Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
långa hissverk, och längst ned i afgrunden otaliga hjul och
andra rysliga maskiner, likt ett med tortyrinstrumenter
hotande Gehenna. ”Allt här är väl blott poesiens verk eller
verktyg,” tänkte hon, ”men farorna emellan dem äro icke
inbillade. Skall denna vigg vara af så godt trä, att den håller?
Jag ville hellre, att det vore en verklig åsk ...” Adolfine
tänkte ej ut sin djärfva mening, men, öfverlämnande sin
räddning med glad, blind förtröstan åt försynen, midt i denna
värld af fiktioner, gjorde hon spetsen af sin vänstra fot så
lätt som nånsin och vågade ett steg på den farliga åskan.
Tillika svängde hon sig med ett snabbt hopp framåt för att
med händerna fatta i den hängande trappan. Lyckligt, ty
ljungelden brast för hennes fot och föll med sitt röda sicksack
ner i operasvalgen — men flickans händer hade likväl i
blinken fått fast tag i det nedersta af trappans ledstång, hon
halade sig upp, fick fotfäste på trappstegen och gick nu åt
höjderna, lik en Dianas nymf, som ifrån klyftor och branter
segrande nått spetsen af Parnassus.
öfverst upp vid trappans slut fann hon en bekvämare
gång af tvenne bräders bredd längs ut åt kulissens högsta
rand och stod nu i en af teatervindarna.* En religiös känsla
* Hela denna vandring uppför kulisserna syns väl herr Hugo mindre
rimlig. Jag skulle visst också ej kunna understå mig att dikta en sådan
eller våga införa den i en roman. Men det är ej första gången verkligheten
visar sig djärfvare, än hvad kritiken i sin sans finner möjligt och skickligt.
Emellertid, efter det timade, så kan jag icke hjälpa att det gick för sig
och var möjligt. — Men skulle Frans förleda min herre att äfven
allmän-göra denna historia, så råder jag här till en mildring af sanningen, som
t. ex. kunde ske så, att herr Hugo först låtit fröken Adolfine inhämta
frun-timmersgymnastik hos Ling och nu hala sig uppför ett tåg, som kunde ha
den godheten att hänga någonstans i teatertaket. — Ah! jag glömmer, att
herr Lings gymnastik ej fanns 1792. Hvar gifves en utväg, en hjälp mot
kritiken? Finns icke.
Jag har mycket tänkt på hvad det skulle kunna hafva varit för en
åskvigg Adolfine steg på, då man vet att sådana vid teaterrepresentationer
göras för tillfället genom itända eldfängda ämnen. Men kanske, ibland så
många andra, någon kuliss på 1790-talet var utrustad med permanenta
åsk-viggar, med en målad stadig ljungeld? — Eller kanske Adolfine endast
försåg sig. . . det var måhända rätt och slätt ett fantasi-sicksack blott,
utan himmelskt hot uti sig?
4. — Nationallitteratur. 11.
49
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
