han försäkringsab. Iter, vars verkst.
dir. han var till 1903. Han var från
1902 verkst. dir. för Hotel
Continental i Stockholm, där han 1910
förvärvade aktiemajoriteten. Även i andra
företag hade han betydande intressen.
Han var verkst. dir. för och innehade
aktiemajoriteten i ab. Berns salonger
1931—36. T. var en framstående
fackman och spelade en betydande roll som
ledande personlighet inom den sv.
hotell- och restaurangnäringen. Han
var en av pionjärerna för
yrkesgruppens sammanslutningssträvanden och
bl. a. 1909—23 ordf, i Sveriges
centrala hotell- och restaurantfören., som
1909 tillkom på T:s initiativ. Han blev
fören:s hedersordf. 1923. År 1918 tog
han initiativet till Nordiska
hotell-och restaurantförb. T. var även under
en följd av år en förgrundsfigur i
hotellägarnas internationella
sammanslutning, L’alliance internationelle des
hötelleries. Han var led. av 1929
års rusdryckskommitté. T., som själv
var intresserad av botanik, lämnade
vid flera tillfällen frikostigt stöd
åt den naturvetenskapliga
forskningen. Han bekostade prof. I.
Bromans expedition till Centralafrika
1929—30 för insamlandet av framför
allt embryologiskt material. Efter
mönster av en embryologisk
institution i Baltimore uppfördes 1932
Torn-bladsinst. i Lund, vars framtid T.
säkerställde genom generösa donationer.
Han skänkte även betydande belopp
till bl. a. Fysiografiska sällskapet i
Lund (Karin och Hjalmar Tornblads
fond, 1937). T. blev med. hedersdr i
Lund 1932. — Gift 1894 med Karin
Nilsson. Th.
1. Tornérhielm, Rudolf Viktor,
godsägare, politiker, hovman, f. 19
jan. 1814 på Gedsholm i Ekeby skn,
Malmöh. län, f 16 juni 1885 pä
Vrams-Gunnarstorp i Norra Vrams skn,
Malmöh. län. Föräldrar:
hovjägmäs-taren Gustaf T. och Aurora Ulrika
Charlotta Silfverskiöld. — Efter en
något oregelbunden skolgång i Lund
blev T. 1830 kornett vid Skånska
hu-sarreg. och 1837 löjtnant. Sedan han
följ, år efter faderns död blivit ägare
till flera gods i Skåne tog han, med
ryttmästares grad, 1843 avsked ur
krigstjänsten. T., som på Riddarhuset
deltagit i ståndstidens riksdagar fr.
o. m. 1840, var led. av Första K.
under åren 1867—84. År 1863 blev han
ordf, för stadsfullmäktige i
Hälsing
borg samt innehade även ordf.-posten
i skilda lokala bolagsstyr. Förste
hovjägmästare blev han 1863 och
över-hovstallmästare 1875. — De
egendomar, som T. 1838 ärvde efter sin fader,
representerade en betydande
förmögenhet, som T. sedermera med stor
skicklighet utökade. Sålunda
förvärvade han genom byte och köp
Vrams-Gunnarstorp, som han utbyggde och
Rudolf Tornérhielm. Litograji.
förskönade. I flera avseenden
genomförde T. framsynta reformer i
skötseln av sina jordbruksegendomar;
bl. a. inrättade han ett mejeri efter
holsteinskt mönster, något som snart
vann efterföljd på andra håll i landet.
Främst ägnade han sig dock åt
häst-avel, vilket nära hängde samman med
hans stora intresse för ridsport och
jakt. Icke minst tack vare dessa
intressen kom han tidigt i kontakt med de
allra högsta kretsarna såväl i Sverige
som i utlandet. Utpräglad
sällskapsmänniska kunde han tack vare sina
goda ekonomiska omständigheter
utöva en exklusiv gästfrihet, och ofta
voro både sv. och danska kungahusen
hans gäster, stundom samtidigt. Även
Bismarck gästade en gång
Vrams-Gun-narstorp. På grund av dessa
relationer blev T. i tillfälle att spela en viss
roll i tidens diplomatiska spel. Vid
sidan av baron Blixen-Finecke var han
i början av lS60-talet den främste
ivraren för en konservativ, dynastisk
skandinavism. Hans betydelse som
riksdagspolitiker var ringa, även om
hans namn ofta förekom i samband
med ministerkriser, då han dock mera
spelade förbindelsemannens än den
självständige politikerns roll. I
representationsfrågan 1865 ställde han sig
vid det slutliga avgörandet på
reformvännernas sida efter att tidigare i
överensstämmelse med sin allmänt
konservativa grundsyn ha varit
förslagets motståndare. T. blev led. av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
