Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åkerberg, Erik - Åkerberg, Erik - Åkerberg, Harald - Åkerblad, Johan David
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åkerberg
494
Äkerblad
produktion kunna främst nämnas
solosånger och kompositioner- för
mans- och blandad kör; franska
förebilder följer han i många välskrivna
kyrkliga körverk, tonsättningar av
flera av Davids psalmer. Särskilt
värda att ihågkommas och erinrande
om hans dragning till sv. folkton äro
flera fint utförda arrangemang, bl. a.
”Trettio sv. folkvisor” för blandad
kör. Ur Å:s musik till sagospelet
”Pintorpafrun” (1915) uppfördes två
färgrikt klingande orkesterstycken i
Stockholms konsertfören. 1932; av en
tidigare komponerad opera
”Turan-dot” (inköpt av K. teatern) kommo
scener till uppförande i Par Bricole.
Under sina sista år skrev Å. en rad
kammarmusikverk. — Som
musiklärare ihågkommes Ä. för sin personliga
nobless, som gav lyftning åt den av
honom ledda undervisningen. Hans
pedagogiska erfarenhet togs även i
anspråk för redigering av
skolsång-böcker. — Å. utgav bl. a. ”Musiklivet
inom Par Bricole 1779—1890” (1910).
Han erhöll Litteris et artibus 1894
oeh blev led. av Mus. akad. 1900. —
Gift 1893 med Olga Elisabeth
Lindhagen. — Litt.: uppsatser i Sv.
mu-siktidn. 1892 och 1903. H. G—t
Åkerberg, Per Erik Hjalmar,
ärftlighetsforskare, växtförädlare,
jordbruksforskare, f. 26 jan. 1906 i
Barnarps skn, Jönköp. län.
Föräldrar: inspektören Per Olof Hjalmar Å.
och Anna Hansson. — Efter
studentex. i Jönköping 1924 blev Å. fil. kand.
1929, fil. lic. 1937 och fil. dr 1941, allt
vid Lunds univ., samt avlade
agro-nomex. vid Alnarps lantbruks- och
mejeriinst. 1931. Han var extra
assistent vid Statens centrala
frökontroll-anstalt 3 mån. 1931—32,
förädlings-ledare vid Weibullsholms
växtföräd-lingsanstalt i Landskrona 1932—38
samt föreståndare för Sveriges
utsä-desfören:s (i Svalöv) filial i Undrom
i Ångermanland 1939—44 och filial
på Ultuna 1944—52. År 1944 blev han
docent i växtodlingslära vid
Lant-brukshögskolan oeh 1949
docentstipendiat där. Å. var e. o. statsagronom
1952—53 och är prof, och
föreståndare för Statens jordbruksförsök,
Ultuna, sedan 1954. Han har gjort
studieresor till många europeiska länder
och (1950) till Förenta staterna.
Bland hans uppdrag märkes, att han
har deltagit i flera statliga
jord-bruksutredningar oeh sedan 1954 är
led. av Jordbrukets
upplysnings-nämnd. År 1951 invaldes han i
Lantbruksakad. — Å. har studerat
fröbildningen och andra förhållanden hos
gröesläktet i ett flertal skrifter, bl. a.
i drsavh. ”Cytogenetic Studies in Poa
pratensis and its Hybrid with Poa
alpina” (1941). Som växtförädlare
har han huvudsaki. arbetat med olika
baljväxter (ärter, bönor, lusern,
klöver) och över sina undersökningar
publicerat uppsatser i in- och
utländsk lantbrukspress. Därjämte har
han utgivit ”Växtföljdsvallar . ..”
(1—2, 1939, tills, med H. Winkler)
och ”Våra slåttervallar” (1950, tills,
med H. Winkler och F. Jarl). •— Gift
1933 med Inga Frideborg Palm. S. L.
Åkerberg, Olof Harald,
tidningsman, politiker, f. 12 okt. 1883 i
Ljusdals skn, Gävleb. län, f 30 aug.
1950 på bilfärd till Motala.
