- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 11. C. J. L. Almquist /
38

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bäfvan börjat sitt hemska arbete/ Intagande nunna! Hvi
skulle du hit denna svarta afton! Hvi höll din rena känsla
dig icke hemma den brottsliga, förskräckliga 16 mars! Du
vet ej allt hvad ödet inlagt i sitt komediantpaket — fly, fly
medan tid är! Midnatt är för sent! Men jag ser, du flyr
icke! Din tynande skepnad har sjunkit mot ett af gångens
hvitmenade hörn. Allt mera kritfärgad blir din panna! —
Förlåt mig, att jag sörjer vid åsynen af denna skepnad, herr
Hugo. Hon stod vid muren, så svag, så förlorad, så utan
himmel, stjärna och jord, så tynande matt, med slutna ögon
— säkert skulle hon där hafva nedfallit på golfvet, öppet
öfverlämnad åt de kringvandrandes fräcka skämt, åt de
lyckliges hån, om icke

En man, en mask gått förbi med rund hatt och hvit
ansiktsmask, svartklädd för öfrigt från topp till tå. Vid den
rörande anblicken runkade han på hufvudet, tog den
af-svimmade i sina armar och började bära henne bort till den
trakt af huset där vederkvickelse funnos. Amanda var väl
litet längre än Ådolfine, men i alla fall icke lång, herr Hugo,
och af en lika så smal växt som sin syster. Hennes kropp
hängde öfver bärarens vänstra arm, under det han
omsorgsfullt höll henne. Hon måste hafva varit utan medvetande,
ty hennes kropp låg öfver räddarens arm nästan utan
hållning. Blott stundom syntes nerverna vilja återtaga deras
välde; hon slog ut sina armar likt vingar, hysteriska
spritt-ningar gåfvo lif och inre kamp tillkänna, ryckningar i
fotterna —

”Major, major, låt fotterna gå! Här är det lättast!"
(hördes den olyckliga tala med dof stämma och slutna ögon).
"Jo, jag säger att här är lättast, Ferdinand är mycket smal
om lifvet, klypp af honom, klypp af honom och låt fotterna
gå sin väg, det är bäst. O min Gud — min Gud — min
Gud — Skär af honom midt på — fotterna äro trolösa —
hans fötter, de gå de gå till hu — till henne — hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 20:36:57 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/snl/11/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free