Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dräkt började efter hand innesluta lemmar, som Adolfine
betraktade med särdeles ögon. Hon fann ej spår till afund
inom sig, och likväl såg hon, att allt hvad denna gestalt
upptäckte för henne var öfver all jämförelse med hvad hon
visste om sig själf och sina bekanta. Ändå kände hon ingen
förargelse, ingen afund! Tvärtom, hon drogs med den
vänligaste innerlighet, ja med en underbar sympati till en person,
som hon icke sett förr, och det gjorde henne ett stort nöje
att biträda vid omklädningen. En sådan systerlig godhet är
ju vanlig mellan bildade människor?
Oförmodadt ropades från ett rum:
”Donna Zouras! don Azouras!” (Adolfine kunde ej
urskilja om det skulle vara donna Zouras eller don Azouras.)
”Icke omklädd ännu? ha!”
Härvid gjorde den ropade samma hajning åt sidan med
hals och hufvud, som Adolfine för en stund sedan anmärkte.
”Donna Zouras! on va commencer! Dépéchez bien
vite!”
Flickan var nu färdig och stod för Adolfine svartklädd
från halsen till fotterna; endast armarna voro nakna ända
från skuldrorna, där, uppe vid själfva axlarna, hvita
manschetter suto och slöto dräkten; dock ej hvitare än armarna
själfva. Hela denna dräkt satt mycket tätt om lifvet, endast
den svarta kjorteln visade sig något vidare, var ganska kort,
gick föga nedom knäna.
”Tack!” sade hon och klappade med sin hand ett litet
sakta tag på Adolfines hand. ”Tack! Är du blott elev, blott
elev vid teatern ännu?”
Adolfine öppnade sin mun till svar i detsamma drogo
violer och blåsinstrumenter till så raska tag någonstans i
grannskapet, att fröken spratt upp och visste af ingenting,
förrän hon såg en lätt svart skugga halka fram öfver väggen,
en dörr längst in i kabinettet knarrade, och hon märkte sig
vara ensam. Den obekanta hade försvunnit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