Föräldrar: fanjunkaren Olof Å. och Carolina
Lindgren. — Efter mogenhetsex. i
Hudiksvall 1903 ingick Å. på
tidn.-mannabanan och gjorde sin
volontärs-tjänst vid Hudiksvalls Nyheter. Åren
1906—12 var han anställd på
Arbetarbladet i Gävle, därav som
redak-tionssekr. från 1908. Han knöts 1912
till örebro-Kuriren och var från 1913
till sin död dess huvudred. Därjämte
innehade han ledande poster i
Bergslagens allm. restaurangab.,
Radiotjänst, Tipstjänst och Sv.
tobaksmono-polet. — Å. blev stadsfullmäktig i
Örebro 1918, fullmäktiges v. ordf.
1934 och ordf. 1936. Han tillhörde
landstinget från 1914 oeh var dess v.
ordf, från 1943. Led. av Första K.
sedan 1925 tillhörde han
utrikesnämn-den och utrikesutskottet från 1933,
var v. ordf, i 1936 års försvarsutskott
och från 1933 ordf, i banko utskottet.
Efter att ha tillhört
talmanskonferensen från 1933 blev han i dec. 1939
andre v. talman. Å. tillhörde
Socialdemokratiska arbetarpartiets styr.
1914—48 och var ordf, i
förstakam-margruppen från 1933. Som
sakkunnig deltog han i 1933 års
teaterutredning, 1930 års försvarskommission
(från 1934) och 1944 års
nykterhetskommittéer. — Å., som var en av den
socialdemokratiska pressens mest
uppmärksammade skribenter, ställde sig
Harald Åkerberg.
från början på arbetarrörelsens
moderata och revisionistiska flygel. Vid
tiden för demokratiens genombrott
anslöt han sig tveklöst till den s. k.
ministersocialismen. Han blev även en
av dem, som genom sitt
ståndpunkts-tagande i 1930 års
försvarskommission banade väg för
socialdemokratiens nya mera positiva inställning
till det nationella försvaret. Som
gruppordf. verkade Å. framgångsrikt
för partiets kraftfulla uppslutning
kring de av P. A. Hansson ledda
ministärerna. I försvaret av
neutralitetspolitiken under andra
världskriget kom han därvid stundom att välja
uttryck, vilka ådrogo honom
beskyllningar för att följa en opportunistisk
linje. Han erhöll Illis quorum 1948.
— Gift 1913 med Anna Elisabeth
Sundgren. S. Sw.
Åkerbiad, JohanDav id,
diplomat, orientalist, f. 6 maj 1763 i
Stockholm, f 7 febr. 1819 i Rom.
Föräldrar: spegelmakaren Johan Å. och
Anna Magdalena Lenngren. — Vid
femton års ålder inskrevs Å. vid univ.
i Uppsala, där han bedrev klassiska
och orientaliska språkstudier. År 1783
gick han i diplomatisk tjänst och
sändes till Konstantinopel, där han
stannade till 1789. LTnder vistelsen i
Turkiet fick Å. tillfälle till vidsträckta
resor i Grekland och Främre
Orienten; 1786—87 besökte han västra
Turkiet, Grekland, Syrien och Egypten
och 1788 Egypten och Palestina. Han
lärde sig turkiska perfekt och
tjänstgjorde som legationens translator för
turkiska. Under denna tid gällde hans
vetenskapliga intressen framför allt
semitiska språk och grekiska
inskrifter, som han flitigt kopierade under
sina resor. År 1789 hemkallades han
och tjänstgjorde därvid bl. a. en
kortare tid i Finland. Efter två år kom
han tillbaka till Konstantinopel som
protokollssekr. oeh translator för
turkiskan. Sedan han en tredje gång
sänts till Turkiet 1795, återvände han
1800 till Sverige. LTnder en vistelse i
Göttingen i samband därmed utgav
han 1800 en fenikisk inskrift, funnen
i Aten. I Haag var han tidvis chargé
d’affaires 1802—03 och sistn. år kom
han som legationssekr. till Paris. —
Å. utgav 1802 sitt första mera
betydande vetenskapliga verk,
”Inscrip-tionis phoeniciae oxoniensis nova
in-terpretatio”, ett för sin tid
banbrytande arbete av den allra största
betydelse för utforskningen av det
feni-kiska språket. Mest känd för
eftervärlden blev dock Å. genom sina
snillrika insatser vid tolkningen av den
demotiska skriften, d. v. s. den
egyptiska hieroglyfskriftens yngsta,
kur-siva form. Sina första resultat vid
tolkandet av denna svårlästa skrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
