- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 11. C. J. L. Almquist /
197

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

denna rörelse. "Det vill så mycket säga, som att jag är
ordentligt afbiten. Bravo, junker! Hvarför skulle jag kalla
henne mamsell, då hon anlagt huckle och vill vara okänd?
Man kallar en sådan du, snarare, om så skall vara, och
hvarför bjuda en obekant flicka en ring? Och det på däck?
Fy skock, Albert!”

Han gick till den motsatta relingen och kastade den
andra tagelringen, som han redan satt på sitt finger, äfven i
sjön. Därvid spottade han på salutkanonen, som låg här
nära vid. Så spatserade han ett slag öfver däcket fram till
aktern, och när han åter nalkades fördäcket, ville det sig,
att han kom midt emot den skära okända, som stod och såg
på maskineriets rörelse.

”Ser du,” sade han och höll fram sina händer, ”jag
har också kastat min ring i sjön. Det var det bästa vi
kunde göra.”

Först ett skarpt mätande ifrån topp till tå, strax
därefter likväl ett knappt märkbart, men ganska godt leende, en
fint sprittande min, som genast försvann, utgjorde hennes
svar. ”Är ringen i sjön? Å då!” tilläde hon.

”Jag hoppas en gädda har redan slukat honom,” sade
sergeanten.

”Min tog en stor abborre.”

”När nu,” återtog sergeanten och böjde hufvudet,
”gäddan slukar abborren, som jag hoppas snart sker, så
komma ändock de bägge ringarna att ligga under samma
hjärta.” Det sista uthviskades med en öm dragning på
orden, men som alldeles misslyckades för sergeanten. Flickan
vände sig tvärt bort utan att svara och blandade sig med de
öfriga jungfrurna.

”Prosit, junker!” sade han till sig själf. ”Afbiten på
ny stat! Och hvarför tala om hjärta? Och på däck. Men
ett fägnar mig: hon misstyckte icke, att jag vågade ett du
till henne. Fördenskull och alltså, aldrig mamsell mera!”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 3 17:52:52 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/snl/11/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free