- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 11. C. J. L. Almquist /
205

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


”Mahognyram? Å då! Jag vet hvad som är bättre.
Att göra själfva ramen kring spegeln af glas med; af smalt,
klart kronglas, strimlor, som blifvit öfver sedan man skurit
rutorna. Sådant sätter man ihop till hela ramar och lägger
måladt papper under. Det blir vackra ramar. Se nu, då är
det så, att man speglar sig i själfva spegeln, men på ramen
ser man för sitt nöjes skull, och man kan lägga hvad slags
papper man vill inunder; det kan bli riktigt täckt. Har —
har — har — icke sett det?”

Hon syntes härvid i litet bryderi hvad hon skulle kalla
honom. Men just nu inkom det beställda. En mjällhvit,
ehuru icke fin serviett lades på bordet, och därofvanpå
sattes nytorkade tallrikar.

”Men tänk om de resa ifrån oss med ångbåten?”

”Ånej,” svarade sergeanten. ”Dessförinnan skall skjutas
signal, [1] och sedan skottet afbrunnit, hinna vi alltid ned till
stranden.”

Hon som inburit anrättningen var nu åter utgången
och dörren stängd. Sergeanten tog sitt glas körsbärsvin i
hand och sade: ”Skål på resan!”

Sara Videbeck tog utan omständigheter det andra lilla
glaset, klingade med sin värd, nickade fryntligt och sade:
”Tack!”

”Ett ord så godt som två, innan vi dricka,” inföll
sergeanten. ”Det är hinderligt och förargligt att icke veta hvad
man skall kalla hvarann — och sedan så — jag vill aldrig
göra någon ledsen, ond eller stött — och — par exemple
skulle vi icke kunna kalla hvarann — par exemple du — så
länge vi äta åtminstone eller —”

”Du? — Ja, det må vara sagdt.” Med dessa ord
klingade hon ännu en gång, saken var uppgjord, och
körsbärsvinet dracks.

Sergeanten blef som en ny människa, sedan denna sten


[1] Detta brukas icke nu vid afresan från en stad, blott vid ankomsten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:41:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/11/0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free