Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örne, Anders - Örnehufvud, Olof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
örnehufvud
540
örnehufvud
avd. ö. var stadsfullmäktig i
Stockholm 1912—19 och led. av Första K.
1919—34. Han var statssekr. i
Finans-dep. 4 mån. 1920 och
kommunikationsminister i Brantings andra ministär
1921—23. Åren 1926—46 var han
generaldir. oeh chef för
Generalpost-styr. Ofta anlitad som sakkunnig var
han bl. a. ordf, i 1924 års
bankkommitté (1925—27). — Ö. är en av den
sv. kooperationens förgrundsgestalter
och främsta idégivare. Sin
uppfattning av kooperatismen som en
självständig samhällsteori har han
utvecklat i ett stort antal böcker och
broschyrer, bl. a. ”Kooperativ
samhällssyn” (191S, ny samling debattinlägg
under samma titel 1951),
”Kooperatismen” (1921, 3:e omarb. uppl. 1928)
och ”Kooperativa idéer och spörsmål”
(1924, 3:e uppl. 1938). ö. ser i
kooperationen en fortsättning av den
familjehushållning han lärt känna
under sin uppväxttid i ett bondehem,
där den ekonomiska verksamheten
direkt tjänade behovens
tillfredsställande — frånvaron av vinstintresse
är karakteristisk för båda. Han har
också betonat kooperationens
allmännyttighet: vem som vill skall få ingå
i ett kooperativt företag och vinna
samma fördelar som de tidigare
anslutna. Förutom att ha fostrat den
kooperativa rörelsens medl. i
ekonomiskt tänkande har han gjort
praktiska insatser, bl. a. som ordf, i
Kon-sumtionsfören. Stockholms
förvaltningsråd 1921—52, led. av KF:s
förvaltningsråd 1921—52, led. av KF:s
förvaltningsråd 1926—54 och led. av
verkst. utskottet för Internationella
kooperativa alliansen 1921—27. —
Politiskt anslöt sig ö. till
socialdemokratin men klargjorde tidigt, att
han ej hyste någon tilltro till
stats-eller kommunaldriftens
överlägsenhet. Däremot har han ständigt
framhållit vikten av fri handel och ett
fast penningvärde. Under krisen efter
första världskriget, då
frihandels-blocket var utsatt för hård press,
hade ö. stor andel i tullkravens
avvisande. Han var ordf, i sv.
delegationen vid ekonomiska
världskonferensen i Genève 1927 och
propagerade ivrigt för dennas
rekommendationer av ökad handelsfrihet. Under
jordbrukskrisen omkr. 1930 varnade
ö. ånyo för alla ”patentmediciner”
och anbefallde i stället en bättre
organiserad andelsverksamhet inom
jordbruket; själv bidrog han i
”An-delsmejeriernas förbund” (1930) med
ett förslag till stadgar.
Kriskompromissen mellan socialdemokraterna och
Bondeförb. 1933 sökte han förgäves
avråda, ö. var suppleant för ordf, i
riksbanksfullmäktige 1926—41 och
ordf, i riksgäldsfullmäktige 1941—
Anders örne.
52. Han har även varit ordf, i
Sparbankernas säkerhetskassa och v. ordf,
i Sveriges allm. hypoteksbank. Med
kritik av lågräntepolitiken har han
förordat en naturlig, d. v. s. av
tillgången på sparmedel bestämd
räntefot. — Under intrycket av de
totalitära idéernas utbredning vidgade ö.
sitt skriftställarskap till att omfatta
de mänskliga relationerna över
huvud, varvid han fört förnuftstrons,
det ”sunda bondförståndets” och
frihetens talan. Under pseudonymen A.
von der Post utgav han 1934 en
satirisk roman ”Hell Salling!”. ”Tolv
kvällssamtal med Göran” (1941)
handlar om rent spel och renhårighet bl. a.
i det politiska livet. Under andra
världskriget publicerade ö. artiklar
i Göteborgs Handels- och
Sjöfarts-Tidn., varav ett urval utgivits under
titeln ”Sunt bondförstånd” (1946).
