Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åhrén, Uno - Åke Jönsson Svarte Skåning, riddare och riksråd, se Svarte Skåning, Åke Jönsson, bd 7 s. 353 - Åkerberg, Axel - Åkerberg, Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åkerberg
493
Åkerberg
tankegångar i praktiken gjorde Å. i
sitt förslag till stadsplan för
Gärdes-bebyggelsen i Stockholm 1931. Dessa
riktlinjer för stadsbyggandet stodo
emellertid i stark motsättning till det
rådande spekulativa och intensiva
utnyttjandet av markvärdet. En
naturlig följd av denna Å:s och den unga
arkitektgenerationens inställning var
att de insågo nödvändigheten av
ingripanden från samhällets sida, en
linje som sammanföll med de
strävanden som framför allt representerades
av arbetarrörelsen och som bidrogo till
en mer medvetet social inriktning av
det fackmässiga bostads- och
samhälls-planerandet. I skriften ”Ett
planmässigt samhällsbyggande” (1945)
utvecklar Å. ytterligare sin syn pä dessa
problem. Han framhåller, att så länge
man ”icke skaffat sig möjligheter att
inverka på bebyggelsens lokalisering,
är stadsplaneringen till väsentlig del
en chimär, en pappersexercis”.
Beträffande företagens lokalisering
sammanfalla de. enskilda intressena ej
alltid med de allmänna, vilket kan
ha katastrofala följder för en orts
hela befolkning. Sådana konflikter
aktualisera enligt Å. samhällets
övertagande av äganderätten eller
exploateringsrätten till marken. —
Kännetecknande för Å. som stadsplanerare
är hans vetenskapliga inriktning. Den
passiva, restriktiva
planeringsmèto-den måste ersättas med en
målmedvetet aktiv och konstruktiv planering,
baserad på ett systematiskt studium
av hithörande ekonomiska och
sociologiska problem, forskningsområden
som enligt Å. äro otillräckligt
utvecklade inte minst i Sverige. — I sin
praktiska verksamhet har Å. 1945—
55 utarbetat generalplaner för bl. a.
Härnösand, Skellefteå, Skellefteå
landskommun, Sandviken, Åtvidaberg,
Kramfors och Sollefteå samt
region-plan för Kalmar-Nybrotrakten. Bland
enskilda byggnader av Å. kunna
nämnas Ford motor company ab.
1928, Tekniska högskolans kårhus
(tills, med S. Markelius) 1930,
biografen Flamman i Stockholm 1930;
dessutom hyreshus och villor, bl. a.
villa och radhus på
Stockholmsutställningen 1930. •— Förutom redan
nämnda skrifter har Å. utgivit
”Bostadsfrågan som socialt
planlägg-ningsproblem” (1933, tills, med G.
Myrdal), ”Arkitektur och demokrati”
(1942), ”Bygg bättre samhällen”
(1943, tills, med flera förf.) och
”Utredning om Halmsjöstaden” (1948,
tills, med distr.-lantmätare G.
Pa-vell). — Gift 1) 1926 med Hedvig
Margareta Bovin, f 1932; 2) 1938—
45 med Kerstin Katarine Marie
Bergström-, 3) 1949 med Anna-Lisa Berta
Maria Westman. M. L—11
Åke Jönsson Svarte Skåning,
riddare och riksråd, se Svarte
Skåning, Åke Jönsson, bd 7 s. 353.
Åkerberg, Axel Fritiof,
tidningsman, f. 30 mars 1833 i Hille skn,
Gästrikland, t 13 juli 1901 i
Saltsjöbaden, Stockholms län. Föräldrar:
komministern Sven Axel Å. och
Eleonora Ulrika Rönnqvist. — Å. blev
student i Uppsala 1856 och fil. kand,
där 1865. Under inflytande av
boströmianismen och Viktor Rydbergs
skrifter blev han tidigt en förkämpe
för religiös och politisk frihet. Han
medarbetade i Carl von Bergens
tidskr. Framtiden från 1868 och
tillhörde 1870—78 Aftonbladets red.,
närmast utrikesavd: en. Tills, med K. P.
