Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i hela den teatraliska rustkammaren ej en enda pjäs, som
icke visade vackra former, blänkte, var gentil och väl gjord.
Afbrutna, kasserade artiklar i mängd, men hvarje fragment
intagande. Adolfine såg sig omkring, hvart skulle hon vända
sig? Jo, till en af de stora väggfasta speglarna, i hvilken
hon snart njöt det nöjet att få beskåda en smidig bild. Hon
tog af sin florentinska halmhatt, ordnade sitt hår, drog fräsen
rätt under hakan, skänkte många glada ögonkast åt uttrycket
i sitt ansikte, hvilket likväl, alltsom hon mer och mer
betraktade det, antog minen af koketteri i stället för naivitet,
hvarför hon genast beslöt att ej längre se därpå. Hon vände
sig åt sidan — i detsamma varseblef hon snibben af något,
som hastigt försvann genom en liten sidodörr. Adolfine
gick efter.
Hon öppnade den lilla dörren, ej utan rädsla. Hon kom
i ett litet fyrkantigt rum, som var upplyst, men ej klart. Rundt
omkring väggarna löpte stänger från golf till tak — af skugga.
Det liknade en omgärdning eller espalier, så att rummet hade
utseende af en stor fågelbur, och när Adolfine eftersåg i
taket, fann hon orsaken till denna särdeles schattering kring
väggarna komma ifrån kronan, där ljuset var insatt i själfva
medelpunkten, och kristallhängena kring det ensliga ljuset
skapade skuggor af ränder öfver rummets alla väggar, golf
och tak.
Längst in stod en hörnsoffa af rödt damast, och en
gestalt låg vårdslöst därpå, eller satt den, så var det åtminstone
i en så fri, lätt och egen ställning att den kunde heta ligga.
Men Adolfine afbröt sin tanke, ty personen steg upp
och fortsatte sin toalett stående vid soffan.
”Store Gud!” tänkte Adolfine, ”skall det vara mig själf
jag möter här? Röda strumpor af allrafinaste silke, gula
skor, kort orangegul satinkjortel, grön gas hängande från
nacken. Det är ju ganska nära den kostym jag själf ämnade
bruka, men som aldrig kom?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
