Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af tacksamhet för sin lyckliga räddning, en känsla af djup
vördnad höjde hennes blickar uppåt — hon tänkte på Gud,
men i detsamma stack det som törne i hennes bröst, liksom
att hon icke gjort allt rätt i kväll här. Hennes ögon
ned-sjönko förvirrade, hon blickade omkring sig, upptäckte en
sidogång i vinden och kom till en dörr.
Hvarest hon i sceneriets otaliga labyrinter kunde
befinna sig, visste hon ej. Hennes önskan var att träffa någon
af husets större trappgångar och så komma utföre till
Norr-malmstorg eller Jakobs plan. Den lilla dörren gaf vika för
en lindrig fingertryckning, hon trädde ut i en farstu, matt
upplyst, fann en bred stentrappa och vandrade ned, glad
i tanken att hafva undgått den förskräcklige Liljensparre och
få andas frisk luft, utan att veta sitt namn stå på
konunga-mordets rysliga register.
Förgäfves. Trappan bar ej ur huset, utan blott till en
nedre våning, där en hög och igenläst dubbeldörr hotade henne
med att ej få komma längre. Men du förskräcktes ej, du
muntra florentinska! Du vred nyckeln om några hvarf, den
höga döbattangen öppnade sig, och du såg framför dig en
stor sal, upplyst af tvenne ljuskronor, däri vaxljus ännu
brunno! Men hvart hade du kommit?
Adolfine upptäckte ingen människa, alla saker och möbler
i salen lefde högst förtroligt och i största oordning med
hvar-ann: lysande dräkter af alla färgor, sablar, pikar, kastspjut,
trubbiga och hvassa pilar, försilfrade sköldar, förgyllda
hjälmar, allt låg lekande om hvarann på stolar och bord, som
själfva, långt ifrån att stå symmetriskt vid väggarna,
själfs-våldigt befunno sig ute på golfvet, hvarhelst en glad nyck
föranledt. En lång kanapé med sidenöfverdrag stod helt
ogeneradt framme midt för en hög och bred kamin, från
hvars äril färsk glödmassa kastade skimmer, och en angenäm
rök af påströdd torr lavendel spridde sig öfverallt kring
rummet. Behagligt och oordentligt ända till ytterlighet, fanns dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