Han utgav 1939 det intressanta
arbetet ”Förtrollade siffror. Några
fri-tidsexperiment med talserien”. År
1941 var ö. led. av kyrkomötet. •—
ö. är i sv. politik en av de sista
med rötter i 1880-talets rationalism.
I hans läggning är otillgängligheten
för kompromiss ett påfallande drag.
Gentemot medlems- och
valmansska-ror är han fostraren: därav det
exten-siva i hans produktion. Medvetet
offrar han glansen för att ge sin
framställning en enkel och
lättfattlig form. Den blir dock fängslande
genom förening av tankereda oeh
praktisk erfarenhet. Inom kooperationen
har ö:s verksamhet också varit
utomordentligt framgångsrik. Hans
parlamentariska inflytande har däremot
varit underkastat växlingar, och efter
1933 har han närmast framträtt som
politisk vilde. —■ ö., som 1935—41
var ordf, i direktionen för
Karolinska sjukhuset och
Serafimerlasa-rettet, blev med. hedersdr vid Karol.
inst. 1942. — Gift 1909 med Rut
Katarina Freding. S. Sw.
örnehufvud, Olof Hansson, före
adlandet Svart, fortifikationsofficer,
f. i jan. 1600 i Nya Lödöse, f 27
aug. 1644 i V. Kattarp i Västra
Skrävlinge förs., Malmö. Föräldrar:
borgaren Hans Andersson och
Ulrika Arvidsdotter. — ö. genomgick
omkr. 1614—17 en skriv- och
räkneskola i Rostock och tjänstgjorde
därpå som skrivare 1617—19 hos hertig
Johan av Östergötland och 1619—24
i det k. kansliet. Sistn. år blev han
lärjunge i ”rit- och
ingenjörskonsten” hos Anders Bure och skaffade
sig hos denne ingående kartografiska
kunskaper. År 1625 anställdes han
som ”geographus” hos Gustav II
Adolf, varvid han tog sig namnet
Svart, avreste s. å. till armén i
Livland och utnämndes 1628 till
konduktör vid hären i Preussen. Där
tjänstgjorde han vid befästningsarbetena,
samtidigt som han uppgjorde kartor
över krigsområdena. Han bevistade
slaget vid Stuhm 1629, utnämndes
följ, år till ingenjör och medföljde
konungen på dennes tyska fälttåg. Han
var med i slaget vid Breitenfeld 1631
oeh uppgjorde en ritning över slaget,
vilken tjänade som underlag för ett
kopparstick av Merian d. ä., anlade
befästningen Gustafsburg vid Mains
utflöde i Rhen 1631 och det
förskan-sade lägret vid Nürnberg 1632 samt
deltog i slaget vid Lützen s. å. Ö., som
1632 utnämnts till
infanterigeneralkvartermästare vid armén, vistades
1634 i Sverige, där han erhöll
beställning att vara
generalkvartermästare över fortifikationen (bekräftad
1635), och besiktigade 1635
fästningarna i Preussen, Livland oeh
Inger-manland. Han adlades s. å. med
namnet Ö., medföljde Lennart
Torsten-sons armé till Preussen och därpå till
Tyskland men erhöll följ, år tillstånd
att återvända till Sverige, där han
ansåg sig göra bättre nytta. Efter
hemkomsten fick han i uppdrag att
utarbeta stadsplaner över de
nyanlagda städerna liksom också att ha
inspektion över gruvväsendet och
lantmäteriet. I samarbete med
assessorn i Krigskollegium Lars Kagg
ledde ö. de följ, ären
förstärknings-arbetena vid gränsfästningarna
Göteborg, Jönköping och Kalmar;
Göteborgs befästande blev därvid hans
främsta fortifikatoriska insats. Efter
krigsutbrottet med Danmark 1643
ingick ö. som generalkvartermästare
vid Gustaf Horns armé, uppgjorde en
marschordning för infallet i Skåne
och kartlade under fälttåget denna
provins, samtidigt som han var
verksam vid belägringarna av Halmstad,
Laholm och Malmö. Mitt under
arbetet avled han i lägret utanför Malmö
i en grasserande fältsjuka. — ö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