Arnoldson utgav han den unitariska
tidskr. Sanningssökaren 1877—81 och
redigerade Bibliotek för
sanningssökare (1—7, 1880—83). Åren 1882—
83 var han red.-sekr. i veckotidn.
Vikingen, varefter han 1883—86 var
medl. av red. för K. P. Arnoldsons
tidn. Tiden. Sedan verkade han som
fri journalist i olika organ, mest
Aftonbladet, samt skrev en mängd
artiklar i Nordisk familjeboks första
uppl. Dessutom var han flitigt
verksam som översättare av särskilt
religionsfilosofisk litt. —■ Å. var en
mångkunnig man och en stor idealist, som
osjälviskt medverkade i tidens
folkrörelser och värderades för sin
saklighet och sin humanitära inställning.
Gentemot den framväxande
socialdemokratien intog han från början en
välvillig ståndpunkt fastän han stod
främmande för marxismen. Han ville
gälla för en unitariskt kristen
socialist med stark förankring i de liberala
frihetsidealen. Han var bl. a. sekr. i
Socialdemokratiska samfundet 1886.
Dessutom verkade han inom
fredsrörelsen, var en ivrig anhängare av
vegetarianismen och teosofien och
många andra strömningar, inte minst
nykterhetsrörelsen. — Ogift. — Litt.:
”Till minne af A. F. Å.” (1901). T. M.
Åkerberg, Carl Erik Emanuel,
tonsättare, kördirigent, musiklärare,
f. 19 jan. 1860 i Stockholm, -f- 20 jan.
1938 därstädes. Föräldrar:
handlanden Johan Erik Å. och Sofia Carolina
Charlotta Wallenstråle. ■— Å. avlade
mogenhetsex. i Stockholm 1880 och
studerade några terminer juridik vid
Uppsala univ. År 1882 följde han
emellertid sin verkliga kallelse i det
han började utbilda sig vid
Musikkonservatoriet, där han avlade
orga-nistex. 1883 och till 1886 studerade
komposition för J. Dente. Han
avslutade sina kompositionsstudier i Paris
för César Franck 1887—88. Efter
återkomsten till Stockholm var Å.
1888—90 repetitör och kormästare
vid K. teatern. Å., som tidigare t j änst-
Erik Åkerberg.
gjort som organist i olika kyrkor, var
i samma egenskap verksam i Mosaiska
förs, i Stockholm 1890—1928. Han
var 1895—1923 musiklärare vid Högre
latinläroverket å Norrmalm samt
undervisade 1896—1905 i musikteori
vid Richard Anderssons musikskola
och 1898—1913 i sång vid
Borgarskolan, allt i Stockholm. Åren 1905—15
var han ss. sakkunnig anlitad av
Skol-överstyr. — Inom sv. musikliv blev
Å. främst känd som manskörledare.
Han efterträdde A. Edgren ej endast
som kormästare vid K. teatern utan
även som ledare för flera
manskör-föremar, bl. a. Stockholms
typografiska fören:s sångkör; 1895 grundade
han genom utbrytning ur sistn.
sångkör den självständiga Bellmanskören
som han ledde till 1926. Stort arbete
som dirigent nedlade han därjämte
inom sällskapet Par Bricole, vars
koralintendent han var 1891—1915 (med
avbrott 1904—08. Med sällskapets
kör, för vilken han skrev bl. a.
arrangemang av Bellmanssånger,
anordnade han konserter i flera sv. städer
och i Köpenhamn; vid de första av
dessa konserter medverkade en av
honom inom sällskapet bildad
amatörorkester. Åren 1903—05 ledde Å.
en även av honom grundad blandad
kör, Ceciliakören; därjämte var han
1900—03 kapellmästare i
Filharmoniska sällskapet. Å:s kördirigering
lovordades för vitalitet och nyansrik
utarbetning. — Som tonsättare
debuterade Å. redan under sin
konservato-rietid med flera under hans egen
ledning framförda kompositioner, bl. a.
balladen för baryton och orkester
”Skogsrået” (text av V. Rydberg),
som 1900 i omarb. form återuppfördes
i Musikfören. i Stockholm. Under
Parisvistelsen skrev han bl. a.
körverket ”Prinsessan och svennen” och en
pianokvintett (prisbelönt av
Musikaliska konstfören. 1888). Av Å:s övriga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
